Lars Arnell, målning av Carl Peter Lehmann.

Lars Arnell, född 1781, avled 1856, ämbetsman, bokhandlare, översättare.

Efter en karriär inom armén utsågs Arnell till landshövding 1817, först i Jämtlands län, 1818 i Hallands län. Dessa sägs han ha skött mycket bra och utsågs därefter till statssekreterare. Han gjorde dock en mycket uppmärksam personlig konkurs 1825. Han började därför en karriär som översättare och översatte verk av bland andra Sir Walter Scott, James Fenimore Cooper och Johanna Schopenhauer. 1827 flyttade han till Åbo och blev så småningom ansvarig utgivare för Åbo Underrättelser. I Åbo drev han även en bokhandel.

På Wikipedia finns en artikel om Lars Arnell.

Egna verk

redigera
  • 1825 — Huru skola bankrutter förekommas, wingleriet och ockret utrotas?

Översättningar

redigera
  • 1826 — Korsfararnes berättelser (1826) (Sir Walter Scott)
  • 1826 — Berättelse om Buonapartes ankomst och vistande om bord på engelska linieskeppet Bellerophon, jemte underrättelse om de vigtigaste händelser som timade på detta skepp emellan den 24 maj och 8 augusti 1815 (1826) (F. L. Maitland)
  • 1826-1827 — Woodstock, eller Rojalisten. En berättelse från år ettusende sexhundrade femtio ett (Sir Walter Scott)
  • 1827 — Slottet Brambletye eller Carl den II och Cromwell. Pendant till Walter Scotts roman Woodstock. (Sir Walter Scott)
  • 1827 — Susquehannas källor, eller Nybyggarne. (James F. Cooper)
  • 1828 — Sjöfröken (Sir Walter Scott)
  • 1828 — Canongates krönika (Sir Walter Scott)
  • 1829 — Epikuréen (Thomas Moore)
  • 1829 — En resandes berättelser (Washington Irving)