Fallande blad/Arenafången
| ← Brasan |
|
Gamla julgran → |
ARENAFÅNGEN.
HUR länge skall skenet er narra
till tanklös cirkusapplåd
och värnlösa djuret darra
i en dressyr utan nåd?
I sågen blott springarens adel,
hans dans öfver spånmjuk sand
och bandros och purpursadel
och spöet i smekfull hand;
men aldrig, hur kroppen skälfde,
ej blickens ångstfyllda språk,
när purpurn ur såret hvälfde
vid slag från dressörens påk …
Ej rör honom djurets suckan
i blodets röda schabrak,
blott han kan få lapp på luckan
och jubel från golf till tak.
Dock, jublen ej! Hvisslen, hvisslen
ur världen hans plågeri,
och svängen på honom gisslen
och lösen hans fånge fri!