Fallande blad/Törnekronan
| ← I julekväll |
|
TÖRNEKRONAN.
SARONS lilja bland törne stod,
bladen förtvinade hängde.
Hufvud hon böjde i tynande mod,
törnet trängde och trängde.
Kom då ovän, som törnet sått,
hvälfde på tankar arga.
Liljans vän, som han fången fått,
ville i smälek han sarga.
Törnet bröt han och vred ihop,
taggarna skulle ej skona.
Liljans vän under smäderop
kröntes med törnekrona.
Blodig om pannan, han tåligt led.
Törnet trängde och trängde …
Glans öfver liljan sig åter spred,
bladen ej tvinande hängde.
Törnet han lyfte på korset opp,
hufvud i döden han böjde …
Lifsens vatten i liljan lopp,
hufvud befriad hon höjde.
Mer hon ej kväfves i törnsådt stoft,
taggarna nu henne skona.
Sarons lilja offrar sin doft
åt Golgatha törnekrona.