Fast ännu av världen förkastad
| ← Prisen Herren, helgon alla! |
|
O Gud, din Sons försoningsverk → |
| Femte upplagan |
32
Fast ännu av världen förkastad Du är,
Föraktat Ditt blod,
Vi glädjas i hoppet, att dagen är när,
Vår Frälsare god,
Då himlarne skola förtälja Din ära
Och jublande skaror ditt lov få hembära
Ur hjärtan, som fyllts av din kärlek så stor.
2 Och fastän härnere i öknen vi gå,
Bland töcken och grus,
Med Dig dock på livets område vi stå
I renhet och ljus.
Med oss vill Du dela den glädje Du vunnit;
Ty evigt Du älskar den skatt, som Du funnit
I åkern och dolt, medan borta Du är.
3 Och snart för Dig själv skall Du framställa skön
Din dyrköpta brud,
Den kostbara pärla, din möda till lön,
Dig givits av Gud;
Av lov och tillbedjan då rymderna fyllas,
När Kristus vårt liv såsom konung skall hyllas
Och allting av Gud. Honom underlagt är.