Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans/A4Sc7

←  Actus IV Scena VI

Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans, Thet är Een Comoedia Om then förlorade sonen, eller een oförfaren Wandringzman av Samuel Petri Brask (1613-1668)

Actus IV Scena VIII  →

Actus IV. Scena VII.

Raas. Kaas. Daas. Haas.

Kaas.WIwa, wiwa, mine Bröder godh!
Intet kan oss nu brista,
Nu groor wår Åker, fattom modh,
Wij haa hwad oss må lysta.
Raas.Så länge som wår Broders Pung
Warar, så glädies alla;
Men blifwer han slätt intet tung,
Så skal snart modet falla;
Daas.Jagh önskade i hundrad Åhr,
Een sådan Broder at äga,
Lycksaligit woro wårt wilkår,
Jagh wille för honom wåga,

Alt hwadh jagh vthi thenna Werld
Kunne äga eller winna,
Jagh weet at han ey faar medh flärd,
Han låter frijskt Tunnan rinna.
Haas.Drickom Bröder och warer gladh,
Wår Pung thet icke kostar.
Drickom, drickom, som jagh ehr badh,
Drickom, och warer lustigh.
Kaas.Men hwadh är thet för buller här,
Som inne företages?
Raas.Jagh weet thet icke Broder kär,
The kunne sigh ey fördraga.
Daas.Hållom stilla och hörom til,
Hwem weet hwadh är på färde;
Kan skee någon wår broder wil
I hiälslå, och förmörda.