←  Kongl. Poliskammarens sednaste bedrift
Flyttningstiden
av August Blanche
Bedröfligt tecken inom Publiciteten  →
Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 79 (4 Okt. 1839)


Flyttningstiden.

Så lunka vi så småningom.
Bellman. 

Det är tvenne tider på året, då muvemanget fritt och obehindradt får grassera, då halfva Stockholm befinner sig på bårar, dragkärror och rustvagnar, då reformer höra till ordningen för dagen, allt till de tomte»gubbars» stora oro och förskräckelse — det är Flyttningstiden vi mena, och som der utbreder sitt brokiga hvimmel. Der bortbäres af tvenne gardister en dyrbar divansoffa — hvilken mängd af skönheter har den ej vaggat i sitt stoppade sköte, hvilken mängd af uniformer har ej för densamma nedböjt sina stoppade gestalter! — Bären den med varsamhet, karlar, ty veten att J fören mellan er en hel verld af koketteri, njutningar och sömnaktighet! — Der borttransporteras en stor förgylld ländstol med prydliga karmar — hvem vet, hvilken StatsRådsdel derpå gungat, trött efter det svindlande klättrandet på Samhällets höjder! — Der en magnifik imperialsång — stöten den ej, bärare — hvem vet, hvilka stötar äktenskapet, som deruti sammanknöts, redan lidit! — Der ett grannt bokskåp med dåliga arbeten i granna band — der en söndrig reskoffert med klassikerna i pergamentspermar! — Der affärdas på en dragkärra ett dussin svartmålade likkistor — de komma från snickareverkstaden och äro för närvarande tomma, men snart nog skola de öppnas, för att i sitt sköte emottaga en ännu större tomhet: stofthyddan, sedan naturen eller läkarekonsten derutur hunnit borthyfla den qvistiga själen. — Der kommer den flyttande familjen sjelf, pappa, mamma och småherrskapet, hvilka inträda i den nya boningen och mötas på tröskeln af skurlukten, den bekanta hustomten, som nyper dem i näsan och bjuder dem vara välkomna, hvarefter en af mensklighetens förnämsta genier, nyhetsbegäret, sväfvande på sin sky af damm, fladdrar genom gemaken, köket och skafferierna, än höjande sig upp till vindarnas dragrika nästen, än sänkande sig ned djupt i den fuktiga källarens mörker — allt år så fejjadt och skinande, allt så nytt och behagligt, allt öppnande en ny verld, hvaruti den nykomne hyresgästen helt och hållet skulle fördjupa sig, om ej flyttningsdemonen, bäraren med sitt tåg öfver axlarna, då och då droge hans uppmärksamhet från förhoppningarnas flodbräddar ned till ebben af sjunkande kassa.

Inom några dagar, hvilken mängd af förändringar inom dessa murade stenmassor, till sitt yttre lika oförändrade, som om intet nytt i dem förefallit! I denna lysande våning, hvars kronbeprydda tak förr hvälfde sina strålande kristaller öfver silfverlocket på en djupsinnig Statsmans hufvud, herrskar nu den icke mindre på djupet liggande Grossören; — förr vexlades der idéer — nu pengar; förr fruktades der hof- och folkgunstens vindkast — nu sjöarnas och hafvens; förr beräknades der och bestämdes kursen af folkrepresentanter och riksdagsärender — nu Riksmyntens; — han, som förr i egenskap af vård på detta ställe skänkte alla, som besökte honom, lycksalighet, bereder nu, såsom gäst, dem han besökt, samma afundsvärda lotter. I samma rum, der nyss en Löjtnant under Champagnekorkens smäll svor öfver otur i kärlek och spel, predikar nu en prest om vatten och anda; — i samma rum, der en skomakare pluggat pinnar i stöfveln, pluggar nu en skolmästare katekesen i skolbarns hufvuden; — denna dörr, som nyss trotsat björnramens slag, upplåtes utan svårighet af gäldenärens skälfvande händer; — samma kammare, som nyss var lidandets och sorgens helgedom, är nu ett glädjens tempel, och der nu ett bröst är nära att qväfvas af skratt, lättade sig nyss ett annat med tårar. — Med ett ord, allt är omvexlande och sträfvar synbarligen att bringa nya offer, de må nu vara bekransade med myrthen eller cypress, åt den menskliga obeständigheten och missnöjet med hvad som är, derför att man alltid betraktar det tillkommande med förhoppningarnas förstoringsglas. Än tycket och smaken då? En flyttar på nedra botten, för att undvika de besvärliga trapporna; en annan väljer vindskupan för alt undvika fukt; en tredje flyttar till norr, för att bo i grannskapet af högförnämt folk och betala dryga hyror; en fjerde till söder, för att bo högre och friskare för godt pris; en femte, för bättre utsigts skull, till reel gata; en sjette, likaledes för bättre utsigts skull, i en smal gränd; en sjunde, åttonde och flera flytta måhända derföre, att de tänka med Kumlander: »Är det så att jag skall betala hyran, så flyttar jag.»

Allt nog man flyttar öfverallt. — — — Capudan Pascha har flyttat från Turkiet, Don Carlos från Spanien och Ole Höjland från Aggerhus; men när Hr Hultberg skall flytta från Stockholm, det ligger i Gudarnas knän.

—e.