ifvet har så många skiften,
Jorden har sitt gamla stök.
Och från vaggan intill griften
Sjelf du äflas med försök.
Derför ses du modet fälla,
Då du strid och misstag fann:
Vet du ej, hur du bör ställa,
Gör så godt du kan!
Grip dig an med lif och anda,
Kroppen skapad är till gagns.
Lifvets värf är mångahanda,
Idoghet dess quintessens.
Legd att stå för skott och kula,
Plöja eller köra spann,
Stycka byxor eller sula,
Gör så godt du kan!
Fyll din pligt i alla väder
I hvad ödet satt dig till.
Är du född att garfva läder,
Eller dömd att strypa sill;
Har som konung någon bedt dig
Att ta tron och spira an,
Eller du till pajas gett dig,
Gör så godt du kan!
Ej förmågan himlen dömde:
Knuten är blott, hvad man vill.
Man kan mera, än man drömde,
Om blott viljan hjelper till.
Hör du nöd och armod snyfta,
Ser du qvalets tår som rann:
Kan du bördan fullt ej lyfta,
Gör så godt du kan!
Om din lyckas rullning motas -
Det kan ej gå väl i allt -
Tro mig, lifvets skråmor botas
Bäst, om man tar saken kallt.
En gång skyfflas stoftets öden
Uti grafven om hvarann:
Att bli vän och bror med döden,
Gör så godt du kan!
