Geyser/Snödroppen
< Geyser
| ← Vårrop |
|
Den brutna grenen → |
Snödroppen.
Knappt kälen lossna hunnit,
när du går opp.
Och drifvan ej förrunnit,
när du bär knopp.
Fast gråa moln sig skocka
i nordanspår,
står käck din hvita klocka
och ringer vår.
Att höra lärkan klinga
du fåfängt lyss.
Din fjäril är en flinga
och kall hans kyss.
Och inga finkar drilla
i löfvadt bo.
Dock intet kan förvilla
din ljusa tro...
Når solen fängslet bräckte
omkring din stam
och hennes glöd dig väckte,
du strax sköt fram.
Du kände safven svalla —
och tvekan dog.
Du kände himlen kalla —
och det var nog.
Ett bud i tider tunga
om vår du gaf.
Och lärkor skola sjunga
omkring din graf.