←  Förord
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Bro
Vestkinde  →
På Wikipedia finns en artikel om Bro kyrka, Gotland.


[ 1 ]

Bro.

Denna kyrka, annex till Vestkinde, är föga öfver 1 mil i nordost från Wisby belägen på ett högt och sandigt slättland, och utgöres af ett skepp, ett något mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren och ett torn i vester, hvilka alla äro aflångfyrkantiga. Kyrkan är uppförd till stor del af huggen och för öfrigt af tuktad kalksten.

Skeppet, hvars socklar utgöras af en stor qvartstaf och derpå en hålkäl samt deröfver en liten qvartstaf, håller i inre bredd 31.7 och i längd 42.9 samt i murtjocklek 6.0. På midten af hvarje sidomur uppstår en dubbel pilaster, hvarpå en tvåsprångig skiljebåge hvilar. Två korshvalf, som bilda skeppets betäckning, sluta sig till denna skiljebåge. Pilastrarne, af hvilka hvardera i vinklarna prydes med rundstafvar och framtill med en skarpryggig sådan, ha skarpkantiga grundstenar och skråkantiga baser. Dithörande kapitäler likna utskjutande kragstenar, som siras med rundstafvar och ha hålkälade kransar. Mot dessa pilastrar svara små skråkantiga kragstenar i hörnen. Skiljebågen har afskurna hörn. Korshvalfven äro spetsiga med något uppåtgående kappor.

Å södra sidomuren nära vestra ändan är en ingång. Portalen, som hvilar på en hel bottenhäll, har ansenlig storlek. Af tre kolonner, hvilka emellan murhörn prydt densammas hvarje sida, saknas alla skaften. En mycket grof halfkolonn bildar å hvarje sida ett framsprång. Grundstenarne äro skråkantiga och [ 2 ]bladprydda, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne bägarlika och kransarne hålkälade. Å det innersta kapitälet åt vester afbildas en engel med utslagna vingar, hvilken med sin högra fattar Marias högra hand och i sin venstra håller ett språkband, hvarå står Ave Maria; en föreställning af bebådelsen. Dernäst ses Maria sitta uti en säng och hålla med den venstra handen om det lindade barnet och i den högra verldsklotet. Vid sängens fotända sitter Josef med spetshatt och staf, deröfver ses oxen och åsnan samt stjernan. Längre fram sitter Maria krönt på en stol hållande det krönta barnet på venstra knäet, till venster om henne sitter Josef med spetshatt och staf. Närmare utåt ses de tre vise männen med kronor frambära skänker till Maria. Längre bort uppstår Christus med korsgloria och korsfana, och derunder ses knektarne nedfalla af häpnad. Ytterst märkes djefvulens hufvud fastbundet med en kedja och deröfver visa sig englar. De östra kapitälerne prydas med yfviga bladverk. På kapitälerna ligga hålkälade kransar. Poster, hvilka stå på hög tröskel och utgöras af hela block, uppbära ett fyrbladigt dörrfält med fem rullika knoppar. Deröfver utspringa två halfva och fyra hela stickbågar med fem runda rosprydda knoppar. Rundstafviga och skarpkantiga spetsbågar motsvara kolonnerna och murhörnen. På en ganska grof rundstaf, som äfven är spetsig och uppbäres af halfkolonnerna, hvilar ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

På midten af södra sidomurens östra hvalfafdelning finnes ett högt spetsbågigt fönster, hvari en midtpost uppbär två enkla trebladiga spetsbågar och deröfver en [ 3 ]fyrbladig ring. Omfattningen, posten, bågarne och ringen äro ut- och invändigt snedsmygiga. I skeppets sydöstra och nordöstra hörn qvarstå helgonaltaren med slipade skifvor af kalksten. Det sydöstra af dessa altaren uppbär predikstolen och har derför mistat skifvans kantlist; men del nordöstra framter å skifvan en sådan med hålkäl. Öfver dessa altaren ses stora murfördjupningar, hvilka ha halfva stickbågiga betäckningar. Triumfbågen, som intager korets hela bredd, är spetsig, och dess dynstenar ha rundstaf och hålkäl.

Koret, hvars inre bredd utgör 23.9 och längd 30.7 samt murtjocklek 4.4, har skråkantiga socklar med öfverfalsade rundstafvar. Ett korshvalf, som liknar skeppets, bildar korets betäckning. Å södra sidomuren nära vestra ändan finnes en stor ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn. Af kolonnerna äro tre skaft förstörda. Murhörnen äro temligen stora. Ytterst framstå skarpkantiga pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska, på den vestra sidan utan men på den östra med skyddsblad. Kapitälerne, som äro bägarlika, ha fint löfverk och ett litet krönt hufvud samt smala fasettband. Kransarne äro rundstafviga och hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett tvåbladigt dörrfält med två rullika och en femflikig knopp. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga, murhörnen och pilastrarne af skarpkantiga bågar, hvilka alla äro spetsiga. Ytterste bågens slutsten har utåt ett menniskohufvud, och uppbär ett röste med hålkälade vattenlister.

Öster om ingången märkes ett högt enkelt och spetsbågigt fönster. Altarväggen har tre fönster, af hvilka alla äro spetsiga och del mellersta högst. Alla [ 4 ]fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. I den södra sidomuren närmare östra ändan märkes ett spetsbågigt och i den norra midt emot ett större rakspetsigt väggskåp. Altarbordet är muradt, och derpå ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten.

På midten af norra sidomuren inför en rakbetäckt och rätvinklig ingång till sakristian, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 12.5 samt i vester och öster 9.4. Sakristian har små och skråkantiga socklar samt ett gafvelröste åt norr. Betäckningen består af ett korshvalf, som är spetsigt med raka föga uppåtgående kappor. Ett litet fönster, hvilket vetter åt öster och utvändigt är snedsmygigt, har rak hålkälad betäckning och derpå en igenmurad spetsbåge. I södra sidomuren finnes ett litet fyrkantigt väggskåp och i vestra ett sådant.

Tornet innehåller tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 15.7 samt i vester och öster 19.2 och håller i murtjocklek 5.0, har socklar, hvilka utgöras af en liten skråkant och derpå en grund karnis. I första afdelningen, hvars betäckning består af ett rundbågigt korshvalf med vågräta kappor, ses på midten af vestra sidomuren en rundbågig ingång. Yttre omfattningen framter å hvarje sida två murhörn och derinnanför poster på hög tröskel. Murhörnen och posterne ha låga, skarpkantiga kransar. Tornbågen är lika bred som afdelningen och har spetsig betäckning samt hålkälade dynstenar.

En raksluten ingång å skeppets vestra gafvelmur nära tornbågens södra sida uppleder genom tornets södra sidomur till andra afdelningen. Sedan vidtaga [ 5 ]stegar till tredje afdelningen, som har å hvarje sida en glugg, hvari en midtkolonn med en tvärsten uppbär två små rundbågar. De yttre omfattningarne äro skarpkantiga och rundbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Midtkolonnernas baser äro attiska och deras kapitäler bägarlika. Södra midtkolonnen har bladprydt kapitäl, men vestra och östra slätta. I norra gluggen står ett fyrkantigt skaft, och der saknas krans. Östra gluggen döljes af skeppets vattentak. Detta förhållande visar, att skeppet är yngre än tornet, helst midten af tornets östra sidomur har en genomgång, som inledt på ett takhvalf till ett lägre skepp. Nu tjenar denna muröppning till ingenting. Tornet uppbär en låg spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

Vid tornets södra sida ligger en liten tillbyggnad med luttak åt söder. Denna tillbyggnad, hvars socklar likna skeppets, innehåller elt litet rum utan takhvalf. En rundbagig och rätvinklig ingång på midten af södra sidomuren inför i detta rum, hvilket har en liten fyrbladig ljusöppning åt skeppet.

I koret står en dopfunt af sandsten. Foten, som är fyrkantig, öfvergår med en ring till rund. Å fotens hvarje hörn sitter en menniska och deremellan ses en ryttare, en kentaur, en hjort och en stor blomma. Skålen är rund med skråkantig botten och lodräta sidor. Botten siras med flätverk. Å sidorna föreställas åtskilliga helgon såsom S. Görans strid med draken m. fl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.2 och skålens yttre tvärmått 2.5. Locket, hvaraf blott nedra afdelningen är öfrig, liknar det, som finnes i Endre, och som skall nedanföre beskrifvas.

Kyrkan har enligt en uppgift från medeltiden [ 6 ]blifvit 1236 uppförd[1]. Liksom skeppet visar sig koret yngre än tornet. En mängd gesimsbågar med och utan figurer är såsom qvadersten insatt i skeppets södra sidomur. Å skeppets norra sidomur och vestra gafvelmur ligga små skråkantiga socklar ofvanpå dess skråkantiga och stafprydda socklar. Det är uppenbart, att de prydliga gesimsbågarne och de små socklarne tillhört ett äldre skepp och kor, och all de förre blifvit vid de sednares ombyggnad på berörda sätt använda. Vid uppförande af det nya skeppet har den lilla tillbyggnaden å tornets södra sida tillkommit; ty beggedera ha likadana socklar. Det vill således synas, som nuvarande torn och ett annat skepp och kor nyssnänmda år uppstått. Deremot ha nuvarande skepp och kor troligtvis ej tillkommit förrän år 1400. Skeppets portal röjer den sednaste medeltiden, och bildverken ha en i högsta grad ovanlig skönhet.

Kyrkan är mindre väl underhållen; ty skeppet och koret ha odugliga vattentak. Det är likväl mer smärtande, att bilderne å skeppets portal, sedan vi 1853 granskade densamma, blifvit genom det råaste okynne skadade med stenkastning.

Ett litet stycke vester om kyrkan ses en inkörsport till någon gård, hvilken blifvit flyttad. Sidostyckena, som beslå af hela hällar, prydas med fina rundstafvar i kanterna. Vederlagskransarne utgöras af två små rundstafvar med en mellanliggande hålkäl. Betäckningen är högspetsig och på hvarje sida uppstå tre tinnar och öfverst en större sådan med ett ringkors. Alla tinnarne betäckas med hela hällar. Sidostyckena [ 7 ]kransarne och korset bestå af välhuggen kalksten, allt öfrigt af tuktad sådan.

Strelow berättar, att en qvinna i Bro socken en söndagsmorgon 1313 bakat bröd, som, då hon ville skära desamma, förvandlades till stenar, af hvilka tre på hans tid förvarades i Bro kyrka[2]. Vid efterfrågan om dessa bröd ha vi uti kyrkan fåll se tvenne gråstenar, som äro runda och hålla ungefär 0.6 i tvärmått och 0.3 i tjocklek. Om desse stenar ej voro lika kullriga å båda sidor, så hade de likhet med limpor. Nu visa sig samme stenar vara såsom en mängd sådana tillslipade af hafvets svall. Det tyckes, som berörda rullstenar under den sednare medeltiden blifvit i kyrkan inlagda för att genom ett fromt föregifvande hos allmogen väcka en sträng varning mot sabbatsbrott.

En ofantligt stor ättehög, som ses nära Bro kyrka till höger om vägen från Wisby, beslår af gråstenskuller och någon kalksten. Denna hög ligger på en liten förhöjning å en större sträcka af slätt kalkberg, och en Balder, höfding i Bro, skall enligt sägen der hvila. Flere djupa hål, hvilka märkas i samma hög, äro vanliga spår efter skattgräfvare.




  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.
  2. Strelow. S. 157.