Gotlands konsthistoria/Kräklingbo

←  Anga

Gotlands konsthistoria av Carl Georg Brunius Kräklingbo

Ala  →

På Wikipedia finns en artikel om Kräklingbo kyrka.

Kräklingbo.

Vägen från Anga till Kräklingbo går söderut genom en bergig och nästan skoglös trakt och är knappast ½ mil lång. Kala bergshöjder sträcka sig inemot sistnämnda kyrka, hvilken bestar af ett aflångfyrkantigt skepp, ett nära fyrkantigt kor med en fyrkantig men mindre sakristia vid norra sidan samt af ett likadant utsprång i öster. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.

Skeppet, som håller i inre bredd 32.4 och i längd 52.4 samt i murtjocklek 4.8, har socklar, hvilka utgöras af en hög skråkant med rundstaf derpå. Två korshvalf bilda skeppets betäckning. På midten af sidomurarna framstå långa och smärta kragstenar, som äro bladprydda och ha hålkälade kransar. En skiljebåge, hvilken är tvåsprängig och högspetsig, hvilar på dessa kragstenar. Korshvalfven, som äro spetsiga, ha små rätvinkliga kantbågar och nära raka uppåtgående kappor.

Å södra sidomuren i midten af vestra hvalfafdelningen är en stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida tre kolonner mellan murhörn. Åt vester saknas ett och åt öster två skaft. Innerst stå poster på hög tröskel, och ytterst framskjuta stora skarpryggiga halfkolonner. Portalen hvilar på tvenne sammansatta bottenhällar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med yfviga skyddsblad och kapitälerne höga och krukformiga. Vestra halfkolonnens kapitāl prydes med en hund och en krönt bröstbild. De öfriga kapitälerne åt vester ha yfviga bladknoppar, hvilka förenas med fasettband. Östra halfkolonnens kapitāl framter en man, som håller en bok i venstra handen och stöter med högra ett spjut i en drake. De öfriga kapitälerne åt öster ha likadana bladknoppar och fasettband som de nyssberörda. På kapitälerna ligga stora djupt hålkälade kransar. Posterne, hvilka äro mycket breda och utgöras af hela block, uppbära ett dörrfält med sex flikar och mellanskjutande halfrunda knoppar. På kolonnerna hvila rundstafviga och på murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Halfkolonnerne, som motsvaras af en half rundstaf i spetsbågsform, uppbära ett högspetsigt röste med hålkälade vattenlister. Från de innersta kolonnernas rundstafviga spetsbåge utbreda sig öfver dörrfältet sex rundbågar med helrunda knoppar, så att flikarne och bågarne bilda fulla cirklar. I öfversta bågsvicklan står en man, hvilken med yfvigt hår och kort mantel håller i högra handen en bok och på venstra armen en väska, såsom det tyckes. De nedra bågsvicklorna äro tomma. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Å södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett stort spetsbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar. En midtpost med motsvarande karm uppbär två spetsbågar och derpå en fyrbladig ring. Posten karmen bågarne och ringen äro ut- och invändigt snedsmygiga. På midten af vestra gafvelmuren märkes en stor spetsig båge, hvilken påtagligen varit bestämd till en öppning från första afdelningen af ett blifvande torn. Denne båge är till yttre hälften igenmurad och deri finnes en ingång, hvars yttre omfattning har å hvarje sida en kolonn mellan inre poster och yttre murhörn. Baserne äro attiska med skyddsblad och kapitälerne veckprydda. Posterne, som stå på hög tröskel, ha rundstafviga och hålkälade kransar, men kolonnerne och murhörnen sakna sådana. Alla uppbära skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Då den delen, hvilken å vestra gafvelmuren motsvarar den stora bågen, utvändigt saknar socklar, så synes det vara solklart, att man ärnat framdeles bygga ett torn derutanför. Triumfbågen har korets bredd och hålkälade dynstenar samt spetsig betäckning. I skeppets sydvestra hörn uppgår en spiraltrappa till dess takhvalf. Å vestra ändan af skeppets vattentak står en åttkantig takryttare.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 21.6 samt i vester och öster 25.1 och håller i murtjocklek 4.7, har skråkantiga socklar, hvilka äro lägre än skeppets. Ett spetsigt korshvalf med raka föga uppåtgående kappor utgör korets betäckning. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan inre poster och yttre murhörn. Skaften äro förstörda. Ytterst framskjuta fyrkantiga pilastrar. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne hålkälade och slätta. Kransar saknas. Posterne, som utgöras af hela block, stå på hög tröskel och uppbära ett fyrbladigt dörrfält med två rullika och en treflikig knopp. De inre kolonnerne motsvaras af en rundstafvig spetsbåge, från hvilken fyra förtryckta bågar utbreda sig på dörrfältet. Dessa bågar ha tre rullika knoppar, hvaribland den mellerste är störst och rosig. I hvardera af de två nedra svicklorna ses en flygande engel, som prydes med rundgloria och svänger ett rökelsekar. I den öfversta eller mellersta svicklan sitter Christus med korsgloria och håller med venstra handen en korsfana och upplyfter högra till välsignelse. De yttre kolonnerne uppbära en rundstafvig, men murhörnen och pilastrarne skarpkantiga spetsbågar. Öfver pilastrarna höjer sig ett spetsigt röste, hvilket har lemningar efter hålkälade, men fått till största delen skråkantiga vattenlister. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Å södra sidomuren och öster om ingången ses ett spetsbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar och rätvinklig karm samt ganska hög bröstning. Å norra sidomuren märkes en ingång till sakristian. Yttre omfattningen är rätvinklig. Trenne blad, af hvilka det mellersta är spetsigt men de omgifvande nära halfrunda, bilda betäckningen. De trenne bladen åtskiljas af tvenne små rullika knoppar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 11.2 samt i vester och öster 11.9, har likadana socklar som koret. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr utgör sakristians betäckning. Ett litet fönster åt öster har blifvit igenmuradt, emedan man derutanför uppfört ett sockenmagasin. Man har derföre vårdslöst uppbrutit ett nytt fönster åt vester. I den norra muren finnes ett litet rakslutet väggskåp och ett stort sådant i den östra.

Utsprånget, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 17.4 samt i vester och öster 18.6, har liksom koret och sakristian skråkantiga socklar. Betäckningen bildas af ett spetsigt korshvalf med raka föga uppåtgående kappor. Tribunbågen har utsprångets bredd och spetsig betäckning med hålkälade dynstenar. På midten af södra sidomuren finnes ett enkelt rundbågigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar samt fin rätvinklig karm. Uti ett spetsbågigt fönster, hvilket intager midten af altarväggen, stå tvenne poster, som uppbära tvenne sig skärande rundbågar och derpå en stor fyrbladig ring. Omfattningarne posterne bågarne och ringen äro till det yttre och inre snedsmygiga. I den södra sidomuren märkes ett rakspetsigt väggskåp och ett helt litet snedt deremot i den norra.

Enligt en urkund från medeltiden har kyrkan 1211 blifvit uppförd^[1]. Kyrkan, hvilken till sina hufvuddelar härrör från en och samma tid, röjer en mycket utbildad eller sen spetsbågsstil. Alltså kan nämnda byggnadsår ej rimligtvis antagas. Då vi likväl i många fall ansett de uppgifter, som i ofta åberopade urkund lemnas rörande de Gotländska kyrkornas ålder; så synes oss, att anförda byggnadsår måste gälla en äldre helgedom än den, hvilken nu finnes i Kräklingbo. Detta är så mycket troligare, som korets sakristians och utsprångets socklar ha en vida äldre anordning än skeppets, och således torde tillhört en helgedom, som blifvit bortbruten för den nuvarandes uppförande. Det vissa är, att skeppets vestra portal företer ren rundbågsstil och är ungefär halftannat sekel äldre än kyrkan. Man tyckes alltså ha interimsvis användt denna gamla portal, emedan den borde efter uppförande af torn försvinna.

I utsprånget står ett muradt altarbord och derpå ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. En altartafla, hvilken till stor del bortskymmer östra fönstret, utgöres af en föga god oljemålning, som föreställer Christi uppståndelse och har en usel omfattning.

I kyrkan finnes ett altarskåp med flygeldörrar. Skåpets midtgrupp föreställer Marias besök hos Elisabeth samt till höger en biskop och till venster S. Bartholemeus. I högra dörren märkas S. Göran och draken samt prinsessan. I venstra dörren står S. Olof på en drake med menniskohufvud och till venster om honom en qvinna med kalk förmodligen S. Barbara. Bilderne, hvilka inrymmas under baldakiner, äro halfupphöjda i vackert snidverk af ek och temligen väl målade. Baldakinerne ha förtryckta tudorbågar med yfvigt rosverk. Skåpets och dörrarnas hela bredd utgör 7.8 och höjd 4.1. Om skåpet iståndsattes, så blefve det en vida bättre altarprydnad än den nyssberörda altartaflan.

Å korets norra sidomur hänger ett krucifix i naturlig storlek. Christus har krona på hufvudet och en spik genom fötterna. Korset saknar ring och bladverk samt evangelisternas sinnebilder.

Då Langebek 1753 besåg Kräklingbo kyrka, fann han, såsom det heter, intet, som synnerligen förtjenade att meddelas. Han omnämner likväl den ganska vigtiga omständigheten, att jemte kyrkan stod ett gammalt högt torn liksom vid Gammalgarn samt vid Gothem och vid flera kyrkor på Gotland^[2]. Nu finnes ingen lemming af detta torn, hvilket naturligtvis varit ett kastell, som tillkommit några århundraden före kyrkan. Qvarliggande grundstenar utvisa och gamle berätta, att detta kastell varit fyrkantigt och stått med sitt nordöstra hörn ungefär 28.0 nära kyrkans sydvestra. Då J. J. Canutius ifrån år 1772 till 1795 var derstädes kyrkoherde, blefvo prestgårdens uthus ombyggda, hvarföre samma kastell nedbröts och dithörande sten användes för berörda ändamål. Det måste högligen beklagas, att så ovanliga byggnadsverk af okunnighet och egennytta förstöras, helst kalkberg rundt omkring visar sig i dagen, hvadan sten derifrån kunnat med mera lätthet erhållas än från en gammal fast byggnad.

Den nämnde forskaren såg öster om kyrkan jemte vägen ett stenkors, som saknade inskrift och var enligt berättelse uppsatt öfver en prest, hvilken der blifvit ihjelslagen^[3]. Ungefär 500 steg öster om kyrkan nära vägen finnas lemningar af ett ganska enkelt och helt litet stenkors. Fotstycket qvarstår i marken. Stammen, som är afslagen men sammanhåller med öfverstycket, ligger derjemte. Af begge armarne, hvilka äfvenledes blifvit afslagna, är den ene i behåll, men den andre borttagen. Detta kors röjer ett ganska simpelt arbete, och är knappast hälften så stort som Gotlands vanliga stenkors, och det har intet spår till inskrift. Det berättas, att en person omkommit på det ställe, som samma kors utmärkt. Oss synes, att denna minnesvård ingalunda har någon hög ålder. Då Langebek blott med några få ord omnämnt det kors, hvilket han sett öster om kyrkan; så har det troligtvis varit det nyssberörda.

I Kräklingbo socken nära ¼ mil i söder från kyrkan ligger Thorsborg, som är en ansenlig bergshöjd. Två svårkörda vägar ditföra. Kyrkoherden O. Klintberg, en välvillig man, hade godheten att sjelf åtfölja oss för att visa genaste vägen. Sedan vi framkommit nära vestra sidan af nämnda bergshöjd, måste vi afstiga för att öfver en sumpig trakt draga österut. Med mycken försigtighet kunde vårt åkdon framskaffas mellan stubbar och stenar samt genom pölar. Det tycktes, som denna genväg blott begagnas om vintern. Att ingen kan dera höst eller vår framkomma med åkdon, är solklart. Sedan vi på sådant sätt framtråkat nāra 2000 steg, uppkommo vi på en liten backe söderut och befunno oss vid målet för irrfärden.

Öfver en bred bergsrygg höjer sig Thorsborg med nära lodräta klippväggar at vester norr och öster, men sluttar med temligen branta berghällar mot söder. Denna bergshöjd, hvilken ej kan utan stor svårighet bestigas från vester norr eller öster, har uti en aflägsen forntid fått en ganska grof och lång sträckmur åt söder. Thorsborg har ofvanpå en nästan jemn och vågrät bergslätt, som ligger 185 pariserfot öfver hafsytan, men dock erbjuder tillgång på vatten, hvilket aldrig uttorkar. Linné, som 1741 besökte berörda bergshöjd, ansåg, att den höll ungefär 2000 alnar i motsatta riktningar. Platsen var till följe af en skogseld, hvilken för längre tid sedan rasat, nära skoglös, hvadan nämnde naturforskare kunde, såsom han sade, derifrån öfverskåda höga omgifvande skogar liksom slättmarker och räkna trettio kyrkotorn^[4]. Nu växer temligen grof tallskog på platsen, så att man icke kan derifrån njuta vidsträckta utsigter. Trakten kring Thorsborg är skogig och ofruktbar och flere berghällar visa sig deromkring i dagen.

Öfverstelöjtnanten Ljungberg har 1841 författat en beskrifning om merberörda bergshöjd^[5]. I denna beskrifning uppges, att muren är 2520 alnar lång, 8, 10 till 12 hög samt nederst 30 till 40 och öfverst 4, 6 till 9 bred, och att uppförande af densamma har enligt öfverslag erfordrat 3000 till 4000 mans arbete under minst trenne års tid.

L. Cedergren har 1855 uppgjort öfver Thorsborg en karta, hvilken, 1.8 bred och 1.4.2 hög, åtföljes af en kort beskrifning^[6]. Den bergslätt, som utbreder sig ofvanpå Thorsborg, utgör 266 tunneland. Derå ligger ej långt ifrån muren en myr, hvilken, innehållande 5 tunneland, omgifves af berghällar, och fordom varit, såsom det tyckes, en liten insjö, som till stor del igenvallat. L. Cedergren anser, att muren hållit vidpass 5000 alnar i längd och minst 25 i tjocklek, samt haft fyra till fem portar eller såkallade luckor. Klippväggarne äro från 15 till 50 alnar höga. Intet spår förmärkes efter kummel ättehög eller hustomt.

Det berättas, att vikingar haft farled till Thorsborg, och att jernringar i klippväggarna derom bära vittnesbörd. Att man uti en urtid kunnat uppsegla till oftanämnda bergshöjd anse vi vara en möjlighet, men deremot måste vi betvifla, det någon jernring för landfäste har från den tiden funnits eller finnes. Muren, hvilken röjer ovanlig råhet och saknar all lemning af bruk, är dubbelt högre å yttre än å inre sidan. På muren, som är i hög grad förstörd af vittring och till följd deraf har stark sluttning både ut- och inåt, växa stora tallar. Detta förhållande vittnar om en hög ålder.

Gotland har, såsom vi uti öfversigten af dess historia omnämnt, under hedendomen blifvit så öfverbefolkadt, att hvar tredje menniska tvangs genom lottning utflytta, och att de aftågande sedan nedsatte sig på Thorsborg, och att de derifrån utdrefvos, och begafvo sig till Fårö och vidare till Estland. Det är i hög grad märkvärdigt, att den gamla sagan samt benämningen och befästningen noga öfverensstämma med hvarandra. Att den väldige muren är minst tusen år gammal, kan tydligen inses af hvarje byggnadskunnig.

---

1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 314.
2. Langebekiana. S. 152, 153.
3. Langebekiana. S. 155.
4. C. Linnæi Goth. resa. S. 227.
5. Handskrift i kongl. krigskollegii arkiv.
6. Antiqvarisk-topografisk karta och beskrifning öfver fornminnen m. m. på Gotland; handskrift i Antiqvitetsmuseum med myntkabinettet i Stockholm.