Gotlands konsthistoria/Stenkyrka
| ← Tingstäde |
|
Elinghem → |
| På Wikipedia finns en artikel om Stenkyrka. |
Stenkyrka.
Nära 1 mil i nordost från Tingstäde ligger på en bördig slätt detta herrans hus, som utgöres af ett fyrkantigt skepp, ett likadant men mindre kor med en sakristia å norra sidomuren och af ett fyrkantigt torn i vester. Alla dessa hufvuddelar visa sig vara samtidiga och alla omgifningsmurar äro inåtdragna. Hela kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr håller 35.5 samt i vester och öster 35.2, har brant skråkantiga socklar. I skeppet står en midtkolonn, som tillika med hålkälade lister å sido- och gafvelmurarna uppbär fyra lågspetsiga korshvalf med fyra breda rundbågiga skiljebågar samt rundbågiga och uppåtgående kappor. Å kolonnen är grundstenen skråkantig, basen attisk men låg och sammantryckt med nedra torens öfverskjulande af plintens sidor och med tunna ofullbordade skyddsblad. Kapitälet är lågt och bukigt. Der saknas krans. Skaftet, hvars omkrets utgör 8.9, består af halfva rundstycken, som skiktevis binda hvarandra.
En ingång å den södra sidomuren nära vestra ändan motsvaras af en sådan å den norra. Södra portalen, hvilken står på en söndervittrad bottenhäll, har å hvarje sida en kolonn emellan murhörn. Grundstenarne äro såsom skeppets socklar skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta, kransarne hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära en rundbåge, som prydes med tre rullika knoppar. Kolonnerne motsvaras af en rundstafvig och murhörnen af två skarpkantiga rundbågar. Norra portalen utgöres af en mycket djup rätvinklig omfattning, hvilken är rundbågig och derinnanför stå poster, som på hög tröskel uppbära ett rakt dörrfält. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga. Den södra sidomuren har två och den norra ett rundbågigt fönster. Det ena af de södra fönstren står snedt öfver ingången, det andra intager midten af östra hvalfafdelningen. Det norra fönstret står midt emot det sydöstra. Alla fönstren, hvilka ha smala fyrkantiga och föga framspringande karmar, äro enkla samt ut- och invändigt snedsmygiga med höga bröstningar. Triumfbågen, som är tvåsprångig åt vester men enkel åt öster och lika bred med koret, har spetsig betäckning och saknar vederlagskransar.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 20.4 samt i vester och öster 21.1, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Ett korshvalf med raka föga uppåtgående kappor och kragstenar i hörnen bildar korets betäckning. På midten af södra sidomuren finnes en ingång. Portalen är mindre än skeppets södra, men för öfrigt lika med densamma. Här äro dock kapitälerne prydda, det vestra nemligen med blad och tvenne djur, det östra med blotta blad, hvilka alla äro lätt inhuggna, men bågen, som hvilar på posterna, saknar knoppar. Öster om ingången ses ett rundbågigt fönster, hvilket till karm och smygar är lika med skeppets. Korets röste har en liten raksluten ljusöppning.
Ehuruväl koret utvändigt har rak altarvägg med gafvelröste och helt kroppåstak, så är i densamma inrymd en altarnich, som är halfrund och har halfkupolformig betäckning och således helt och hållet liknar ett ansenligt utsprång. Altarnichen, hvilken invändigt är 18.0 bred och 9.7 djup, har åt öster ett rundbågigt fönster, som till karm och smygar öfverensstämmer med de nyssberörda. Ett ganska opassande fönster har nyligen blifvit åt sydost upptaget. I altarnichens södra sida märkas två fyrkantiga väggskåp jemte hvarandra. Vi ha uti det föregående omnämnt, att blott tvenne andra helgedomar på Gotland, nemligen Helgeandskyrkan och Öja, innehålla dylika altarnicher som den nyssberörda. Härvid bör dock erinras, att tvenne rum finnas i Helgeandskyrkan och ett i Öja på hvarje sida om altarnichen, men att intet sådant här förmärkes.
En rätvinklig ingång med rundbågig betäckning inleder å norra sidomuren till sakristian, hvilken har likadana socklar som skeppet och koret och invändigt sträcker sig i söder och norr 8.0 samt i vester och öster 16.5. Sakristian betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr och upplyses från öster af ett fönster, som är illa utvidgadt.
Tornet, hvars socklar utgöras af stora skråkanter med grofva öfverfalsade rundstafvar derpå, är ganska ansenligt och innehåller fyra afdelningar öfver hvarandra, samt har fyra spetsiga rösten och en mycket hög åttkantig spira.
Första afdelningen, som invändigt håller i söder och norr 26.5 samt i vester och öster 27.1, betäckes med ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. En ingång å vestra sidomuren har följande anordning. Tre kolonner å hvarje sida stå emellan poster och murhörn, och ytterst å hvarje sida ses en tredubbelt tjockare halfkolonn. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika, kransarne bestå af öfverfalsade rundstafvar. På posterna hvilar ett spetsigt dörrfält, som nederst å hvarje sida framter en half och deremellan fyra hela flikar med tre rullika knoppar. De inre kolonnerne uppbära en skarpkantig, de öfriga två rundstafviga, och murhörnen skarpkantiga spetsbågar. På de grofva halfkolonnerna hvilar en lika grof afrundad och vida spetsigare båge. Posterne och skaften utgöras af hela stycken och äro slipade. Bredden emellan posterna utgör 5.9.5 och höjden af desamma 11.7. Således har portalen en ovanlig storlek. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å södra sidomuren finnes ett rundbågigt fönster, hvilket till det yttre och inre är snedsmygigt. Åt öster intaga två öppningar, hvilka åtskiljas af en midtpelare och betäckas med spetsbågar, nedra afdelningens hela bredd. Denne midtpelare är fyrkantig och dess hvarje sida förstärkes af en grof kolonn med attisk bas och inåtböjdt kapital samt hålkälad krans. Grundstenen, hvilken är 2.0 hög och skråkantig, ligger öfver hörn för att inrymma kolonnerna. Baserne äro sammantryckta och ha höga plinter och ofullbordade skyddsblad. Å sidomurarna motsvaras den södra liksom den norra kolonnen af stora halfrunda kragstenar, som prydas med skarpryggiga rundstafvar och bladknoppar samt uppbära inåtsvängda kapitäler och hålkälade kransar. Spetsbågarne ha tvenne språng åt vester liksom åt öster, af hvilka det mellersta hvilar på södra och norra kolonnen och de motsvarande kragstenarna, men de omgifvande uppgå från vestra och östra kolonnen samt ur sidomurarna.
I första afdelningens sydöstra hörn uppleder genom en raksluten ingång en spiraltrappa till andra afdelningen, som å södra, vestra och norra sidorna omgifves med gallerier, hvadan murarne åt dessa håll fått starka indragningar, hvilka betäckas med luttak. Hvarje galleri har å midten en fyrkantig pelare och motsvarande pilastrar, som uppbära två stora rundbågar. I midten af hvarje öppning stå tvenne kopplade kolonner, hvarpå tvenne små rundbågar hvila. Baserne och kapitälerne äro bägarformiga och alldeles lika hvarandra, men i omvänd ställning. Alla kolonnerne och bågarne äro i behåll. På midten af södra och norra sidomuren finnes en raksluten genomgång till och från gallerierna. En hög hjelpbåge, hvilken är halfcirkelformig, uppbär östra sidomuren. Det är ganska märkvärdigt, att en träbåge och mycket skålvirke deri qvarstå, sedan tornet byggdes. Både bågen och virket äro högst illa tillyxade och ihopnaglade.
Tredje afdelningen har å hvarje sida två gluggar och deröfver en skråkantig indragning. Fjerde afdelningen har jemväl å hvarje sida två gluggar och vid röstenas början i hörnen enkla spetsiga utkastare och deremellan hålkälade bandlister. Å hvarje röste ses tvenne gluggar jemte hvarandra och en sådan midt deröfver. Hvarje sida och dithörande röste ha således sju gluggar, af hvilka sex stå såsom par öfver hvarandra och en midt deröfver nära spetsen. I hvarje glugg uppbär en midtkolonn två bågar. Det första paret är lägre än det andra. För begge äro de yttre omfattningarne och de små bågarne spetsiga. Härvid bör märkas, att det nedersta paret åt vester har på midtkolonnerna trebladiga spetsbågar, men de öfriga enkla. De tre gluggarne i hvarje röste äro något mindre än de öfriga och yttre omfattningarne samt de små bågarne halfrunda. Skaften äro smala och kapitälerne bägarlika med och utan bladknoppar. Alla de inre omfattningarne äro rätvinkliga och lågrakspetsiga. I flere af gluggarna ha bristande kolonner blifvit illa ersatta med grofva murpelare. Östra sidans sju gluggar äro alldeles oskadade.
Altarbordet, som står i altarnichen, är muradt, och derpå ligger en hålkälad och grofslipad skifva af kalksten. Altartaflan, hvilken är liten och ful, är arbetad af fin sandsten i rococomaner. En temligen dålig oljemålning, som intager midten af densamma, föreställer nattvarden.
I skeppet står en rund dopfunt af sandsten. Å foten ses fyra underdjur, hvilka bita öfver hundar, och deremellan märkas åt vester ett lam med en korsfana, åt öster en biskop i full skrud hållande en krumstaf i den venstra handen och upplyftande den högra till välsignelse, åt söder ett föga framstående djurhufvud och åt norr en slät yta. För öfrigt siras foten med liljor. Skålen har skråkantig botten och lodräta sidor. Å botten ses nedannämnda bildverk. Bebådelsen. Maria besöker Elisabeth. Marias barnsäng, Josef sitter vid hennes fötter, barnet ligger i krubban, deröfver stå oxen och åsnan. Herdarnas hänförelse. Herodes’ baramord. Christus med korsgloria beder i Gethsemane. Gud visar sig såsom en bröstbild med korsgloria uti en rund sky. Skålens sidor ha sju rundbågiga fält med olika bredd. I fälten föreställas de tre vise männen med kronor frambära skänker till Maria, som, sittande med gloria, håller barnet i skötet. Barnet framtes i templet. Christus sitter med korsgloria och djefvulen bjuder skänker. Christus med korsgloria står på en höjd och djefvulen kommer i annan skepnad; en man med rundgloria står nedanföre och utsträcker den högra handen och Christus den högra till välsignelse, och djefvulen sitter emellan dessa. Nattvardens instiftelse, hvarvid Christus har korsgloria, men lärjungarne sakna glorior. Christus fängslas. Christus hänger på korset, en man med spjut slår å högra och en med klubba å venstra sidan. I fältens svicklor afbildas englar, hvilka ha utslagna vingar; två personer, som stå tillsammans; och två, som kämpa med vidunder; der ses äfven ett djur. Under dopfunten ligger en fyrkantig grundsten med ett skålformigt uttömningshål och en ränna. Dopfuntens hela höjd utgör 3.0 och skålens yttre tvärmått 2.6. Grundstenen håller i hvarje sida 3.0.
Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit den 17 maj 1255 invigd[1]. Då kyrkan är utförd i äldre öfvergångsstil, så är det af största intresse att ha en dylik uppgift.
I östra kyrkogårdsmuren finnes en stor port med spetsigt tunnhvalf. Den yttre omfattningen är bortbruten och den inre saknar framsprång. Inuti portens hvarje sida ses en lågrakspetsig sittnich. Norra kyrkogårdsmuren har en liten port, hvilken äfven betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och innehåller en rakspetsig sittnich i hvarje sida. Yttre omfattningen har framspringande anslag och derpå en trebladig spetsbåge. Anslag och båge prydas utvändigt med en rundstaf. Allt består af huggen och tuktad kalksten. Portarne ha spetsiga kroppåstak med vattenfall åt vederlagen.
Vidpass ⅜ mil söderut från Stenkyrka ligger i dithörande socken och å Smiss’ gård ett minnesmärke, som förtjenar att med några ord omnämnas. Detta minnesmärke, hvilket består af kalksten, har, såsom det tyckes, fordom stått upprätt, men vid nedre ändan söndervittrat och omkullfallit. Hällen, som är ungefär 2.0 bred och 9.0 lång samt 0.5 tjock, afsmalnar något mot öfra ändan, hvilken har små hålkälade utvidgningar åt motsatta håll och afslutas med en halfcirkel. Den sidan, som legat åt marken, utmärkes med fyra afdelningar, af hvilka de två nedra äro dubbelt så höga som de två öfra. Å nedersta afdelningen skönjas några föga bestämda menniskogestalter under spetsbågiga betäckningar. Andra afdelningen liknar ett gallerverk med rutor, som äro anbragta öfver hörn. Uti tredje afdelningen tyckas män i tvenne grupper gå med höjda vapen mot hvarandra. Fjerde afdelningen, som motsvarar hällens smalaste del, innehåller dunkla menniskoskepnader och några orediga figurer. Omfattningarne och betäckningarne samt gallerverket äro försänkta; men figurerne lågupphöjda. Det lider intet tvifvel, att hällen blifvit uppsatt till ett minnesmärke öfver någon ovanlig tilldragelse. Hällens bildverk ådagalägger, att det tillkommit efter christendomens införande på Gotland, och att detsamma tillhör medeltiden. Att omfattningarne äro nedsänkta, men figurerne lågupphöjda och betäckningarne spetsbågiga röjer en blandning i arbetssätt, hvilken förråder både rund- och spetsbågsålder och således en öfvergångsstil, som var på Gotland öflig några årtionden före och några efter trettonde seklets utgång. Härvid bör jemväl anmärkas, att man under den äldre medeltiden valde hård, men under den yngre ej sällan lös kalksten till huggning, och att således hällens betydliga vittring mindre bevisar dess tillkomst i den förra än i den sednare hälften af den nämnda tidrymden. Då hällen hittades ett år efter vår sista resa till Gotland och tvenne godhetsfullt meddelade teckningar deraf äro små och i några afseenden olika hvarandra, så våga vi icke på ett bestämdare sätt yttra oss om detta minnesmärke.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313. Anno 1255 consecrata est ecclesia Stenkirchi 15 kal. Junii.