Gotlands konsthistoria/Elinghem
| ← Stenkyrka |
|
Hangvar → |
| På Wikipedia finns en artikel om Elinghem. |
Elinghem.
Denna ruin, som är en såkallad öde kyrka, ligger vidpass 1 mil i nordost från Stenkyrka och omgifves af en liten äng, hvilken tillhör Hangvars prestgård. Ruinen utgöres af ett fyrkantigt skepp och ett mindre sådant kor. Intet antyder, att der funnits något torn eller att man ärnat der uppföra ett dylikt. Byggnaden består af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt håller i söder och norr 30.3 samt i vester och öster 25.8, har skråkantiga socklar. Vestra gafvelmuren är 5.4 tjock, men sidomurarne blott 3.7. Af tvenne korshvalf, hvilka bildat skeppets betäckning, äro få lemningar öfriga. Desse korshvalf ha, såsom det visar sig, haft en skiljebåge, som varit 3.0 bred och bestått af tuktad kalksten samt saknat kragstenar.
Å södra liksom å norra sidomuren nära vestra ändan märkas lemningar af en ingång. Den södra ingången har stycken af poster, hvilka uppburit ett spetsigt och fyrbladigt dörrfält, men dess yttre murhörn äro bortbrutna. Både posterne och dörrfältet ha bestått af slipad kalksten. Inre omfattningen har varit snedsmygig och lågrakspetsig. Den norra ingången är utvändigt igenmurad, men likväl ses poster, hvarpå ett rakt dörrfält hvilar. De inre smygarne äro sneda och betäckningen lågrakspetsig. Å södra sidomuren nära östra ändan märkas lemningar efter ett snedsmygigt fönster. Triumfbågen, som är i behåll och utgöres af huggen kalksten, är 3.0 tjock och har hålkälade dynstenar samt högspetsig betäckning. I den södra ändan af vestra gafvelmuren inleder en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppgår till den norra och har infört på vinden. Denna trappa har fordrat, att vestra gafvelmuren hållits nära dubbelt tjockare än triumfbågen.
Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 17.4 samt i vester och öster 20.7, har likadana socklar som skeppet. Lemningar visa, att ett korshvalf utgjort korets betäckning. Å södra sidomuren nära vestra ändan har funnits en ingång. På poster, hvilka äro i behåll, hvilar en trebladig båge. Derutanför ha två murhörn å hvarje sida uppburit skarpkantiga spetsbågar. De fleste styckena af dessa bågar qvarligga. Å östra sidan om ingången ses tydliga lemningar af ett litet spetsigt fönster med hög bröstning. Detta fönster har till det yttre och inre varit snedsmygigt. På midten af altarväggen är ett högre fönster, hvari en midtpost uppbär två små spetsbågar och deröfver en fyrbladig ros. Omfattningen är ut- och invändigt snedsmygig. I norra sidomuren vid vestra ändan märkes ett fyrkantigt och vid östra ett rakspetsigt väggskåp. Der qvarligger en tjock hålkälad altarskifva af kalksten. Skeppets vestra och korets östra gafvelrösten, som äro spetsiga, visa sig fasta, och öfver triumfbågen ses lemningar af en ganska bred hjelpbåge, hvilken uppburit skeppets östra gafvelröste.
Omkring och uti ruinen växa frodiga hasselbuskar och andra löfträd. På murarna höja sig små rönnar tallar och enbuskar. Af kyrkogårdsmuren märkas ringa lemningar. Kyrkan har omkring reformationstiden blifvit öde. Hela trakten är mycket bergig stenig och mager. Odlingsrör af små rullsten visa, att trakten likväl varit fordom mer befolkad än nu, och deraf låter det förklara sig, huru denna helgedom kunnat der tillkomma och hvarföre den sedermera såsom mindre behöflig blifvit öfvergifven.
Enligt en gammal förteckning från medeltiden har kyrkan tillkommit 1240[1]. Byggnadens alla delar, som äro samtidiga, röja visserligen till socklarna rundbågsstil, men deremot till dörr- och fönsteromfattningarna samt gafvelröstena spetsbågsstil. Det kan svårligen antagas, att der funnits en äldre kyrka, hvilken tillkommit vid nämnda tid, och att den nuvarande sedermera blifvit uppförd. Denna ruin bevisar alltså, att, ehuru rundbågsstilen ännu 1240 användes på Gotland, spetsbågsstilen likväl då var derstädes i bruk.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.