Grunddragen av den fornsvenska grammatiken/Böjningslära

←  Ljudlära
Grunddragen av den fornsvenska grammatiken
av Adolf Noreen

Böjningslära


[ 43 ]

Böjningslära.

I. Deklination.

A. Substantivet.

1. Pl. n. -ar.
a) Maskulina.

α) Starka, dvs. med olika former for g., d. och a. sg.

§ 81. Paradigmet stavẹr stav:

Sg. n. stavẹr g.  stafs  d. stavi a. staf
Pl. stava(r)[1] stava stavum stava

Så gå bl. a. flerstaviga stammar på -dōm-, -ing-, -ung-, -lēk- och -naþ- (dessa dock med g. sg. på -ar i stället för -s) samt de flesta enstaviga, t. e. — ordnade alfabetiskt efter den stamslutande konsonanten — kambẹr (pl. kambar) kam, kwældẹr (g. kwælz, pl. n. kwældar) kväll, hundẹr (g. hunz, pl. n. hundar) hund, garþẹr (g. garz) gård, sangẹr (g. sanx) sång, daghẹr (g. dax) dag, stokkẹr (g. stox) stock, dal (dvs. dall; pl. dalar), baldẹr (g. balz, pl. n. ballar) el. boldẹr boll, karl (av *karll; g. kars, varav — och av sammansättningen kar(l)maþẹr karl — i y. fsv. stundom n. kar), gambẹr (pl. gamar, y. gammar) gam, stēn (dvs. stēnn; pl. stēnar), mundẹr (g. munz, pl. n. munnar) mun, botn (av *botnn) botten, þiūr (dvs. þiūrr; pl. þiūrar) tjur, akẹr (av *akrr; pl. akrar) åker, ās (dvs. āss, liksom ock i g.; pl. āsar) ås, vas (dvs. vass; pl. vassar) [ 44 ]vassrör, hals (av *halss, liksom ock i g.), bātẹr (g. bāz) båt, hæstẹr (g. hæst[s][2]) häst.

Anm. N. sg. saknar ändelse i guþ (emedan ordet ursprungligen är ntr. pl.) samt i titlar — senare även förnamn — näst före namn, t. e. konung Magnus. I det senare fallet saknar även g. sg. ofta ändelse t. e. hærtogh Valdemars (Ulf Sonasons).

§ 82. Paradigmet ængil (dvs. ængill) ängel:

Sg. n. ængil g.  ængils  d. ængle a. ængil (dvs. -il)
Pl. ængla(r) ængla ænglom ængla

Så gå nästan alla tvåstaviga stammar på -l-, -n- och -r-, t. e. fiædhal fjäril, himil (pl. himblar) himmel, kætil (pl. kæt(s)lar) kittel, diævul (pl. diæflar) djävul, aptan (pl. ap(t)nar) afton, himin (pl. him(p)nar) himmel, morghon (pl. mor(gh)nar) morgon, hamar (pl. hambrar) hammare, stavur (pl. stafrar) stör.

§ 83. Paradigmet skō[r] sko:

Sg. n. skō[r] g. skōs (dvs. skōss) d. skō a. skō
Pl. skōa(r), skō(r) skō(a) skō(o)m skō(a)

Så gå stammar på , t. e. mō[r] mo, sniō[r] snö. Dock har siō[r] sjö g. sg. siōa(r), siō, först i y. fsv. siø̄ s.

§ 84. Paradigmet vævẹr väv:

Sg. n. vævẹr g. væfs d. væf a. væf
Pl. væfia(r) væfia væfiom væfia

Så gå också þævẹr smak och guzivẹr manlig fadder, som dock kan i pl. sakna -i- samt i n. och d. pl. böjas som ett adjektiv i bestämd form, alltså guzifio.

§ 85. Paradigmet læggẹr ben:

Sg. n. læggẹr g. læggia(r) d. lægge a. læg
Pl. læggia(r) læggia læggiom læggia

Så gå många stammar på -g-, -gh- och -k-, t. e. drængẹr gosse, ælghẹr älg, drykkẹr dryck, ø̄kẹr ök, samt dessutom bȳ(r) by, vars -i- dock kan saknas, och [ 45 ]þyn ett rymdmått (ungefär 2 tunnor), som dock i n. och a. (!) pl. heter þynir.

Anm. G. sg. har i y. fsv. -s i st. för -ia(r).

§ 86. Paradigmet ø̄re öre:

Sg. n. ø̄re g. ø̄ris (dvs. ø̄riss) d. ø̄re a. ø̄re
Pl. ø̄ra(r) ø̄ra ø̄rom ø̄ra

Om något annat ord böjes på samma sätt är ovisst.

§ 87. Paradigmet lǣki(r) läkare:

Sg. n. lǣki(r) g. lǣki(r)s d. lǣk(ir)e a. lǣki(r)
Pl. lǣki(r)a(r) lǣki(r)a lǣki(r)om lǣki(r)a

Så gå ett fåtal ord, mest mans- och sjönamn, t. e. Birghi(r) Börje, Birger, Swærkir Sverker, Mælir Mälaren, Vǣni(r) Vänern.

§ 88. Allmänna anmärkningar till §§ 8187.

  1. N. sg. ersättes under tiden 1350—1450 så småningom av a. sg., ehuru enstaka nominativformer ännu på 1500-talet anträffas.
  2. D. sg. är ofta redan i älsta litteraturen ersatt av a. sg., och i y. fsv. blir detta allt vanligare.
  3. G. pl tillfogar sedan omkr. 1500 ofta -s (lån från g. sg.).
  4. A. pl. ersättes efter 1500 vanligen (tidigare sällan) av n. pl.

β) Svaga, dvs. med gemensam form för g., d. och a. sg.

§ 89. Paradigmet draki drake:

Sg. n. draki g. d. a. draka
Pl. draka(r) g. draka d. drakum a. draka

Så gå de flesta mask. på -i, -e, bland vilka särskilt märkas brūþgumi brudgum, følghislaghi följeslagare och många av dem som i nysv. böjas med sg. -a, pl. -or, t. e. aghi fruktan, tuktan, ange ånga, āsne åsna, galle galla, hiærne hjärna, kiærne kärna, klāþe klåda, linde linda, līse lisa, lughi, loghi låga, luste lusta, mūle mula, rakke racka, skaþi skada, skari skara, skōle skola, skugge [ 46 ]skugga, swiþi sveda, sø̄tme sötma, vāþe våda, ænde ända (jfr vidare anm. 1).

Anm. 1. N. sg. ändas på -a (först efter 1400 på -e) i hærra herre. I y. fsv. låna ord, som icke beteckna manliga varelser, ofta och särskilt inom dialekterna norr om Mälaren ändelsen -a från g. d. a., vilket föranlett en alternativ böjning enligt paradigmet vika (se § 101) hos t. e. blōme blomma, dwale dvala, fāre fara, frōme fromma, hiti hetta, krabbe krabba, ræddoghe räddhåga, siūke sjuka, stadhge stadga, thunge tunga, besvär, vande svårighet, vånda.

Anm. 2. G. sg. (senare även g. pl, jfr § 88, 3) kan efter 1400 tillfoga -s (lån från de starka mask.). Den sålunda uppkomna ändelsen -as kan omkr. 1500 stundom i g. sg. utbytas mot -is, -es (sällan i g. pl. mot -ars) i analogi med n. sg. (resp. pl).

Anm. 3. Pl. av oxe, uxe oxe böjes älst vanligen: n. yxn, g. yxna, d. yxnom, a. yxn; senare regelbundet.

§ 90. Paradigmet bryti förvaltare:

Sg. n. bryti g. d. a. brytia
Pl. brytia(r) g. brytia d. brytiom a. brytia

Så gå alla på -inge (som dock också kunna böjas enligt § 89 och de flesta även enligt § 81), t. e. hælsinge hälsing, hø̄fþinge hövding, ærvinge arvinge, samt ett fåtal andra, t. e. dȳe (även efter § 91) dy, række kämpe, saksø̄ke kärande, vili (sent vilie efter § 89) vilja, vægge (y. fsv. även vigge) vigg.

§ 91. Paradigmet landbō(e) arrendator:

Sg. n. landbō(e) g. d. a. landbō(a)
Pl. landbōa(r), -bō(r) g. -bō(a) d. -bō(o)m a. -bō(a)

Så gå andra på -bō(e), t. e. ābō(e) åbo, dalbō(e) dalbo, nābō(e) nabo, samt dessutom lō(e) loge och det oregelbundna , g. d. a. lī(i)a (jfr § 29) el. , pl. lī(i)a(r) el. lē(r) osv.

[ 47 ]
b) Feminina.

§ 92. Paradigmet graf grav:

Sg. n. d. a. graf g. grava(r)
Pl. n. a. grava(r) g. grava d. gravum

Så gå bl. a. flerstaviga stammar på -ing, -ung samt ett större antal enstaviga, t. e. āþẹr (pl. āþrar) åder, ār åra, blān blånor, for fåra, gēsl gissel, mīl, vāgh våg, bölja, och dessutom det synkoperande alin (i y. fsv. även aln), g. alna(r) osv.

Anm. D. sg. har i ä. fsv. stundom en särskild form på -u, -o hos lø̄gh bad, mark skogsmark, sak, siang säng, skāl skål, sōl, spang spång, topt tomt.

§ 93. Paradigmet brō bro:

Sg. n. d. a. brō g. brōa(r), brō(r)
Pl. n. a. brōa(r), brō(r) g. brō(a) d. brō(o)m

Så gå de flesta (jfr § 94) stammar på lång vokal, t. e. blā blår, skrā skrå, vrā vrå, rø̄ rö.

§ 94. Paradigmet æg egg:

S. n. d. a. æg g. æggia(r)
Pl. n. a. æggia(r) g. æggia d. æggiom

Så gå blott ett fåtal ord, t. e. Frig Frigg, guzif (som dock i a. sg. kan böjas som ett adjektiv i bestämd form, alltså guzifia) kvinnlig fadder, hæl död, mø̄ mö, skȳ, skyn skön, væg vägg, æng, ø̄ ö.

Anm. -i- kan stundom saknas, i synnerhet efter lång vokal.

§ 95. Paradigmet hēþ hed:

Sg. n. hēþ g. hēþa(r) d. a. heþe
Pl. n. a. hēþa(r) g. hēþa d. hēþom

Så gå de flesta kvinnonamn, t. e. Gunnild, Ingeborgh, Ingegærþ, Ingrīþ, Gērþruþ Gertrud, samt några få dessutom, t. e. mȳr, mær märr, øx yxa.

Anm. N. och d. a. sammanfalla så småningom, i det att antingen n. från d. a. lånar -e (varefter orden [ 48 ]kunna anta böjning efter § 117 el. 119) eller d. a. anta nominativens form (så att orden böjas efter § 62).

§ 96. Allmän anmärkning till §§ 9295:

G. sg. saknar ändelse ofta efter til och stundom efter mælli(r), om ett attribut eller koordinerat ord har sådan, t. e. til sak sinnar i fråga om sin sak, mælle topt ok akra mellan tomt och åkrar; i y. fsv. även annars rätt ofta, i synnerhet efter attribut med genitivändelse. Efter 1400 utbytes -a(r) så småningom mot -s (lån från mask.).


2. Pl. n. -ir.
a) Maskulina.

§ 97. Paradigmet rǣttẹr rätt:

Sg. n. rǣttẹr g. rǣtta(r), ræz d. rǣt(te) a. rǣt (dvs. tt)
Pl. rǣtti(r) rǣtta rǣttom rǣtte

Så gå nästan alla på -skapẹr samt många andra, t. e. dø̄þẹr död, grīs (dvs. -ss), skrūþẹr skrud, þrāþẹr tråd, mansnamn som Anundẹr, Hākon och särskilt de många ursprungligen utländska på -s såsom Andrēs Anders, Iohannes, Māgnus, Niklis Nils.

§ 98. Paradigmet son (dvs. sonn) son:

Sg. n. son g. sona(r), sons d. syn(i), son(i) a. son
sun suna(r), suns   sun(i) sun
Pl. syni(r) sona, suna sonum, sunum syni

Så gå blott lutẹr, lotẹr lott, löt (på hjul), som dock även kan gå efter § 97, samt i pl. alternativt de i sg. blott enligt § 81 böjda balkẹr balk, kwastẹr kvast, naghl nagel, spān spån, vagn, val (strömming), vandẹr spö. Av det oregelbundna tiughẹr, tioghẹr, tighẹr tiotal äro utom sg. n. anträffade blott pl. n. tighi(r), d. tiughum, a. tighi, tyghi, tiughu.

§ 99. Allmänna anmärkningar till §§ 9798:

  1. G. sg. har i y. fsv. normalt -s utom i de urspr. utländska namnen på -s.
  2. [ 49 ]
  3. D. sg. är i y. fsv. vanligen utan ändelse.
  4. G. pl. kan sedan slutet av 1400-talet stundom ändas på -ẹrs, uppkommet genom fogande av -s till n. pl. (vars -ir då enligt § 37, 10 uppträder som -ẹr).
  5. A. pl. ersättes efter 1500 vanligen (tidigare mera sällan) av n. pl. Jfr § 88, 4.
b) Feminina.

§ 100. Paradigmet færþ färd:

Sg. n. d. a. færþ g. færþa(r)
Pl. n. a. færþi(r) g. færþa d. færþom

Så gå de flesta fem. på kons., t. e. dyghþ duglighet, iorþ (d. sg. dock älst stundom iorþo; jfr § 92 anm.) jord, vār vår, ært ärt, de många ty. lånorden på -kt såsom slækt och de ännu mycket talrikare på -hēt, som dock uppträda först i y. fsv.

Anm. Om g. sg. gäller det § 96 anförda. De på -hēt ha alltid -s i stället for -a(r).


3. Pl. n. -ur.

§ 101. Paradigmet vika vecka.

Sg. n. vika g. d. a. viku
Pl. n. a. viku(r) g. vikna, viku d. vikum

Så gå de flesta fem. på -a, t. e. gīgha fiol, gnista, kristna kristendom, lunga osv. samt i y. fsv. de ty. lånorden på -inna och -ska.

Anm. G. pl. av kona, kuna heter kwinna, varifrån omkr. 1350 kwinn- intränger i alla kasus vid sidan av kon-.

§ 102. Paradigmet kirkia (kyrkia) kyrka:

Sg. n. kirkia g. d. a. kirkio
Pl. n. a. kirkio(r) g. kirkna, kirkio d. kirkiom

Så gå fem. på -ia med föregående g, gh, k, t. e. dyngia dynga, bylghia bölja, ænkia änka; kanske ock [ 50 ]övriga på -ia såsom viþia vidja, þilia tilja, æsia ässja, av vilka dock ingen g. pl. anträffats.

§ 103. Paradigmet frū(a) fru:

Sg. n. frū(a) g. d. a. frū(o)
Pl. n. a. frūo(r), frū(r) g. frū d. frū(o)m

Så gå utom sammansättningar med -frū(a) eller det synonyma -frø̄(a) — varibland även hūstrū, hūstrø̄ — blott blē(a) duk och trō.

§ 104. Allmänna anmärkningar till §§ 101103:

  1. N. d. a. sg. sammanfalla stundom i y. fsv., antingen genom att n. ersättes av d. a. eller oftare genom att d. a. ersättes av n.
  2. G. sg. kan sedan omkr. 1500 bildas medelst fogande av -s antingen till den gamla g. sg. eller till n. sg.
  3. G. pl. kan sedan omkr. 1500 stundom ändas på -ors. Jfr § 99, 3.


4. Pl. n. -ẹr.
a) Maskulina.

§ 105. Paradigmet maþẹr man:

Sg. n. maþẹr, mandẹr, man (dvs. mann) g. manz d. manne a. man (dvs. -nn).
Pl. n. mæn (dvs. mænn) g. manna d. mannom a. mæn (dvs. -nn).

Så gå också spandẹr, span spann och alternativt det även efter § 81 och § 115 böjda fingẹr (av *fingrr; g. fingẹrs, d. fingre osv.).

§ 106. Paradigmet fōtẹr fot:

Sg. n. fōtẹr g. fōta(r) d. fø̄te, fōt(e) a. fōt
Pl. fø̄tẹr fōta fōtom fø̄tẹr

Så går också vintẹr (av *vintrr; g. vintrar, pl. n. a. vintẹr).

Anm. I y. fsv. heter g. sg. vanligen fōz, d. sg. alltid fōt(e).

[ 51 ]§ 107. Paradigmet faþir fader:

Sg. n. faþir g.  faþur(s)  d. faþur, fæþẹr a. faþur
Pl. fæþẹr fæþra fæþrom fæþẹr

Så går också brōþir broder.

Anm. 1. N. sg. lånar stundom form från a.

Anm. 2. N. a. (och efter 1350 även d.) sg. har stundom en (ursprungligen enstavig) form på -ẹr, t. e. faþẹr (best. form fadhr-en).

Anm. 3. G. sg. -ur uttränges så småningom av biformen -urs, som i y. fsv. ersättes av -irs, -ẹrs.

§ 108. Paradigmet bōnde går i sg. efter § 89, men i pl. på följande sätt:

N. a. bø̄nder g. bōnda d. bōndom.

Så går också frǣnde, pl. frǣndẹr, -a, -om.

§ 109. Paradigmet ǣghande ägare går vanligen fullständigt efter § 89, men kan såtillvida därifrån avvika, att i g. sg. någon gång förekommer -andes och i n. a. pl. stundom -ændẹr eller -andẹr.

Sa ga fīande fiende, kǣrande, swarande m. fl. substantiverade participier på -ande.


b) Feminina.

§ 110. Paradigmet bōk:

Sg. n. d. a. bōk g. bōka(r)
Pl. n. a. bø̄kẹr g. bōka d. bōkom

Så gå bl. a. bōt, brōk byxa, ēk, kin (pl. kindẹr) kind, nut (not, y. fsv. ofta nyt, nøt efter pl. nytẹr, nøtẹr) nöt, spang (pl. spængẹr) spång, stuþ (stoþ, y. fsv. någon gång stydh efter pl.) stöd, tan (pl. tændẹr) tand, ørtogh, -tugh, -tø̄gh (pl. -toghẹr osv.) örtug.

Anm. 1. Hand heter i d. sg. hænde, stundom hand(e).

Anm. 2. Mark (som vikt och mynt) har i n. a, pl. oftare markẹr (så alltid i y. fsv.) än mærkẹr och [ 52 ]efter kardinaltal i y. fsv. vanligen (i ä. fsv. sällan) mark.

§ 111. Paradigmet gās gås:

Sg. n. d. a. gās g. gāsa(r)
Pl. n. a. gæs (dvs. -ss) g. gāsa d. gāsom

Så gå också lūs (pl. lys), mūs och det (stundom neutrala) älst endast såsom pl. förekommande dyr (dvs. -rr) dörr, g. dura, dora eller (genom inflytande från n. a.) dorra, dør(r)a, d. durum, dorom, men i y. fsv. även såsom sg., regelbundet böjt enligt § 92, alltså pl. dø̄r(r)ar.

§ 112. Paradigmet :

Sg. n. d. a. g. kōa(r), kō(r)
Pl. n. a. kø̄(r) g. kō(a) d. kō(o)m

Så gå också klō, och ā (pl. ǣr) å, tå.

Anm. I y. fsv. kan omljudet i n. a. pl. saknas, alltså t. e. kōr, klōr, tār.

§ 113. Paradigmet mōþir moder:

Sg. n. mōþir g. d. a. mōþor
Pl. n. a. mø̄þẹr g. mōþra d. mø̄þrom

Så gå också dōttir dotter och systir syster.

Anm. 1. G. sg. kan efter 1350 ändas på -ors (analogi från faþurs, se § 107), senare utbytt mot -irs, -ẹrs.

Anm. 2. N. a. pl. kan i y. fsv. ändas på -rar (i skrifter från Finland även -rir, -ror).


5. Pl. n. -un.

§ 114. Paradigmet ø̄gha öga:

Sg. n. g. d. a. ø̄gha
Pl. n. a. ø̄ghon g. ø̄g(h)na d. ø̄ghom

Så gå också ø̄ra och nysta nystan samt i sg. hiærta hjärta, som däremot i pl. n. g. a. (d. ej anträffad) ändas liksom i sg. på -a.


[ 53 ]
6. Pl. n. = sg. n.

§ 115. Paradigmet skip skepp:

Sg. n. a. skip g. skips d. skipi
Pl. n. a. skip g. skipa d. skipum

Så gå nästan alla neutra på kons., t. e. græs (g. græs, dvs. -ss) gräs, lagh (g. lax) läge, sätt, pl. lag, timbẹr (d. timbre) timmer, hæraþ (g. hæraz) härad, hēman hemman, aldin ollon, hiūpon nypon, hælghon (vanl. blott i pl.) helgon och några (mest lånord) på -skap såsom landskap, hærskap överhet.

Anm. 1. D. sg. ersättes i ä. fsv. stundom, i y. fsv. ofta av a. sg. Ordet goz gods har emellertid (emedan urspr. g. sg.) älst aldrig, däremot senare stundom dativändelse.

Anm. 2. N. a. pl. av barn heter, i synnerhet uti ä. fsv., stundom børn (jfr da.).

§ 116. Det synkoperande huvuþ, hovuþ (i y. fsv. stundom hovidh, huvidh, sällan hø̄vidh, hø̄vodh) huvud visar dels en äldre böjning, strängt genomförd i ä. Västgötalagens huvudhandskrift, med o i alla osynkoperade och ø̄ i alla synkoperade kasus, dels en yngre böjning, strängt genomförd i Östgötalagens huvudhandskrift, med u i de osynkoperade och o i de synkoperade kasus. I de flesta skrifter råder emellertid en större eller mindre vacklan, så att dels såsom i Upplandslagen u och o växla i de osynkoperade, dels såsom i Södermannalagen o och ø̄ växla i de synkoperade kasus, dels äntligen såsom i Dalalagen båda dessa växlingar samtidigt uppträda; vartill kommer att någon gång u kan intränga i de synkoperade kasus. Paradigmet blir alltså i sin helhet:

Sg. n. a. hovuþ, huvuþ Pl. n. a. hovuþ, huvuþ
g. hovuz, huvuz g. hø̄fþa, hofþa [hufþa]
d. hø̄fþe, hofþe [hufþe] d. hø̄fþom, hofþom [hufþom]

[ 54 ]§ 117. Paradigmet :

Sg. n. d. a. g. bōs (dvs. -ss)
Pl. n. a. g. bō(a) d. bō(o)m

Så gå nästan alla neutrala på lång vokal, t. e. strā strå, (, ) helig plats, () bi, trǣ trä(d), frø̄ frö och de nästan blott i y. fsv. förekommande lånorden på -erī såsom fiskerī fiske.

Anm. G. sg. av kreatur, kapital heter fē(i)a(r), sällan fǣa(r), fīa(r), först i y. fsv. (jfr dock § 146, 2) fǣs.

§ 118. Paradigmet skær:

Sg. n. a. skær g. skærs d. skæri
Pl. n. a. skær g. skæria d. skæriom

Så gå över ett dussin enstaviga neutra, t. e. bær, kiþ kid, kyn kön, næs, næt, skȳ, stæþ städ, æg ägg.

Anm. G. och d. pl. kunna ofta sakna -i-.

§ 119. Paradigmet æple äpple:

Sg. n. d. a. æple g. æplis (dvs. -ss)
Pl. n. a. æple g. æpla d. æplom

Så gå alla flerstaviga neutra på -i, -e, t. e. hundare härad, minne, ǣve levnad samt i pl. även lånorden på -ilse, såsom dø̄pilse döpelse o. d., vilka i sg. gå efter § 120.

Anm. 1. N. a. pl. ändas efter 1400 stundom på -ẹr, t. e. opinbarelsẹr uppenbarelser, stykkẹr stycken, sällan på -in, varav senare -ẹn, t. e. fiskin fiskafängen, klǣdhẹn, stykkẹn.

Anm, 2. G. och d. pl. av ord på -ge, -ghe, -ke ändas vanligen på -ia, resp. -iom, t. e. dīk(i)a, -(i)om av dīke.


7. Pl. saknas.

§ 120. Femininer på -i, -e äro i sg. oböjliga och sakna (på grund av sin abstrakta betydelse) pl., t. e. blīþe blidhet, glæþi (först omkr. 1500 glædhie efter verbet glædhia) glädje, hælte haltande, vrēþe vrede, ælle el. ældre ålder(dom).

[ 55 ]Anm. 1. G. sg. på -is träffas stundom i y. fsv., t. e. vrēdhis.

Anm. 2. Pluralböjning träffas någon gång då ordet har konkret betydelse. Så har fiske i bet. fiskevatten uti ä. fsv. pl. fiskia(r), g. -ia osv.; i y. fsv. träffas bl. a. glædhir, g. -ia(s) i bet. fröjder.


B. Adjektivet.

1. Stark böjning.

§ 121. Paradigmet halvẹr halv:

Sg. n. m. halvẹr f. half ntr. halft
g. halfs halfra(r), halva(r) halfs
d. halvom halfre, halve halvo
a. halvan halva halft
Pl. n. halvi(r) halva(r) half
g. halfra, halva halfra, halva halfra, halva
d. halvom halvom halvom
a. halva halva(r) half

Så gå de flesta adj., nämligen nästan alla enstaviga stammar på konsonant, alla flerstaviga på -isk- och -ōtt-, nästan alla på -ul- (-ol-), de flesta på -ugh- (-ogh-), alla superlativer samt alla svaga verbers participia preteriti, t. e. aldẹr (f. al) all (jfr däremot kaldẹr, f. kald kall), dighẹr (pl. dighrir) diger, glaþẹr (ntr. glat, dvs. -tt) glad, grymbẹr (f. grym, ntr. grym(p)t) grym (jfr däremot dumbẹr, f. dumb stum), hēl (dvs. -ll) hel, hø̄ghẹr (ntr. høkt) hög, langẹr (ntr. lankt) lång, rēn (dvs. -nn) ren, sandẹr (f. san) sann (jfr däremot blindẹr, f. blind blind), vātẹr (ntr. vāt, dvs. -tt) våt, vis (pl. vissir) viss, vīs (pl. vīsir) vis; gutniskẹr gottländsk, skallōttẹr (f. och ntr. -ōt, dvs. -tt) skallig, hēmol (dvs. -ll) lagligen tillhörig, girughẹr (ntr. girukt) girig, hwassastẹr (ntr. -ast) vassast, kallaþẹr (ntr. -at) kallad, staddẹr (ntr. stat, dvs. -tt) anträffad, kø̄ptẹr (ntr. kø̄pt) köpt.

Anm. Orden på -līkẹr samt marghẹr eller mangẹr mången kunna i ä. fsv. sällan, i y. fsv. ofta ändas [ 56 ]-in i sg. n. a. m., n. f. och pl. n. a. ntr., dessutom någon gång på -it i sg. n. a. ntr., allt i överenstämmelse med paradigmet kristin (se § 125).

§ 122. Paradigmet nø̄þoghẹr nödd och tvungen:

Sg. m. f. ntr.
n. nø̄þoghẹr nø̄þogh nø̄þokt
g. nø̄þox nø̄þogh(r)a(r), nø̄þg(r)a(r) nø̄þox
d. nø̄þoghom, nø̄þgom nø̄þogh(r)e, nø̄þg(r)e nø̄þogho, nø̄þgo
a. nø̄þoghan, nø̄þgan nø̄þogha, nø̄þga nø̄þokt
Pl. m. f. ntr.
n. nø̄þoghi(r), nø̄þgi(r) nø̄þogha(r), nø̄þga(r) nø̄þogh
g. nø̄þogh(r)a, nø̄þg(r)a nø̄þogh(r)a, nø̄þg(r)a nø̄þogh(r)a, nø̄þg(r)a
d. nø̄þoghom, nø̄þgom nø̄þoghom, nø̄þgom nø̄þoghom, nø̄þgom
a. nø̄þogha, nø̄þga nø̄þogha(r), nø̄þga(r) nø̄þogh

Så gå blott några få adj. såsom avughẹr (āvoghẹr) avig, avog, sāloghẹr stackars samt athughul uppmärksam, som sällan, hēlaghẹr (hǣlaghẹr; ursprungligen med ē i de osynkoperade, æ i de synkoperade kasus) helig, som vanligen, och ȳmis olikartad, ömse, som alltid uppvisa synkope.

§ 123. Paradigmet ūsal (dvs. -ll, men f. -l) usel:

Sg. n. m. ūsal f. ūsul (ej -ol!) ntr. ūsalt
g. ūsals ūsla(r) ūsals
d. ūslom ūsle ūslo
a. ūslan ūsla ūsalt
Pl. n. ūsli(r) ūsla(r) ūsul
g. ūsla ūsla ūsla
d. ūslom ūslom ūslom
a. ūsla ūsla(r) ūsul

Så gå de få övriga adj. på -al, t. e. gamal (pl. gamblir) gammal.

[ 57 ]§ 124. Paradigmet mykil (dvs. -ll, f. -l), -in (dvs. -nn, f. -n) eller mikil, -in stor, mycken:

Sg. n. m. mykil, -in f. mykil, -in ntr. mykit
g. mykils, -ins mykla(r) mykils, -ins
d. myklom mykle myklo
a. mykin, myklan mykla mykit
Pl. n. mykli(r) f. mykla(r) ntr. mykil, -in
g. mykla mykla mykla
d. myklom myklom myklom
a. mykla mykla(r) mykil, -in

Så går blott lītil, -in (pl. litlir, y. fsv. litslir, lisle) liten.

§ 125. Paradigmet kristin (dvs. -nn) kristen:

Sg. n. m. kristin f. kristin (dvs. -n) ntr. kristit
g. kristins kristna(r) kristins
d. kristnom kristne kristno
a. kristin, kristnan kristna kristit
Pl. n. kristni(r) kristna(r) kristin (dvs. -n)
g. kristna kristna kristna
d. kristnom kristnom kristnom
a. kristna kristna(r) kristin

Så gå alla adj. på -in (varibland de starka verbernas part. pret.), t. e. trōin trogen, bundin bunden.

§ 126. Paradigmet blā[r] blå:

Sg. n. m. blā[r] f. blā ntr. blāt (dvs. -tt)
g. blās (dvs. -ss) blā[r] blās
d. blā(o)m blā(e) blā(o)
a. blān blā blāt
Pl. n. blāi(r), blā[r] blā[r] blā
g. blā blā blā
d. blā(o)m blā(o)m blā(o)m
a. blā blā[r] blā

Så gå adj. på lång vokal, t. e. frī fri, sliō slö, ljum.

[ 58 ]§ 127. Paradigmet miþẹr mid-, medel-, mittel-:

Sg. n. m. miþẹr f. miþ ntr. mit (dvs. -tt)
g. miz miþra(r), miþia(r) miz
d. miþiom miþre miþio
a. miþian miþia mit
Pl. n. miþi(r) f. miþia(r) miþ
g. miþra, miþia miþra, miþia miþra, miþia
d. miþiom miþiom miþiom
a. miþia miþia(r) miþ

Så gå blott tryggẹr trofast och nȳ[r] ny, hos vilka dock ändelsens -i- stundom saknas.

§ 128. Allmänna anmärkningar till §§ 121127:

  1. N. sg. m. saknar i y. fsv. ofta ändelsen -ẹr, dvs. är = n. sg. f.
  2. G. sg. m. och ntr. sakna i attributiv ställning stundom ändelse.
  3. G. d. sg. f. och g. pl. m. f. ntr., som redan från början aldrig ha de längre ändelserna -ra(r), -re, -ra efter l, n, s eller lång vokal, genomföra så småningom hos alla ord de kortare biformerna -a(r), -e, -a, så att dessa i y. fsv. äro så gott som enrådande i g. d. sg. f. och övervägande i g. pl. m. f. ntr.
  4. A. sg. m. och f. kunna i y. fsv. sakna ändelse.


2. Svag böjning.

§ 129. Positiven och superlativen böjas i bestämd form svagt. Paradigmerna lange den långe och blā(e) den blå:

m. f. ntr. m. f. ntr.
Sg. n. lange langa langa blā(e) blā blā
g. d. a. langa lango langa blā blā(o) blā
Pl. n. g. d. a. lango lango lango  blā(o) blā(o) blā(o)

Så gå nästan alla adj., t. e. gamble den gamla, resp. (pl. nȳio, nȳo, ) den nya osv.

Anm. 1. Under tiden 1350—1450 ersättes i pl. ändelsen -u (-o) så småningom av -a.

[ 59 ]Anm. 2. Åtskilliga ord äro såväl i obestämd som bestämd användning indeklinabla på -a, t. e. afvita, allēna, ēnstaka, lagha, līka, udda, ækta, æþla ädel, sällan på -e, t. e. gængse, ø̄þe öde, eller -o (växlande med a), t. e. hēlbryg(h)þo (-a) helbrägda, rēþo (-a) redo, reda.

§ 130. Komparativen och presensparticipiet i adjektivisk användning böjas alltid svagt. Paradigmerna længre längre, yfre övre:

  1. Sg. n. m. længre f. længre ntr. længre, længra
    g. d. a. længre, længra længre længre, længra
    Pl. n. a. m. f. ntr. længre
    g. længra
    d. længre, længrom

    Så gå de egentliga komparativerna, särskilt alla på -are, t. e. hwītare vitare, och alla

    presensparticipier, t. e. livande levande.
  2. Sg. n. m. yfre f. yfre, yfra ntr. yfre, yfra
    g. d. a. yfre, yfra yfre, yfro yfre, yfra
    Pl. n. a. m. f. ntr. yfre, yfro
    g. yfra
    d. yfre, yfrom, yfro

    Så gå de oegentligt s. k. komparativer, till vilka en positiv saknas, t. e. fræmbre främre, fyrre förre,

    hø̄ghre högra, niþre nedre, norre norra, æptre bakre.

Anm. 1. Hos komparativen träffas understundom spår av stark böjning, t. e. d. sg. m. mērom, a. sg. f. norra.

Anm. 2. En indeklinabel komparativform på -rin brukas älst blott i adverbiell användning, men efter 1400 även i predikativ och, ehuru mera sällan, i attributiv ställning.

Anm. 3. En indeklinabel participform på -is brukas i ä fsv. stundom i adverbiell och predikativ [ 60 ]användning, i y. fsv. även i attributiv och detta desto oftare, ju yngre språket är, t. e. livandis för livande.


3. Komparation.

§ 131. Paradigmet hwītẹr vit, komp. hwītare, sup. hwītastẹr.

Så gå de flesta adj., t. e. grymbẹr (k. grymare) grym, fæghin (k. fæghnare) glad, ūsal (k. ūslare) usel, tryggẹr (k. tryggiare) trofast.

Anm. Sedan omkr. 1350 uppträder i komp. stundom en dialektal form på -ane i stället för -are.

§ 132. Paradigmet lāghẹr låg, komp. lǣghre, sup. lǣghstẹr.

Så gå jämförelsevis få adj., av vilka för övrigt de flesta mer eller mindre vackla (isynnerhet i y. fsv.) efter § 131, t. e. hø̄ghẹr, hø̄ghre, høxtẹr (y. fsv. även hø̄ghastẹr) hög, gēn, genne, gēn(a)stẹr, , færre, fǣstẹr (y. fsv. även færstẹr) fåtalig, faghẹr, fæghre, fæghẹrstẹr fager.

Oregelbunden (heterotematisk) böjning uppvisa:

gamal gammal k. ældre s. ælztẹr
gōþẹr god bætre bæztẹr, baztẹr
īldẹr, ōndẹr (vāndẹr) elak værre væ(r)stẹr
lītil, -in liten minne, mindre, y. fsv. även minnare minztẹr
mangẹr, marghẹr mången flēre flæstẹr
mykil, -in stor mycken mēre mæstẹr
positiv saknas nǣmbre, nǣmare, y. fsv. även nǣrmare nǣmstẹr, nǣmastẹr, nǣstẹr, y. fsv. även nǣrmastẹr

§ 133. Paradigmet niþre nedre, sup. niþarstẹr eller niþẹrstẹr; positiv saknas.

[ 61 ]Så gå ock indre (s. innarstẹr, -ẹrstẹr) inre, nyrre, norre (s. nordharstẹr, -ẹrstẹr) norra, syþre, suþre (s. sunnarstẹr, sudhẹrstẹr) södra, yfre (s. i y. fsv. även ovẹrstẹr) övre, ytre (s. ȳtarstẹr, ūtarstẹr, ytẹrstẹr) yttre, æptre (s. i ä. fsv. även æfstẹr) bakre.

§ 134. Adverber uppvisa väsentligen samma tre komparationssätt:

  1. vīþa vida k. viþar, -are, -arin s. vīþast
  2. længe länge k. længẹr, længra, -re s. længst
  3. Oregelbundna (heterotematiska) äro här följande:

    giærna gärna k. hældẹr, haldẹr, hældra, -re s. hælzt, halzt
    īlla illa vær, værra, sæmbẹr værst
    lītit föga min, minna, -ne, y. fsv. mindẹr, mindra, -re minzt
    miok, mykit ganska, mycket mē(r), mēra mæst
    væl väl bætẹr, bætre bæzt
  4. niþ ned k. niþẹrmēr s. niþarst, -ẹrst.

Väsentligen så gå även t. e.

fiær fjärran k. fiærmē(r) s. fiærst, fiærmast
in in innarmē(r) innarst
nǣr(a) nära nǣ(r)mē(r), nǣmbẹr, nǣmare nǣst, nǣm(a)st
siþan sedan siþẹrmēr(a) siþarst, sizt
ūt ut ytẹrmēr(a) ytẹrst


C. Räkneord.

1. Kardinaltal.

§ 135. Deklinabla äro blott 1—4. Paradigmer:

  1. m. f. ntr.
    N. en (dvs. enn), æn, in ēn et (dvs. ett), æt, it
    g. ens enna(r) ens
    d. ēnom enne ēno
    a. en, æn, in ēna et, æt, it
    [ 62 ]

    Såsom obestämd artikel är en i ä. fsv. mycket sällsynt och ännu i y. fsv. icke vidare vanligt.

    1. m. f. ntr.
      N. twē(r), twā twā(r)
      g. twæggia, twiggia twæggia, twiggia twæggia, twiggia
      d. twēm twēm twēm
      a. twā twā(r)

      I samma betydelse brukas det indeklinabla twænne.

    2. m. f. ntr.
      N. bāþi(r) bāþa(r) bāþi(n), bǣþi(n)
      g. bæggia bæggia bæggia
      d. bāþom bāþom bāþom
      a. bāþa bāþa(r) bāþi(n), bǣþi(n)
  2. m. f. ntr.
    N. þrī(r), þrē þrēa(r), þrē(r) þrȳ
    g. þriggia þriggia þriggia
    d. þrim, þrēm þrim, þrēm þrim, þrēm
    a. þrē(a) þrēa(r), þrē(r) þrȳ

    I samma betydelse brukas det indeklinabla þrænne.

  3. m. f. ntr.
    N. fiūri(r), fȳri(r) fiūra(r), fȳra(r) fiughur, y. fsv. fȳra
    g. fiughur(r)a, fiūra, fȳra = m. = m.
    d. fiūrom, fȳrom = m. = m.
    a. fiūra, fȳra fiūra(r), fȳra(r) fiughur, y. fsv. fȳra

§ 136. Indeklinabla äro de följande räkneorden: fǣm 5, s(i)æx 6, siū 7, ātta 8, nīo 9, tīo 10, ællivu 11, tolf 12, þrættān 13, fiughurtān, fiughẹrtān, fiurtān (y. fsv. fiortān) 14, fæm(p)tān 15, s(i)æxtān 16, siūtān (y. fsv. siuttān) 17, atẹrtān, aþẹrtān 18, nītān (y. fsv. nittān) 19, tiughu 20, þrǣtighi, þrǣtiughu (y. fsv. även thrǣtīo) 30, fiūra-, fȳra-, fȳre-, firitighi (y. fsv. fȳretīo) 40, fæmtighi, fæmtī (y. fsv. fæmtīo) 50, s(i)æxtighi (y. fsv. -tīo) 60, siūtighi (y. fsv. -tīo) 70, āttatighi (y. fsv. -tīo) 80, nīotighi (y. fsv. -tīo) 90, hundraþ(a) 100 (älst 120), þūsand(a) 1000 (älst 1200).

[ 63 ]
2. Ordinaltal.

§ 137. Talet för 1 böjes både svagt och, ehuru mindre ofta, starkt. Alltså dels fyrste enligt § 129, dels fyrstẹr enligt § 121.

§ 138. Talet för 2 böjes i ä. fsv. blott starkt (annar se nedan), i y. fsv. även svagt (andre enligt § 129).

Sg. m. f. ntr.
n. annar (dvs. -rr), y. annan annor annat
g. annars annarra(r), andra(r) annars
d. aþrom, androm annarre, andre aþro, andro
a. annan aþra, andra annat
Pl. m. f. ntr.
n. aþri(r), andri(r) aþra(r), andra(r) annor
g. annarra, andra = m. = m.
d. aþrom, androm = m. = m.
a. aþra, andra aþra(r), andra(r) annor

§ 139. Talet för 3 böjes, väsentligen svagt, på följande sätt:

  m. f. ntr.
Sg. n. þriþi, y. þriþie þriþia, þriþi þriþia
g. þriþia þriþio þriþia
d. þriþia þriþio þriþia, þriþio
a. þriþia þriþio, þriþia þriþia
Pl. n. g. d. a. þriþio þriþio þriþio, þriþi

Så gå, dock utan i före ändelsevokalen och vanligen utan de i andra rummet uppförda biformerna, alla högre tal: fiærþe (ä. fiarþe), fæm(p)te, s(i)ǣtte (ä. siātte), siūnde, āttunde, nīunde, tīunde, ællipte, tolfte osv. För 13—19 bildas ordinaltalen genomgående medelst tillägg av -de till kardinaltalet, för 20—90 medelst -nde och för 100 samt 1000 medelst -e (fogat till den kortare formen), t. e. þrættānde, tiughunde (-onde), hundradhe, thūsande.

[ 64 ]

D. Pronomen.

1. Personliga.

§ 140. Första och andra personen samt reflexivet:

Sg. n. iak, iæk, y. fsv. iagh þū
g. mīn þīn sīn
d. mǣ(r) þǣ(r) sǣ(r)
a. mik, y. fsv. migh þik, y. fsv. thigh sik, y. fsv. sigh
Du. n. vit [it]
g. [okar] sin(a)
d. [okẹr] = sg.
Pl. n. vī(r) ī(r)
g. vār, vār(r)a iþar, iþra sīn(a)
d. a. os, us, ōs, ūs iþẹr = sg.

Dativformerna mǣ(r), þǣ(r), sǣ(r) utträngas redan i ä. fsv. av ackusativformerna mik osv.

§ 141. Tredje personen (vars ntr. och pl. lånas av þæn, se § 143):

m. f.
Sg. n. han (dvs. -nn) hōn, hun
g. hans hænna(r), y. fsv. hænna(s), hænnẹ(s)
d. hānom, hōnom hænne
a. han (dvs. -nn) hana, hōna

Ackusativformerna utträngas sedan omkr. 1400 så småningom av dativformerna.


2. Possessiva.

§ 142. Min, þin, sin böjas som en (s. § 135, 1); okkar (jfr § 9, a, 2) ’bådas vår’ och iþar ’eder’ som annar (se § 138); vār (dvs. vārr) ’allas vår’ däremot som ett regelbundet adj. enligt § 121, med den enda avvikelsen att a. sg. m. vanligen heter vārn, stundom vān (dvs. vānn), sällan och sent vāran.


[ 65 ]
3. Demonstrativa.

§ 143. Pron. ’den’ böjes:

m. f. ntr.
Sg. n. [sā(r)], þæn, þan, þen [], þē, þø̄n þæt, [þat], þet
g. þæs, þes þēra, þærra, þē þæs, þes
d. þēm, þæm, þø̄m, þem þēr(r)e, þē [þī], þȳ, þē
a. þæn, þan, þen þā, þē, y. fsv. även then þǣt, [þat], þet
Pl. n. þē(r), þǣ(r), [þi(r)] [þā(r)], þē(r), þǣ(r) þø̄(n), þē(n)
g. þēr(r)a, þærra, y. fsv. även thēras, -ẹs, -is, thē
d. þēm, [þæm], þem, þø̄m, þom
a. þā, oftare þē þā(r), þē(r), þǣ(r) þø̄(n), þē(n)

Anm. 1. Formen þē (thē) brukas i g. d. sg. f. och g. pl. endast, i d. sg. ntr. nästan endast i attributiv användning.

Anm. 2. Redan i ä. fsv. utträngas så småningom de plurala ackusativformerna av dativformer, dock sällan i attributiv ställning.

Anm. 3. Redan i älsta litteraturen brukas detta pron. såsom bestämd artikel före adjektiver.

§ 144. Pron. ’denne’ böjes:

m. f. ntr.
Sg. n. þænne þæsse, y. fsv. även thæssin þætta
g. þæssa þæssa þæssa, y. fsv. även thæssi(n)s
d. þæssom, þæmma, þænna þæsse, [þæssare] þæsso
a. þænna þæssa, þænna þætta
  m. f. ntr.
Pl. n. þæssi(r), y. fsv. även thenna, thennẹ þæssa þæssi(n), þænne, þæsson, [þæssa, þæssom] [ 66 ]
g. þæssa þæssa þæssa
  d. þæssom, þæmma, þænna = m. = m.
a. þæssa þæssa = n.

Anm. I rotstavelsen skrives ofta e (i stället for æ), väl väsentligen genom inflytande från þæn osv. (se § 143).

§ 145. Övriga pron. dem. äro:

  1. Hin ’den där’ böjes som en (se § 135, 1), med den skillnaden att n. a. sg. ntr. heter både hint och hit samt att i i alla former är kort.
  2. Þȳlīkẹr, þōlīkẹr (y. fsv. tholkin), thø̄l(i)kin (m. fl. former) ’dylik’ böjes som adj. på -līkẹr (se § 121 anm.).
  3. Slīkẹr ’slik’ och siælvẹr (ä. sialvẹr) ’själv’ böjas enligt § 121.
  4. Sami ’samme’ böjes efter § 129 (sällan § 121).
  5. Oböjliga äro swā (y. fsv. ) ’sådan’ och det synonyma, först i y. fsv. uppträdande s(w)ād(h)an(a), som dock stundom uppvisar n. a. sg. ntr. s(w)ādant.

§ 146. Böjning med suffigerad artikel. Paradigmer: mask. stafr-in staven, fōtr-in foten, dōmari-n domaren; fem. færþ-in färden, mōþir-in modern, vika-n veckan; ntr. skipit skeppet, bō-it boet, rīki-t riket.

Sg. n. stafr-in, y. fsv. stav-ẹn færþ-in skip-it
g. stafs-ins færþ-inna(r), y. fsv. færþ-innẹ(s) skips-ins
d. stavi-nom færþ-inne skipi-no
a. stav-in, y. fsv. stav-ẹn færþ-ena skip-it
Pl. n. stava-ni(r), y. fsv. stava(r)-ne færþe-na(r), y. fsv. færþi(r)-na skip-in
g. stava-nna færþa-nna skipa-nna
d. stavum-in færþom-in skipum-in
a. stava-na = n. skip-in

[ 67 ]

Sg. n. fōtr-in, y. fsv. fōt-ẹn mōþir-in bo-(i)t
g. fōts-ins mōþor-inna(r) bōs-ins
d. fø̄te-nom mōþor-inne bō-no
a. fōt-in mōþor-(e)na bō-(i)t
Pl. n. fø̄tr-eni(r), y. fsv. fø̄tẹr-ne, sent även fø̄tr-ẹn mø̄þr-ena(r), y. fsv. mø̄dhẹr-na(r), sent även mø̄dhr-ẹn bō-(i)n
g. fōta-nna mø̄þra-nna bō(a)nna
d. fōtom-in mø̄þrom-in bōm-in
a. fø̄tr-ena, y. fsv. fø̄tẹr-na, sent även fø̄tr-ẹn = n. bō-(i)n
Sg. n. dōmari-n vika-n rīki-t
g. dōmara-ns, y. dōmari-ns viku-nna(r), y. fsv. viku-nnẹ(s) rīkis(s)-ins
d. dōmara-nom viku-nne rīke-no
a. dōmara-n viku-na rīki-t
Pl. n. dōmara-ne, y. fsv. dōmar(ẹ)-ne viku-na(r), y. fsv. viku(r)-na rīki-n
g. dōmara-nna vikna-nna rīkia-nna
d. dōmarom-in vikum-in rīkiom-in
a. dōmara-na, y. fsv. domar(ẹ)-na = n. rīki-n

Anmärkningar härtill:

  1. Sg. n. m. uppvisar före 1350 mycket sällan, efter 1400 däremot nästan alltid den från ack. lånade typen stavin, y. stavẹn.
  2. Sg. g. m. ntr. uppvisar före artikeln aldrig ändelsen -a(r), utan i dess ställe -s, t. e. sonsins, fǣsins gentemot sona(r) sons, fēa(r) fäs. Efter 1350 kan även ändelsen -s någon gång saknas före artikeln, t. e. orm(s)ens ormens, barn(s)ens — först efter 1500 stundom, genom inflytande från nominativen, barnits — barnets. — Hos svaga mask. beror den i y. fsv. ofta, men i ä. fsv. tämligen sällan förekommande typen dōmarins på inflytande från nominativen.
  3. [ 68 ]
  4. Sg. g. f. uppvisar heller aldrig -a(r) före artikeln, utan antingen och älst ingen ändelse alls eller — dock först efter 1400 (jfr § 96) stundom s, i vilket fall artikeln antar formen -ẹns (= m. och ntr.) i stället för -inna(r) eller (sedan 1400) -innẹ(s), t. e. færdhsẹns (senare till och med færdhẹns i överensstämmelse med anm. 2 ovan) färdens.
  5. Sg. d. f. har aldrig ändelsen -u, -o före artikeln, t. e. sakinne, sōlinnẹ gentemot saku sak, sōlo sol (se § 92 anm.).
  6. Sg. d. ntr. antar sedan omkring 1450 så småningom ändelsen -na i stället för -no (jfr § 37, 4).
  7. Sg. a. f. lånar sedan omkring 1450 stundom nominativens form.
  8. Pl n. m. f. på -a(r), -i(r), -u(r) — men ej -ẹr — sakna i ä. fsv. alltid -r före artikeln (se § 62, 1). I y. fsv. upptas emellertid ofta -r från den obest. formen, i vilket fall artikeln däremot aldrig behåller sitt slutande r (se § 62, 2, a).
  9. Pl. n. m. kan efter 1400 ofta i stället för artikeln -ni(r) genom inflytande från ackusativen ha -na(r).
  10. Pl. n. a. m. f. av typerna fø̄trene, -na (fæþrene, -na, bø̄ndrene, -na), hændrena (mø̄þrena) kunna i y. fsv. dels genom inflytande från den obest. formen ombildas till fø̄tẹrne, -na, hændẹrna, dels ock — men först omkring 1500 — förkortas till fø̄tren, hændrẹn.
  11. Pl. g. av artikeln kan i y. fsv. (sent) tillfoga -s, t. e. iūdhannas, -nẹs ’judarnas’, varefter genom inflytande från nominativen r kan intränga före artikeln, t. e. iūdharnas, -nẹs.


[ 69 ]
4. Relativa.

§ 147. Oböjliga äro det blott i ä. fsv. förekommande ær, det redan i ä. fsv. vanligaste relativet sum (y. som) och det i ä. fsv. jämförelsevis mindre vanliga, men i y. fsv. ymnigt förekommande þær.

§ 148. Såsom relativa brukas även: i ä. fsv. sällan, i y. fsv. tämligen ofta pron. dem. þæn (thæn); i ä. fsv. sällan, i y. fsv. ofta pron. interr. hwīlīkin, efter 1400 även övriga frågepronomina, samtliga alternativt i förbindelse med följande som eller thær.


5. Interrogativa.

§ 149. Pron. ’vem’ anträffas knappast i andra former än sg. m. n. h(w)ā(r), y. fsv. h(w)ō, d. a. hwēm; ntr. n. a. hwat, y. fsv. hwadh, d. hwī.

§ 150. Hwīlīkin, -likin, hwilkin eller (med alldeles samma betydelse) hūlīkin, -likin, hulkin, holkin ’vilken’ böjes:

Sg. n. m. hwīlīkin f. hwīlīkin ntr. hwīlīkit
g. hwīlīkins hwīlīk(r)a hwīlīkins
d. hwīlīkom hwīlīke hwīlīko
a. hwīlīkin hwīlīka hwīlīkit
Pl. n. hwīlīke hwīlīka hwīlīkin
g. hwīlīkra hwīlīkra hwīlīkra
d. hwīlīkom hwīlīkom hwīlīkom
a. hwīlīka hwīlīka hwīlīkin

§ 151. Ursprungligen frågeord, men med tiden i alla former utom g. sg. m. ntr. (hwars) övervägande använda såsom indefinita pron. med betydelsen ’varje’ äro följande två:

  1. Hwar (stundom hwær) förekommer sällan annat än i sg., som böjes:
    N. m. hwar (dvs. hwarr) f. hwar, hwarion ntr. hwart
    g. hwars hwarra, hwaria hwars [ 70 ]
    d. hwariom  hwar(r)e, hwarie, y. fsv. hwario   hwario
    a.  hwa(r)n   hwaria hwart
  2. Hwār (dvs. -rr) är i det hela sällsynt och böjes som vār (se § 142).


6. Indefinita.

§ 152. Nāk(w)ar, nākor, nōk(w)ar, nōkor (så oftast), y. fsv. nagh(w)ar osv. ’någon’ böjes:

Sg. n. m. nāk(w)ar, -an f. nākor ntr. nāk(w)at
g. nāk(w)ars nāk(wa)ra(r) nāk(w)ars
d. nāk(wa)rom nāk(wa)re nāk(wa)ro
a. nāk(w)a[r]n nāk(wa)ra nāk(w)at
Pl. n. nāk(wa)ri(r) nāk(wa)ra(r) nākor
g. nāk(wa)ra nāk(wa)ra nāk(wa)ra
d. nāk(wa)rom nāk(wa)rom nāk(wa)rom
a. nāk(wa)ra nāk(wa)ra(r) nākor

§ 153. Ængin, ēngin, ingin ’ingen’ böjes:

Sg. n. m. ængin f. ængin, -on ntr.  ænkte, ængte [ække], y. ænte
g. ængsins æng(inn)a ængsins
d. ængom æng(inn)e ængo
a. ængin ænga = n.
Pl. n. ænge ænga(r) ængin, -on
g. æng(r)a æng(r)a æng(r)a
d. ængom ængom ængom
a. ænga ænga(r) ængin, -on

§ 154. Hwārghin, hwarghin ’ingendera’ träffas blott i följande former:

Sg. n. m. hwārghi(n) f. ntr. hwārte, y. hwārghit
g. hwārghins  —
d. hwārghom hwārgho
a. hwārghin hwārgha = n.


[ 71 ]

II. Konjugation.

A. Tempusbildning.

1. Stark.
a) Avljudande verber.

§ 155. Klass 1. Paradigm: rīþa, pret. sg. rēþ, pret. pl. riþu, part. pret. riþin.

Så gå t. e. bīþa (oftast dock efter 1. svaga klassen, stundom efter 3. sv.) bida, rīsa stå upp, skrīva (ofta efter 1. sv.), þrīvas trivas.

§ 156. Klass 2. Paradigmer:

  1. niūta njuta nø̄t nutu nutin

    Så gå t. e. biūþa bjuda, kiūsa förtrolla, liūta få (på sin lott), niūsa nysa, skiūva skjuta (ty. schieben).

  2. brȳta brø̄t brutu brutin

    Så gå drȳpa, frȳsa, krȳpa, þrȳta tryta samt efter 1300 även flȳgha, flȳta, klȳva, rȳka, rȳta, rȳva sönderslita, rȳþa rödfärga, vilka allra älst gå efter 1 ovan (fliūgha, fliūta osv.).

  3. sūpa sø̄p supu supin

    Så gå būgha böja (jfr būgha buga, pret. būghdhe), dūka (även efter 1. sv.) dyka, lūka stänga, lūta (även 1. och 3. sv.), slūta, sūgha.

Anm. 1. Pret. pl. kan sedan omkr. 1350 låna ø̄ från sg., t. e. nø̄to. I y. fsv. kan dels o lånas från part. pret. (se anm. 2), t. e. roku röko, dels senare i lånas från inf., t. e. giutu göto.

Anm. 2. Part. pret. uppvisar i ä. fsv. sällan, i y. fsv. ofta biformer med o : notin, brotin osv. Sedan 1400 kan i lånas från inf., t. e. giutin o. d.

§ 157. Klass 3. Paradigmer:

  1. gælla skrika gal gullo gullin

    Så gå forværva (även 1. och 3. sv.) förvärva, skælla skallra (jfr skælla skälla, pret. skælte), smælta. Hos [ 72 ]hwærva vända sig, swælghia svälja, swælla, swælta, vælla saknas älst w, v före u t. e. hurvo, hurvin, men redan i ä. fsv. börjar v och i y. fsv. även w att återinföras, t. e. vullo, hwurvin o. d.

  2. hiælpa (ä. hialpa) hjälpa halp hulpo hulpin

    Så gå biærgha (även bærgha efter 1 ovan, båda dock vanligen efter 1. sv.; även byrghia efter 4 nedan) bärga, giælda (pret. galt; i y. fsv. även 3. sv.) gälda, skiælva skälva, spiærna spjärna, stiælpa (i y. fsv. även 3. sv.) stjälpa.

  3. spinna span spunno spunnin

    Så gå t. e. binda (pret. bant), brinna (även brænna enligt 1 ovan), brista (i västgötska källor även bræsta), klinga (även 1. sv.), springa (pret. sprak, y. sprang), stinga (pret. stak). Om behandlingen av v, w i vinda (pret. vant), vinna och þwinga (oftast 1. och i y. fsv. även 3. sv.) se ovan under 1.

  4. bryggia brygga brag bruggo bruggīn

    Så går ock þrysk(i)a (även þriska efter 3 ovan) tröska. I y. fsv. kan thryska gå efter 1. och bryggia efter 3 sv.

  5. siunka (sionka) sjunka sank sunko sunkin

    Så gå siunga sjunga, sliunga (i y. fsv. även 3. sv.) slunga, stiunka studsa, skvätta.

  6. Alldeles oregelbundna äro:
    bryghþa förebrå brā, y. fsv. brādhe y. fsv. brādho
    varþa (ä. værþa) varda varþ, vart (v)urþo, y. vorþo (v)urþin, y. vorþin

Anm. 1. Pret. pl. lånar stundom o fran part. pret. (se anm. 2), t. e. holpo hjälpte.

Anm. 2. Part. pret. har i ä. fsv, sällan, i y. fsv. ofta o i st. för u, t. e. holpin hulpen, borghin burgen o. d. I y. fsv. kan, ehuru sällan, i lånas från inf. i siungin, siunkin.

§ 158. Klass 4. Paradigmer:

  1. bæra bära bar bāro borin, burin

    [ 73 ]Så går ock skæra.
  2. stiæla (ä. stiala) stjäla stal stālo stulin, stolin.
  3. nima taga, lära nam nāmo, nōmo numin [nomin]

    Så går ock sima simma, som i part. pret. dock blott har sumin.

  4. Oregelbundna äro:
    koma, kuma komma kom kōmo kumin, komin
    sova sof sōvo sovin
    troþa, trudha tråda troþ, trudh trōdho, trudhu trudhin, trodhin

    Det sistnämnda kan i pret. även vara svagt: trodde,

    trudde, tradde, trodhadhe.

§ 159. Klass 5. Paradigmer:

  1. læsa läsa las lāso læsin

    Så gå dræpa (i y. fsv. även efter 3. sv. liksom ock læsa), kwæþa säga, sjunga, vræka, væva (pret. sg. dock ej anträffat, men i ä. nsv. vōf) och väsentligen m(i)æta mäta med part. pret. m(i)ætin samt æta med pret. sg. āt.

  2. giva, g(i)æva ge gaf gāvo givin, g(i)ævin

    Så går ock gita, g(i)æta förmå (så alltid vid formen gita), erhålla, omnämna, gissa.

  3. sitia sitta sat sāto sitin

    Så går ock biþia bedja.

  4. liggia ligga , y. lāgh lāgho ntr. lighat

    Så går ock þiggia mottaga, tigga, som dock i y. fsv. oftast har pret. thigdhe.

  5. Oregelbudna äro:
    frægna fråga frā frāgho
    sē(i)a, , sīa se , y. fsv. äv. sāgh sāgho ntr. sēt
    vara, væra vara var vāro varin, vārin
    vægha lyfta, väga y. fsv. vōgh vōgho væghin
    vægha, vigha slå ihjäl væghin, vighin
[ 74 ]Anm. Frægna går även efter 1. sv.

§ 160. Klass 6. Paradigmer:

  1. fara fōr fōro farin.

    Så gå aka åka, befala (jämte befæla, -fal, -folin, jfr § 158, 2; båda formerna även med pret. på -adhe, -te och -de) befalla, anbefalla, gala, gnagha, mala, skapa (även 1. och 3. sv.), skava, taka (y. tagha) taga, vaþa vada, vraka (jfr vræka § 159, 1) vräka.

  2. Oregelbundna äro:
    dragha, drægha draga drō(gh) drōgho draghin, dræghin
    dø̄(i)a, dø̄ dōo ntr. dø̄(i)t
    flā flå y. fsv. flōgh flōgho flaghin
    grava, græva grōf grōvo gravin, grævin
    hæfia häva hōf hōvo hævin
    (i)a, skratta , y. fsv. äv. lōgh lōgho ntr. lēt
    slā slå slō, y. fsv. äv. slōgh slōgho slaghin, slæghin
    standa, stā stå stōþ stōþo standin [staþin]
    swæria svära s(w)ōr s(w)ōro s(w)orin [s(w)urin]
    þwā två þwō, y. fsv. äv. thwōgh thwōgho þwaghin [þwæghin]
    væxa, vaxa væxin, vaxin

Anm. Det sistnämnda går också (och i pret. alltid) efter 3. eller 4. sv. I y. fsv. ha dø̄, flā, þwā (detta redan i ä. fsv.) även sv. pret. på -dhe, y. -dde, alltså dø̄dhe (y. dø̄dde) osv.

b) Fordom reduplicerande verber.

§ 161. Klass.1. Paradigm:

hēta hǣt, y. fsv. även hēt hǣto, y. hēto hētin.

Så går ock lēka, som i y. fsv. även går svagt: pret. lēkte, part. pret. lēktẹr (så alltid).

§ 162. Klass 2. Hit höra: [ 75 ]

hugga, hogga hugga hiog (y. hiøg), y. fsv. även hug [hog, høg] hioggo, y. fsv. även huggo huggin, hoggin
lø̄pa löpa lop, y. fsv. även lø̄p [lup, lōp] lupu, y. fsv. ä. lopu, lø̄po lø̄pin, lupin, lopin

Det sednare kan i y. fsv. även gå svagt: pret. lø̄pte.

§ 163. Klass 3. Paradigmer:

  1. , fanga fik [fæk] fingo fangin

    Så går ock ganga, gå.

  2. falla fiol (y. fiøl) [fæl, fal, fiul], y. fsv. även ful, føl [fiæl, fol, fyl] fiollo (y. fiøllo), y. fsv. även fullo, føllo [follo, fiullo] fallin
    halda hålla hiolt (y. hiølt), hælt, y. fsv. äv. hult, holt, hylt, hølt [hiult] hioldo (y. hiøldo), y. fsv. äv. huldo, holdo, høldo [hiuldo] haldin
    valda vålla (v)ulte, valt, y. fsv. äv. volte [vult] (v)ulto, y. fsv. äv. volto ntr. valdit, (v)ullit, y. fsv. äv. vollit

§ 164. Klass 4. Hit höra:

grāta gråta grǣt, grēt grǣto, grēto [y. fsv. även gritu] grātin
lāta, lǣta låta lǣt, lōt, lēt, y. fsv. äv. lāt lǣto, lōto, y. fsv. äv. lāto [litu] lātin [lǣtin]
rāþa råda rǣþ, rēþ rǣþo, rēdho [y. fsv. även rādho] rāþin

Det sistnämnda går i y. fsv. även svagt: pret. radde (dvs. rådde).


2. Svag.

§ 165. Klass 1. Paradigmer:

  1. kalla pres. kalla(r) pret. kallaþe part. pret. kallaþẹr

    [ 76 ]Så gå de flesta fsv. verber, t. ex. blanda, blōta, brōa brolägga, falda fålla, tugga; oftast även de efter 3. sv. vacklande frælsa, hēla, lāna låna, lēta, lø̄na, skapa, vīsa, þiǣna tjäna.

  2. hæria härja hæria(r) hæriaþe hæriaþẹr

    Så gå ett fåtal verber, t. e. grænia tjuta, nytia nyttja, skynia skönja, æggia egga. Byria börja kan redan i ä. fsv., væþia vädja först i y. fsv. gå efter 2. sv.

  3. spā spå spā(r) spāþe, y. fsv. även -dde spāþẹr, y. fsv. även -ddẹr

    Så gå t. e. forsmā försmå, þrā längta.

§ 166. Klass 2. Paradigmer:

  1. kræfia kräva krævẹr krafþe krafþẹr
    bæria slå bær (dvs. bærr) barþe barþẹr
    hyggia mena hyggẹr hughþe hughþẹr

    Så gå kwæfia kväva, væfia insvepa; snæria, væria, æria plöja; smyria smörja, spyria spörja.

  2. vælia välja væl (dvs. væll) valde valdẹr
    styþia stödja styþẹr studde studdẹr
    tæmia tämja tæmbẹr tamde tamdẹr
    vænia vänja væn (dvs. vænn) vande vandẹr

    Så gå dwælia fördröja, kwælia, sælia, tælia, gilia förföra, hylia hölja; glæþia glädja, stæþia anträffa, ryþia uppröja; fræmia (y. fsv. även efter 1. sv.), sæmia förlika; þænia tänja, dynia dåna, stynia stöna, synia vägra m. fl.

  3. þæk(k)ia täcka þækkẹr þakte þaktẹr
    flytia förflytta flytẹr flutte fluttẹr

    Så gå ræk(k)ia sträcka, vrækia hämnas, vækkia väcka, lyk(k)ia tillsluta; flætia dåra, hwætia vässa, lætia trötta, sætia sätta. I bet. ’få att flyta’ kan væk(k)ia även gå efter 3. sv.; flytia i y. fsv. även efter 1. sv.

Anm. 1. Inf. kan stundom genom inflytande från pres. sakna i, t. e. glæþa, kræva, flyta o. d.

[ 77 ]Anm. 2. Pret. och pret. part. kunna, i de flesta fall genom inflytande från inf. och pres., ha i-omljudd vokal. Sa ofta redan i älsta litteraturen sælia, sætia, stundom flytia, fræmia, glæþia, hylia, kræfia, kwælia, lykkia, vækkia (i y. fsv. oftast så), væria m. fl., i y. fsv. dessutom oftast rækkia, thækkia, stundom kwæfia, tæmia m. fl.

§ 167. Klass 3. Paradigmer:

  1. rø̄ra röra rø̄ri(r) rø̄rþe rø̄rþẹr
    hærþa härda hærþi(r) hærþe hærþẹr
    dø̄va döva dø̄vi(r) dø̄fþe dø̄fþẹr
    tælghia tälja tælghi(r) tælghþe tælghþẹr
    gø̄(i)a, gø̄ skälla gø̄(r) gø̄þe, y. fsv. även -dde gø̄þẹr, y. fsv. även -ddẹr

    Så gå t. e. kǣra, skǣra rena, sȳra, ȳra rasa; [gyrþa] giurþa (y. fsv. även 1. sv.) omgjorda, gærþa gärda, myrþa mörda, virþa (vyrþa) vörda; drø̄va (y. fsv. även 1. sv.) bedröva, ø̄va; rø̄ghia anklaga, röja, syrghia sörja, vīghia viga; dī(a), flȳ(i)a (flȳ; pret. dock stundom flūþe), tē(i)a (), strø̄(ia) och många andra.

  2. gø̄ma gömma gø̄mi(r) gø̄mde gø̄mdẹr
    lēþa leda lēþi(r) ledde leddẹr
    vænda vända vændi(r) vænde vændẹr
    kæmba kamma kæmbi(r) kæmbde kæmbdẹr
    dēla dela dēli(r) dēlde dēldẹr
    kænna känna kænni(r) kænde kændẹr
    þrængia tränga þrængi(r) þrængde þrængdẹr

    Så gå t. e. līma limma, misfyrma (-firma) missfirma, tīma (även 1. sv.); flø̄dha flöda, hǣdha häda, kwīþa kvida, mø̄þa möda, sprēdha [sprīdha] sprida, strīþa strida, ø̄þa öda; gilda gilla, skynda (även 1. sv.), skænda; snybba snubba; hæm(p)na hämna, rægna; næghla nagla, sighla segla, stæghla stegla; flængia gissla och många andra. De på -ggia såsom byggia bygga, bo, dæggia dägga, skyggia överskygga o. d. gå alternativt efter 1 ovan, alltså pret. bygde eller byghþe osv.

  3. [ 78 ]
  4. knȳta knȳti(r) knytte knyttẹr
    slæppa slæppi(r) slæpte slæptẹr
    hwæssa hwæssi(r) hwæste hwæstẹr
    forgylla förgylla forgylli(r) forgylte forgyltẹr
    mǣla tala, mäta mǣli(r) mǣlte mǣltẹr
    nænnas nænnis næntis ntr. nænts
    lǣna utlåna lǣni(r) lǣnte lǣntẹr
    stækkia stäcka stækki(r) stækte stæktẹr

    Så gå en stor mängd verber, t. e. berætta, bēta, bø̄ta bota, böta, fæsta, gipta gifta, gæsta, hitta, hæm(p)ta hämta, hæpta hejda, hø̄ta (y. fsv. även 1. sv.) hota, krīsta (krȳsta) krysta, līta, lypta lyfta, lænkta (y. fsv. även 1. sv.) längta, lǣtta (y. fsv. även 1. sv.) lätta, mista, mætta, ōr-, ūrsækta, rēta, rista, rǣt(t)a (y. fsv. även 1. sv.), skipta skifta, skæm(p)ta skämta, skæpta skäfta, slǣt(t)a släta, snȳta, styrta störta, swēt(t)as svettas, trø̄sta, vælta, vǣnta, þrǣt(t)a träta, þrø̄t(t)a trötta, þørsta törsta, ælta driva; kippa rycka, yppa; lǣsa låsa, læssa lassa; fylla, hælla, skælla, spilla, stilla, trylla trolla, villa; hwīla vila, skȳla (även enligt 2 ovan), sȳsla (pret. sȳste, p. p. sȳstẹr; jfr § 71, 1) syssla, æfla förvärva, förmå; begynna (y. fsv. även 1. sv.), forkynna (även enligt 2 ovan) förkunna, hinna, minna påminna, kyssa, spænna; mēna, pīna (y. fsv. även 1. sv.), rǣna råna, stēna, sȳna, vǣpna (vǣkna) väpna; dīkia dika, fīkia fika, fylkia fylka, myrkia förmörka, rynkia rynka, slēkia slicka, spæk(k)ia späka, yrkia arbeta, ø̄kia öka.

  5. Oregelbundna äro:
    sø̄kia söka sø̄ki(r) sōtte, sø̄kte sōttẹr, søktẹr [sōktẹr]
    ȳskia, ø̄skia, ynskia, unska önska ȳski(r), ø̄ski(r), ynski(r), unska(r) ōste, ø̄xte, unste, ønste (jfr § 71, 1)
    þykkia (þikkia) tycka(s) þykki(r), þikki(r) þōtte, y. fsv. thykte (thikte), thōkte þōttẹr, y. fsv. äv. thyktẹr
[ 79 ]§ 168. Klass 4. Hit höra blott ett fåtal, delvis

oregelbundna, verber:

dugha, dogha duga dughi(r), doghi(r), dughẹr, doghẹr dughþe ntr. doghit
fylghia följa fylghi(r) fylghþe, fulghþe, folghþe fylghþẹr, fulghþẹr, folghþẹr [ntr. fylghit]
gøra, giora, gyra, gæra göra gør, gior, gær [gøre(r), giore(r)] giorþe [gørþe, gærþe] gør, gior, giorþẹr [gyr, gørþẹr]
hava havẹr, havi(r) hafþe, y. fsv. även hadhe havaþẹr, hafþẹr
liva leva livẹr, livi(r) lifþe ntr. livat [livit]
luþa, lodha låda luþẹr, lodhẹr ludde, lodde [ä. nsv. lodhet, lådat]
læggia ligga læggẹr la(gh)þe lagh(a)þẹr
nā(r) nāþe ntr. nā(i)t
sighia, sæghia säga sighẹr, sæghẹr, sighi(r) saghþe, sāghe, y. fsv. även sadhe sagh(a)þẹr, saghẹr [y. fsv. äv. ntr. sighat]
spara spar sparþe sparþẹr [spar]
trō(a) tro trō(r) trōþe, y. fsv. även trodde ntr. trō(i)t, y. fsv. äv. troddẹr
vilia vilja vil vilde ntr. vil(l)it
þighia tiga þighẹr þighþe, thagdhe ntr. thighat, thakt
þola, þula tåla þol, þul [thøl, tholi(r)] þolde, thulde ntr. þolt [thult]
þora, þura töras þor, thør þorþe ntr. thort [thorit]
3. Blandad (s. k. preterito-presentia).

§ 169. Klass 1. Hit höra: [ 80 ]

vita veta pres. vēt 3. pl. vita pret. viste, visse part. pret. vitin, vistẹr, vitadhẹr
ǣgha, āgha, ēgha äga ā, āghẹr, ǣghẹr, ēghẹr āgho, -a, ǣgho, -a, [ēgho] āt(t)e ntr. āt

§ 170. Klass 2:

kunna kan kunno, -a kunne, kunde ntr. kunnit
þorva tarva þorf [þarf], thørf þorvo, -a [þurvo, thørvo, -a] þorfte [þurfte], thørfte ntr. thørft
unna unna, älska an, y. fsv. även un, unnẹr, -ar unna unte [unne] ntr. unt, unnat

§ 171. Klass 3:

mona minnas mon muna
mun, mon månde, kommer att monu [munu] munde, monde
skulu, -a, y. fsv. äv. skola skal skulu, -a, skolu skulde ntr. skulit [skulat]

§ 172. Klass 4. Hit hör blott

magha, mōgha [mugha] förmå , y. fsv. även māgh māgho, -a, mōgho, -a, mughu, -a māt(t)e ntr. māt


B. Böjningen för övrigt.

§ 173. Aktiva paradigmer:

Presens.

Inf. dræpa kalla kræfia rø̄ra liva
dräpa kalla kräva röra leva
Ind. sg. dræpẹr kalla(r) krævẹr rø̄ri(r) livẹr, livi(r)
pl. 1. dræpum kallom kræfiom rø̄rom livum [ 81 ]
2. dræpin kallin krævin rø̄rin livin
3. dræpa kalla kræfia rø̄ra liva
Konj. sg. dræpi kalle krævi rø̄re livi
pl. 1. och 2. = ind.
3. dræpi(n) kalli(n) krævi(n) rø̄ri(n) livi(n)
Imp. sg. 2. dræp kalla kræf rø̄r liv
pl. 1. och 2. = ind.
Part. dræpande kallande kræfiande rø̄rande livande

Preteritum.

Ind. sg. 1.3. drap kallaþe krafþe rø̄rþe lifþe
2. drapt
pl. 1. drāpom kallaþom krafþom rø̄rþom lifþom
2. drāpin kallaþin krafþin rø̄rþin lifþin
3. drāpo kallaþo krafþo rø̄rþo lifþo
Konj. sg. drāpe kallaþe krafþe rø̄rþe lifþe
pl. 1. och 2. = ind.
3. drāpi(n) kallaþi(n) krafþin rø̄rþi(n) lifþi(n)
Part. dræpin kallaþẹr krafþẹr rø̄rþẹr ntr. livat

§ 174. Inf. saknar efter 1350 nästan alltid ändelse efter vokal utom i verber av 1. sv. klassen. Alltså t. e. , flȳ, dø̄ för äldre sēa osv., men fortfarande brōa o. d.

§ 175. Pres. ind. föranleder följande anmärkningar:

  1. För sg. av paradigmerna dræpẹr och krævẹr (samt livẹr) gälla reglerna i § 51, 5 och 6 samt § 53, 2, i fall stammen slutar på m, l, n, s, t. e. kombẹr till koma, faldẹr och vindẹr till falla och vinna, stiæl, skīn och frȳs (dvs. stiæll, skīnn, frȳss) till stiæla, skīna och frȳsa.

    Det i-omljud, som ursprungligen tillkommit 2. och 3. p. av starka verber (jfr ty.), men som i allmänhet genom utjämning undanträngts, visar sig i vissa urkunder icke så sällan, t. e. fǣr, gǣr, stǣr, grǣtẹr, [ 82 ]smȳghẹr (jämte vanligare fār osv.) till fā, , stā, grāta, smiūgha. Stundom har dock utjämningen lett till den i-omljudda vokalens seger eller åtminstone till dubbelformer, t. e. brista, drægha, græva, lǣta, smȳgha jämte bræsta, dragha osv. (jfr da. græde, blæse).

  2. Pl 1. och 2. p. kunna i y. fsv. stundom låna form från 3. pl., som i sin tur kan — och detta till och med stundom i ä. fsv. — låna form från 3. sg. För övrigt saknas i 3. pl. ändelsen -a i samma fall som hos inf. (se § 174).
  3. “Preterito-presentia“ kallas så, emedan deras presens i sg. alltid och i pl. ofta (älst — om ock delvis förlitterärt — alltid) böjes som — och ursprungligen har varit — ett preteritum. Dylik böjning träffas ock alternativt hos ett par ursprungliga presentia, de av vara och vilia:
    Sg. 1. ær [æm] vil (dvs. vill)
    2. æst, ær vil (dvs. vill), vilt
    3. ær [iær] vil (dvs. vill)
    Pl. 1. ærum viliom
    2. ærin vilin
    3. æru, -a [aru, -a], i y. fsv. äv. ærẹ vilia

§ 176. Pret. ind. Anmärkningar:

  1. Sg. 2. p. har älst ljudlagsenligt hos stammar på -t ändelsen -st (enligt § 40), t. e. brø̄st till brø̄t, hos stammar på ändelsen -tt (enligt § 52, 6), t. e. bø̄t till bø̄þ ’bjöd’. Tidigt överföres emellertid -st till den sednare typen, så att man får bø̄st. I y. fsv. erhålla båda typerna genom inflytande från 1. 3. sg. (vars t och þ införas framför -st) ändelsen -zt (dvs. -t-st), t. e. brø̄zt, bø̄zt. Sedan sålunda hos de till dessa båda typer hörande talrika verberna -st blivit ändelse i stället för -t, så kan -st fogas även till andra stammar, t. e. drapst, gafst jämte drapt, gaft. För övrigt kan efter 1350 2. sg. låna form från 1. 3. sg.
  2. [ 83 ]
  3. Pl. 1. och 2. p. kunna i y. fsv. låna form från 3. pl. Denna åter kan redan i ä. fsv. ej sällan, i y. fsv. ofta låna form från 3. sg. Då i alla svaga verber 3. pl. så småningom undantagslöst blir lika med 3. sg., så beror detta emellertid väsentligen på ljudlagsenlig utveckling av o till i pl. och e till i sg. (se § 37, 10).

§ 177. Konjunktiv(-optativ). Anmärkningar:

  1. Pl. 3. p. har oftare ändelsen -in än -i, -e, vilken sednare i synnerhet träffas i västgötalagarna.
  2. Alldeles oregelbundet är vara i pres. konj., som böjes:
    Sg. [sēi, ] eller vari [væri, æri]
    Pl. sēin, sē(n) eller vari(n) [værin, ærin]

§ 178. Imperativen kan i 2. pl. efter omkr. 1430 ändas även på -(ẹ)r, t. e. havẹr, gār.

§ 179. Participium. Anmärkningar:

  1. Part. pres. ändas hos stammar på blott på -nde, t. e. gānde gående, slānde slående, hos alla andra på -ande, således t. e. även sēande seende, flȳande flyende.
  2. Ett part. necessitatis förekommer (efter latinskt föredöme) i flera y. fsv. skrifter och bildas medelst sammansättning av inf. och part. skolande samt brukas både i aktiv och passiv betydelse, t. e. gøraskolande som skall göra, vitaskolande som bör vetas, rǣdhasskolande som måste fruktas.

§ 180. Medio-passivet bildas genom att till de aktiva formerna foga s, älst ss (se § 53, 2), som dock endast efter lång helstark vokal förblir oförkortat, t. e. slās slåss. Före passivets -s kommer ej den aktiva ändelsen -(ẹ)r till synes, t. e. pres. sg. kallas, slās (se § 52, 5).

Anm. 1. I vissa ä. fsv. skrifter förekommer i stället för -s rätt ofta -z, som ursprungligen hör [ 84 ]hemma blott i former som förlitterärt ändats på såsom 3. sg. pres. (jfr ty.), 2. pl. pres. och pret. (jfr isl.) samt i alla enstaviga former av stammar på ll, nn (se § 49, 5), t. e. lægz lägger sig, brænniz brännes, vinz vinnes. Genom assimilationen ts > ss (se § 67, 2) sammanfaller emellertid denna typ snart med den förra.

Anm. 2. Stundom kan den starka ändelsen -s utbytas mot den svaga -is och omvänt, t. e. givis för gifs och mins för minnis.




Fsv. ord, som äro likalydande med de nsv. motsvarigheterna, har jag i regeln ansett överflödigt att översätta.

  1. ( ) anger alternativa former.
  2. [ ] anger sällsynta former.