←  På Tivoli berg
Gubben.
av Elias Sehlstedt
Jaså!  →
Ur Ny Illustrerad Tidning. 28 September 1872, N:o 39(307) Se digitalisering på ALVIN!


Gubben, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893

Gubben.


 Äfven jag har lugnt
 Uppå tidens haf
 Gladt och hoppfullt lekt.
 Nu är lifvet tungt,
 Nu är hoppet blekt,
Och jag lutar alltmer mot min graf.

 Räds jag den? O, nej!
 Tiden som en ström
 Ilar rastlöst bort.
 Lifvet är en dröm;
 Men jag sörjer ej,
Att den drömmen var flyktig och kort.

 Se, hur år från år
 Blomstret uti skog
 Dör för höstens vind.
 Fråga mina hår,
 Spörj min skrumpna kind,
Om jag också ej sjelf lefvat nog.

 Sorgen mig ej spart.
 Som en oförrätt
 Togs den af min själ.
 Men jag insåg snart,
 Då jag såg det rätt,
Att den endast var sänd till mitt väl.

 Utaf glädjens stund,
 Utaf lifvets frid
 Har jag minnen än,
 Dock ej en sekund
 Af den flydda tid
Vill jag börda tillbaka igen.

 Skön är solens brand
 Och dess ljus är kärt
 I vårt skumma grus.
 Bortom grafens rand
 Har min tro mig lärt,
Att der flammar ett skönare ljus!

E. S—dt.