Handbok för Fiskare/Om Fiskfångst/V
| ← IV. |
|
VI. → |
V.
Om Fiskens Lekning.
Härwid har man följande at iakttaga.
1. Mjölkfisken är hannen.
2. Råmmfisken är honan.
Wid Fiskens lekning är följande at iakttaga.
4. Hwad som är at göra efter lekningen.
1) Hwad anläggningen af lekdammen beträffar, deri Fisken skal leka, så gör man den på et beqwämt ställe som är försedt med godt watten, om ock bottnen icke skulle wara särdeles fet, ej eller platsen mycket rymlig eller ljus. Ty man inrättar den blott för at deri bewara ungarne, hwilka sedan kunna flyttas uti en större damm för at widare tilwäxa.
Men om man kan hafwa et ställe af den beskaffenhet at dess botten är sandig, och icke full af gyttja och dy; så passar et sådant ganska bra til lekdamm: ty i annor händelse, der bottnen är gyttgig, qwäfwes lekfiskens råmm, och de späda ungarna omkomma.
Men man måste hafwa trenne dammar för den unga afweln:
En liten damm för de minsta Karpungarna.
En något större för de medelmåttiga Karparna af twå år eller deromkring.
En ännu större för treåriga Karpar, hwilka man sedermera flyttar til de större dammar för at widare tilwäxa.
I första dammen har man lek-karpar från tre til nie eller femton, efter dammens och lekfiskens storlek. I den andra låter man de små ungarna dröja tils de wunnit krafter och stadga.
I den tredje förblifwa de tils de kunna flyttas i större dammar.
Den som har dylika lekdammar, kan altid hafwa tilfälle at utwälja den bästa afweln och flytta eller anwända den efter behag. Äfwen har man ej at befara, at man, såsom det kan hända då man köper af andra, får magert frö til Fisk-yngeln; ej eller behöfwer man wänta tils en annan får sin lekfisk färdig, utan man kan fiska sina egna dammar när man behagar.
Lekdammarna göras på samma sätt som andra dammar, med en updämning eller stängsel uti et rinnande watten, och en aftappningslucka; blott med den skillnad at dessa ej göras så stora, ej eller med den kostnad, som andra dammar.
Karp är en Fisk som gerna wil födas och fortplantas i en damm.
I en annan wil han wäxa och tiltaga, och
I en tredje gödes han och blir fet.
2) Lekningens art är följande.
Först låter hannen mjölken utflyta på wattnet, at det ser ut som en hinna wore utspänd öfwer dess yta. Derpå släpper honan råmmen deruti, och förer sedan båda delarna til et sådant ställe der hon wil utkläcka råmm-äggen, hwilket wanligen sker wid stranden, der det finnes ris, hwass eller säf, hwaruppå hon kan stryka af sin kropp.
Den stora Gerssen leker altid på hård grund, der det är stenigt eller bottnen består af hård sand.
Den mindre eller swarta Gerssen leker inwid landet wid stranden, och wanligen uti hwassen.
Mörten leker wanligen uti et slags sjögräs som plägar wäxa wid stranden och har små hwita blommor[2], eller ock uti björkris, som man äfwen til detta behof kastar knipptals i wattnet.
3) Hwad lektiden angår, så bör man weta at den icke är enahanda för all slags Fisk; ty en del leker tidigt på året, men andra leka sent; somliga leka om sommaren, andra åter om wintren, och det, alt som dagarna äro warma eller kalla til.
Karpen leker wanligen mellan Påsk och Pingst. For öfrigt skal han hafwa tre lektider, såsom:
a) Då äpleträden blomma;
b) Wid Pingst;
c) Wid Johannis.
Karpen leker i månens aftagande.
Gerssen leker i Mars och April.
Gäddan leker i samma månader.
Norssen leker i Mars.
Stensimpan leker i April.
Sutare leka twå gånger om året; först wid Påsk, och andra gången då rågen och hwetet blommar.
Foreller leka på sandgrund i September intil Michaelis.
Anmärkning.
Gäddan leker först.
Abboren, derefter
Mörten, efter denna
Sutare, och derefter
Gerssen til slut.
4) Efter lekningen lemnar man den gamla Karpen, eller annan Fisk, qwar hos den unga afweln, som man det första året icke bör oroa eller skilja från hwarannan; annars har man deraf ingen nytta; ty om yngeln får det första året blifwa qwar hos den gamla Fisken, så både trifwes den bättre och wäxer fortare.
Då man nu lemnat den gamla Karpen eller annan Fisk qwar hos sin yngel öfwer året altintil Fastan, så tar man yngeln derifrån genom en liten fin not, och flyttar den til en annan liten damm, eller fördelar den uti flera som hafwa hwilat, på det den unga afweln må erhålla ny och god näring, och desto bättre tilwäxa och komma sig före.
Men den gamla Lek-Karpen försätter man helt allena uti särskilda fiskbehållningar, och lemnar honom der et år, at hwila.
Då man ej har nya, friska Lek-Karpar, så nyttjar man åter dessa gamla wid lekningen. Dessa Karpar må man icke för snart flytta uti andra dammar, der andra Karpar äro förwarade för at tilwäxa; ty man bör laga at de få leka för sig sjelfwa. Annars skulle den enas yngel förderfwa den andras, och ingendera upwäxa til behörig storlek.
Sedan yngeln warit qwar i lekdammen twå år, så tages den för första gången derutur, och försättes efter behag at tilwäxa uti andra större dammar.
Många, som hafwa få dammar, låta den unga Fisken blott et år stadna i lek-dammen för at stärka sig; och flytta den derefter uti andra dammar at widare tilwäxa.
Alt efter som man wil hafwa Fisken stor eller små til, så lemnar man honom ock längre eller kortare tid uti dammarna at wäxa.
Wil man hafwa Fisken stor, så lemnar man honom länge qwar; ehuruwäl den altförstora Fisken har gröfre kött, och således är mindre angenäm. Den medelmåttiga är den bästa, men den minsta läckrast; på samma sätt som det förhåller sig med andra ätbara djur.
Då Karpen skall blifwa stor, så lemnas han qwar tre til fyra år at wäxa.
Om wintern, då dammarna helt och hållet tilfrysa, måste man göra öpning på isen för at gifwa Fisken luft. Men då måste man tillika tilse, at ej Fisken blir bortsnappad af tjufwar, genom de uphuggna hålen, wid hwilka Fisken gerna håller sig för at hämta frisk luft.
Äfwen måste man wara upmärksam på wattenströmmen som leder til fiskdammen; emedan Fisken gerna upstiger emot det friska wattnet, och kan då lätteligen bortsnappas af fisktjufwar. Til at förekomma detta måste man derföre tiltäppa wattenstråken med et stängsel af ris eller dylikt, så at Fisken ej kan upstiga förmycket högt.