Hvad jag hörde och såg i Mormonernas Zion/En utflygt till södra Utah
| ← Folkets okunnighet |
|
Allmänna betraktelser öfver mormonismen → |
Mormonerna ha alltid hållit sig strängt till jordbruket, och »hedningarne» i Utah egna sig nästan uteslutande åt grufrörelse. Brigham predikade åkerbruk såsom en religiös pligt och ansåg guldjagten vara af den onde. Denna bästa del af Brighams evangelium har ock burit rika frukter. Mormonerna lefva ett fredligt lif i sina egna om ock tarfliga hem, under det de hedniske grufarbetarne äro i allmänhet fattiga och sakna eget hem. De senare vinnlägga sig ock om att hålla sig i denna ställning. Då de förtjenat en liten summa, begifva de sig ut för att söka malmfynd, tills deras fläsk och mjöl ta slut. Sedan upprepa de samma erfarenhet om och om igen. De höra nu och då talas om en och annan, som »träffat på en godbit» och snart blifvit millionär, och hvarför skulle ej samma lycka blifva äfven deras lott? I stället för att spela med kort eller tärning, spela de med hackan och spaden, men slita mera ondt och vinna lika litet.
En bland tusen träffas af lyckan. Bröderna Walker äro bland dessa lyckliga få. De kommo till Utah såsom mormoner, förtjenade sitt uppehälle med att hugga och sälja ved etc. och samlade litet medel, som de insatte i »land» och handelsvaror, och betalade ordentligt tionde till kyrkan, tills de fingo så stor inkomst, att de ej längre ville betala tionde deraf. En dag påmindes de af Brigham om sin pligt, och de sände honom en vexel på 10,000 doll., hvilken Brigham återsände med den förklaringen, att den var otillräcklig; hvarpå de sönderrefvo den, upphörde att betala tionde och lemnade »kyrkan». De säga, att Gud välsignat dem sedan; och Brigham sade, att djefvulen var deras vän. Sak samma hvem som hjelpt dem, de äro nu mäkta rika och hafva grufvor i nästan hvarje bergstrakt.
Efter att ha färdats 12 mil söderut från Saltsjöstaden efter »Utah Southern-banan» och 20 mil vesterut efter en bibana befinna vi oss i hjertat af det beryktade gruflägret vid »Camp Floyd». Vi använda en dag till att klättra i bergen bland guld- och silvergrufvor. På en höjd af 2,400 fot öfver byn nere i dalen och följaktligen 11,000 fot öfver hafvet sågo vi nära toppen af »berget Zion» en grufva, tillhörande bröderna Walker, hvilken uppskattas till 1 1/2 million dollar. Utöfver bergsluttningen och nere i dalen synas spårvägar för malmens fortskaffande och smältningsverk för dess förädling etc.
Vi styra vår vandring upp till Dry Canyon genom Jakobsstad, som nästan bokstafligen hänger på de branta klipporna. Under det vi fortskrida, se vi »Mono-grufvan» till venster, af hvilken hälften har sålts för 400,000 dollar. Herr Gibsborne äger andra hälften, hvaraf han har en ren inkomst af 60,000 doll. i månaden — och likväl bor han i en liten stuga i Jakobsstad och går lika tarfligt klädd som en grufarbetare! Jag steg ned hundratals fot i en grufva och såg den rika metallen, som skulle uppgräfvas, smältas, myntas och taga del i verldsväldet. — Men jag trifdes ej länge dernere utan längtade upp för att fortsätta mina fåfängliga iakttagelser af de fåfängliga sträfvandena efter att vinna det förgängliga silfret och guldet.
Det egentliga »Camp Floyd» är en mormonby, som likväl för närvarande lider af starkt hedniskt inflytande från grufvorna rundt omkring den. De politiska valen pågingo som bäst i alla delar af Utah; och der hedningarne såsom här voro talrika, antog valstriden karakteren af ett religionskrig, som endast kan finna en motsvarighet i sagorna om gudarnes strider med jättarne — så häftig var sammandrabbningen! Å ömse sidor användes lika litet sanning och rättvisa och lika mycket okvädingsord och förfalskningar. Sållunda läto mormonerna ej blott män och kvinnor utan äfven minderåriga barn rösta; under det »hedniska» grufarbetare sprungo från det ena gruflägret till det andra och röstade flera gånger om.
Mormonbiskopen Carter är alt i alla mormonbyn Camp Floyd. Han öfvervakar folkets både lekamliga och andliga intressen, gifver råd, afdömer tvister och botar sjuka genom »bön och händers påläggning», hvilka kurer utan tvifvel i allmänhet verka lika fördelaktigt som läkares giftblandningar. — Den gode biskopen lär dock ha fått erfara, att »händers påläggning» ej verkat så fördelaktigt på honom sjelf. Han har alltid haft blott en hustru. Ej länge sedan fick han likväl en uppenbarelse, att han skulle taga sig en till. Fru Carter såg likväl ej engeln, som bragte honom detta budskap; ty engeln hade omsorgsfullt undvikit henne. Biskopen for en vacker dag till Saltsjöstaden »i affärer» och återkom på aftonen med en andra hustru. Det var då, som biskopen fick erfara en kraftig »händers påläggning», och fru Carter n:o 2 fick känna på en kraftig kvastpåläggning. Den kvinliga muskel- och kvastkristendomen segrade öfver den gudomliga uppenbarelsen och »den andliga beseglingen»; och svårigheten uppgjordes på så sätt, att biskopen slutligen äktade fru Carter n:o 2 — med en annan man.
Dernäst styrdes kosan till Lehi, en liten stad med 1,500 invånare, belägen nära den vackra Utah-sjön, som står i samband med Saltsjön medels Jordan-floden. Öfver denna stad presiderar biskop Evans med sju hustrur, med en af hvilka han haft blott 15 barn; men med alla de öfriga ej mer än 24, summa 39 barn!
Vidare fortsattes färden till den lilla och vackra fabriksstaden Provo med sina 4,000 invånare. De majestätiska bergen öfverskugga den i öster, och Utah-sjöns vågor lega mot stranden vid dess fot. Här är åter ett paradis af frukt och meloner. Här är den största tygfabriken i territoriet. Dess ståtliga stenbyggnad tillika med maskiner kostar öfver 200,000 dollars. Den har varit i gång i 8 år och sysselsätter öfver 100 personer. De ylletyger, som här förfärdigas, anses vara af utmärkt beskaffenhet. Denna fabrik är ett nytt aktningsvärdt bevis på mormonernas företagsamhet och drift.
Man sade mig, att det ej fans en rik eller fattig man i Provo; och af alt, hvad jag kunde märka, var detta sant.
Jag introducerades för en gammal man af 93 års ålder, som var fader till 60 barn, af hvilka det äldsta var 75 år gammalt och det yngsta 67 år yngre. Gubben var svag och väntade nu på den stora lönen för att så mycket hafva bidragit till »rikets förökelse på jorden» och de saliga andarnes antal i mormonhimlen. Jag hade likväl ej den tillfredsställelsen att se denne vördnadsvärde patriark leka med sina pysar eller låta dem »rida, rida ranka» på pappas knä.
Jag tillbragte en hel eftermiddag hos en gammal, godmodig och frispråkig mormon, som talade en bred Yorkshire-dialekt. Han hade tre hustrur, hvilka mycket väl kunde ha passerat för hans döttrar. Det var litet egendomligt att introduceras i följd för fru S. n:o 1, fru S. n:o 2 och fru S. n:o 3. Han hade gjort flera missionsresor till sitt fädernesland, »gamla England», var en nitisk mormon och mycket villig att undervisa mig i helgonens läror, hoppandes, att jag »måtte förstå sanningen och omfatta evangelium.»
Flertalet är starkt representeradt i mormonreligionen. Den gamle mannen sade mig, att jag ej fick låta mig bedragas af den gängse föreställningen, att Gud är en ande, ty huru kunde då människan vara skapad efter hans afbild? Nej, Gud går på två ben, ser genom två ögon, luktar genom sin näsa och i öfrigt förhåller sig som en man med en naturlig kropp En af apostlarne har framstält Gud såsom »liknande en välmående engelsk bonde»! Gud Fader står i samma förhållande till den andra personen i gudomen som mormongubben till sina söner. Detaljerna i denna framställning, hvilka den pratsamme gubben obesväradt framstälde i sina hustrus och barns närvaro, måste förtigas. I sitt sökande efter stöd för månggifte ha mormonerna upptäckt att Jesus Kristus hade flera hustrur och barn. Rörande den helige Ande berättade den gamle mannen mig, att äfven han liknar en människa och står i samma förhållande till Gud som en mormonbiskops rådgifvare till biskopen sjelf. Men antalet personer i mormongudomen slutar icke här. Fader Adam är äfven gud. Denne nye gud introducerades för verlden af Brigham Young i Tabernacklet den 9 april 1852 i följande ordalag:
»Nu hören det, o, I jordens inbyggare, jude och hedning, helgon och syndare! Då vår fader Adam kom till Eden i Lustgården hade han en himmelsk kropp och förde Eva, en af sina hustrur, med sig. Han hjelpte till att skapa och organisera denna verld.
»Han är Michael, erkeengelen, den gamle af dagarne, om hvilken helige män hafva skrifvit och talat. Han är vår fader och vår Gud och den ende Gud, med hvilken vi hafva något att skaffa. Hvarje människa på jorden, vare sig till bekännelsen kristen eller icke, måste höra det och skall få veta det förr eller senare.»
Men det stannade ej här. Andra gudar voro bakom förlåten, väntande på att blifva introducerade; och det dröjde ej länge, innan en af apostlarne introducerade Josef Smith och Brigham Young såsom gudar, den förre varande äfven högre än »konungarnes konung och herrarnes herre». Men de öfriga af helgonen fingo ej lemnas alldeles lottlösa; häraf den läran, att alla mormoner skola med tiden blifva gudar, skapa egna verldar och öfva månggifte i den himmelska verlden likasom här; ty då helgonen hafva uppväckts från de döda och förhärligats i denna verld, skola de göra den till ett slags plantskola för att befolka andra oräkneliga verldar. Denna lära framstälde den gamle mormonen ungefär på följande sätt:
»Stora ting äro förvarande åt oss. Helgonen skola gå från den ena härligheten till den andra. Då jag, som fordom patriarken, tagit mig hustrur, födt söner och döttrar och arbetat för 'riket', skall jag gå till andeverlden och der för en tid predika evangelium för de hädangångne andar i 'fängelset, som icke trodde evangelium i köttet'. Sedan, när Josef, Hyrum, Brigham och andra hvar i sin tur blifvit uppväckta från de döda, skall Josef i sinom tid uppväcka med mig alla helgon, och då skall jag återförenas med alla mina hustrur, hvilka hafva bilfvit äktade med mig för evigheten så väl som för denna tiden. Och då skola oräknelige andar födde varda. Då skall jag gå från klarhet till klarhet, ser du, såsom Herren talat genom sin tjenare Brigham, och skapa mig en egen verld.»
Här kom den pratsamme gubben in på andra ämnen. Enligt mormonläran skulle den sålunda uppståndne och förhärligade mormongubben taga blott en af sina himmelska hustrur med sig till den nya jord, som han skapat åt sig; och hon skulle frestas af djefvulen, falla och förföra sin man, som Eva gjorde, och sålunda skulle människoslägtets hela historia åter upprepas. Efter att hafva nedstigit i grafven för andra gången, skulle han till sist blifva en »gud fader», som skulle sända sin son för att frälsa sina fallna barn på denna planet, som han skapat. På detta sätt skall det fortgå från evighet till evighet, tills universum är fullt af millioner sinom millioner mormongudar, hvilka dyrkas af sina skapade varelser.
Bland mormonismens kardinalläror är den, att synderna aftvås i dopt, utan hvilket ingen kan blifva salig, hvadan de måste döpas för hvarje gång de anses hafva syndat. En viss mormon måste på befallning låta döpa sig för att aftvå sig den stora synden att ha herbergerat en presbyteriansk missionär. Likaledes låta de döpa sig för de döda. Sålunda ha patriotiske mormoner låtit sig döpa för presidenterne Washington, Lincoln och Grant; och en fosterländsk svensk mormon lär högtidligen ha låtit sig döpa i Utahs Jordan för vår store Gustaf II Adolf.
På tal om negrerna sade den gamle Provoteologen, att de kunde blifva döpta och ingå i »kyrkan», men de kunde aldrig uppstiga till den presterliga värdigheten, ty »de äro ett ogudaktigt folk». Här tog den gamle till vingarne och sväfvade upp bland de höga mormonlärorna för att förklara sitt sista påstående.
»Jo, ser du», så ungefär föllo hans ord, »Lucifer och Jesus, som voro söner till Adam, kunde ej komma öfverens, ser du, rörande människoslägtets frälsning. Så kommo de i gräl och slutligen i öppen strid. Ett stort antal andar uppträdde på skådeplatsen och togo parti antingen för Jesus eller Lucifer. Men, ser du, Lucifer blef slagen och kastad i afgrunden tillika med en tredjedel af himmelens här. De som stridde för Jesus blefvo upphöjda till himmelsk härlighet. Men det fans ett antal andar, som voro hvarken goda eller onda och som ej strendo vare sig för Jesus eller Lucifer; och dessa sändes hvarken till himmelen eller helvetet utah blefvo — negrer med en ful svart kropp!»
Jag lyssnade vidare till den gamles prat om Mormonsbok och Abrahamsbok och de orimligheter, som deri innehållas. Jag bad honom förklara, huru det kommer sig, att t. ex. Mormonsbok, som mormonerna anse vara författad flera århundraden före bibeln, likväl innehåller så många uttryck och äfven hela meningar, som förekomma ej blott i både gamla och nya testamentet utan äfven i sånger och uppbyggelseskrifter af detta århundrade, samt fraser, som voro vanliga på metodist-lägermöten o. s. v. Han svarade, att sådana frågor icke härflöto från tron utan från vår tids tvifvelsjukak, sådan den förutsagts af Josef och Hyrum. Detta förmådde likväl ej nedtysta min otro, utan framstälde jag, hvad jag trodde om Mormonsbokens uppkomst; att den leder sitt ursprung från en viss Spauldings manuskript till en roman. Derpå sade han mig allvarligt, att jag måste omvända mig från min otro, annars skulle jag blifva evigt förtappad.