←  Kornetten
Samlade dikter af G. L. Sommelius
av Gustaf Lorentz Sommelius, Christoffer Eichhorn

Invaliden
Örlogsmannen  →


[ 180 ]

Invaliden.

 
Lustigt leben, gamla gossar!
Klar, som morgonsolen blossar
 Mellan molnena,
Bland pensionsbref och qvittenser
I min ficka slanten glänser
 Genom trasorna.

Förr jag prygel tog och slängar,
Nu jag goda ord och pengar
 Tar af herrarna,
Esomoftast gratialer
Och hvar jul en blank riksdaler,
 Nött i kanterna.

Bränvin som ett vårregn duggar;
Limpor äter jag — och tuggar
 Blott virginia.
Skjortor mig ej mera fela,
Nya äro skorna, — hela
 Kommissbyxorna.

[ 181 ]

 
Men — i kriget, ack, vi njöto
Knappt en brödbit. Usch, der tjöto
 Toma tarmarna;
Och ur porerna i vågor
Svetten rann, bland rök och lågor
 Hveno kulorna.
 
Benen voro smala, slappa
Liksom dankar af de knappa
 Dagportionerna,
Och som sammanslagna bräder
Käftarna, — som barkadt läder
 Torra läpparna.

O, vi lågo i baracker
Utan tak — och på bivacker
 Midt i vintrarna.
Dock kossakerna vi klådde
Och i bara hjertblod tvådde
 Bajonetterna.
 
Tappert slogs jag i bataljer,
Fick blessyrer och medaljer
 Vid Valkiala,
Och se'n stryk af sjelfva satan
Vid det tusandjefla Ratan
 Utaf ryssarna.

[ 182 ]

 
Hvar jag der min näsa vände,
Hett om öronen det brände.
 Polisongerna
Sveddes — och på mången hjelte
I solbaddet blyet smälte
 I moustacherna.
 
Det var svårt på alla ställen
Ifrån Åland opp till fjällen;
 Glest om risparna,
Som om känslor hos de råa,
Genompiskade och gråa
 Moskoviterna.

Klarögd som en aftonstjerna
Var min lilla finska tärna;
 Men min käresta
Mördad blef — det är detsamma —
För sin trohet — — — Fan anamma
 De gråtassarna!

Dock en knekt ej höfves gråta;
Må min svaghet Gud förlåta!
 Marketenterska!
Vi ska läska våra strupar:
Tre stop öl och tio supar,
 Klara, ärliga!

[ 183 ]

 
Väl jag krita har — så mycke —
Men för din skull, mitt lifstycke,
 Här är pengarna.
Fan må något skyldig vara!
(Det förstås, för ölet bara.)
 Skrif opp snapsarna!

Trumman går — gif akt, soldater!
Spott ut bussarna, kamrater!
 Kröken armarna!
Gör er färdiga att pimpla,
Håll till godo med de simpla
 Finkeljungfrurna!

Förr vi stodo stela, spända
Såsom hackor — och som tända
 Ljus i rotarna,
Stumma, lyssnande vi hörde
På förbannelser — och rörde
 Ej på ögona.

Med kokarden midt i skallen
Står nu krutsprängd, brun som tallen,
 Styf i senorna,
Som en kaja full, här sjelfva
Flygelkarlen numro elfva
 Vid sprengtportarna!