Jag vill ropa: Miserere,
och vandra i gisslaretåg,
ty med synder svarta och flere
jag redan i vaggan låg.
All jordens skuld jag bär i mitt bröst.
All jorden skall ropa med min röst:
Miserere!
Utav det droppande regnet
min kåpa är bliven våt.
I fredliga klosterhägnet
min brödkant aldrig jag åt.
På de våta vägarna måste jag gå,
och blodig måste min rygg jag slå.
Miserere!
Och valde man ock bland de sämste,
som uppå jordenom gå,
bland syndare den förnämste
för visso jag vore ändå.
Jag måste risa till döds den man,
som mot Gud Fader så synda kan.
Miserere!
