Jean Bolinder (Svenska industriens män)

[ 62 ]

JEAN BOLINDER.

Detta namn är oupplösligt förknippadt med tanken på en betydande industriel verksamhet som utgör ett förnyadt prof på hvad en kraftig vilja, flit och omtanka, parade med solida kunskaper, skicklighet och en praktisk blick, förmå åstadkomma. Frukten af denna verksamhet kan i korthet sammanfattas genom att nämna den Bolinderska verkstaden i Stockholm, anlagd af Jean Bolinder och trenne hans bröder, och som från en ringa början efter hand utvecklat sig derhän, att den numera utgör en af de mest betydande anläggningar i sitt slag i hela vårt land och på grund af sina tillverkningar vunnit det mest välförtjenta anseende ej blott i Sverige utan äfven i främmande, till en del långt aflägsna länder.

Det var år 1844 bröderna Bolinder för en summa af 13,000 rdr banko inköpte den egendom, belägen å Kungsholmen vid vattenleden mellan Klara sjö och Rörstrands-sjön, på hvilken den mekaniska verkstaden det följande året inrättades. Med de inskränkta hjelpkällor, som stodo anläggarne till buds, var det ej för dem att tänka på att genast kunna åstadkomma något stort. Men hvar och en af dessa bröder kunde med skalden säga:

»Mitt hufvud är mitt kapital,
Som jag med armarna förräntar.»

Och i medvetandet häraf grepo de verket an med fast förhoppning om dess framgång. En byggnad, som förut tid efter annan varit begagnad till fabrik, inreddes på bästa sätt till maskin-verkstad, försågs med några skrufstycken samt, såsom arbetsmaskiner, två små svarfstolar från den nedlagda Owenska verkstaden. För ett gjuteri uppfördes en särskild mindre byggnad, hvari äfven inrymdes en smedja af inskränktaste slag, endast lemnande plats för en smed. Så utrustad började den nya verkstaden på våren 1845 med några få arbetare sin verksamhet. Och nu, efter knappa trettio år har verkstaden vunnit en utveckling, hvars omfång bäst bedömes deraf, att dess årliga tillverkningsvärde numera utgör betydligt mer än en half millioner kronor.

Vid de många in- och utländska expositioner, i hvilka verkstaden deltagit, hafva dess alster rönt den mest smickrande uppmärksamhet, och dess undfångna prisbelöningar uppgå till ett antal af mellan 20 och 30.

Denna korta redogörelse för Bolinderska verkstaden torde här icke vara oberättigad, ty det heter med skäl: »mannen skådas i hans verk».

Jean Bolinder är född den 12 September 1813 i Waksala socken utanför Uppsala, i hvilken socken fadren var komminister.

Efter slutade skolstudier begaf han sig till Stockholm 1829, der han blef elev på bergsrådet Brolings verkstad, hvarest han qvarstannade till år 1835, då han mottog verkmästareplatsen vid Kongl. myntet, hvilken befattning han bibehöll till år 1844.

Under denna period erhöll han af jernkontoret flera belöningar för inlemnade modeller, hvarjemte resestipendier tilldelades honom, som satte honom i stånd att uppehålla sig i England och Skotland samt skaffa sig en vidsträckt och grundlig kännedom om jernmanufakturen derstädes, [ 63 ]för att sedermera med ledning af dessa kunskaper kunna bidraga att gifva äfven den svenska jernindustrien en högre lyftning. Det är dock icke endast denna industri, som står i skuld hos Jean Bolinder; äfven den svenska träförädlingen har han, om än mera medelbart, bidragit att befrämja. Han företog nämligen för många år sedan med understöd af ett anslag, som hr Swartz i Norrköping stält till Vetenskapsakademiens förfogande, en utländsk resa, för att taga kännedom om de utrikes brukliga inrättningarne att medelst maskinerier och i stort bearbeta trä till slöjdvaror och afgaf vid sin återkomst en fullständig beskrifning jemte ritningar häröfver. Sålunda bereddes möjlighet för andra att tillämpa detta nya tillverkningssätt, som äfven sedermera gifvit upphof till flera storartade fabriker, bland hvilka en af de första var P. J. Ekmans snickerifabrik på Kungsholmen.

Under det verkstaden i hela dess omfång och särdeles hvad som rör dess ekonomiska och merkantila sida tager Jean Bolinders tid starkt i anspråk, är han på samma gång en strängt anlitad kommunalman. Han är ledamot af Vetenskaps- och Landtbruksakademien samt riddare af Vasa- och S:t Olafsordnarne.