Jorden runt på 80 dagar/Kapitel 21
| ← Kap 20 |
|
Kap 22 → |
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Ombord på Rangoon.
Rangoon var en av de förnämsta propellerångarna på linjen Indien—Kina—Japan. Den var byggd av järn och hade en maskin om fyrahundra hästkrafter. Den kunde gå lika fort som Mongolia, men var ej så bekvämt inredd, vilket Fileas Fogg för fru Aodas skull beklagade. Det var ju likväl blott fråga om en resa på något över femhundraåttio mil, och den kunde ej taga mer än elva eller tolv dagar, och dessutom var den unga damen så glad, att hon sluppit undan död och förföljelse, att hon skulle låtit sig nöja med det tarvligaste krypin på en lastångare.
Under de första dagarna av färden sökte hon på allt sätt inleda Fileas Fogg i samtal och visade öppet, hur tacksam hon var för det han räddat henne. Han hörde emellertid på henne med den största köld, och icke en åtbörd eller ett tonfall i stämman visade, att han satte minsta värde på hennes erkänsla. Visserligen vakade han noga över att ingenting fattades henne, och vissa timmar på dagen satte han sig vid hennes sida, men han lät henne tala och satt för det mesta själv tyst som en bildstod. Passepartout upprepade titt och ofta för sig själv jämförelsen med vaxkabinettsfiguren. Hans husbonde var då alldeles lik de automater, som sitta i skyltfönstren, emellanåt höja på huvudet, sluta ögonen eller föra handen till hatten.
Aoda undrade också mången gång över detta märkvärdiga lugn. Passepartout förkortade ibland någon timme för henne genom livligt samspråk. Detta rörde sig då mest om hans husbonde och dennes ovanliga kallblodighet i alla kinkiga omständigheter, och han omtalade bland annat det höga vad, som föranlett denna resa jorden runt, samt delgav henne sina förhoppningar och farhågor rörande företagets slutliga utgång. Den unga damen blev allt mer och mer intresserad och gladde sig, att Foggs manliga beslut att rädda henne åtminstone icke vållat honom någon förlust av en dyrbar tid. Hon började alltmer hoppas och önska, att han skulle vinna sitt vad, och i hennes ögon blev han småningom en hjälte, som upptog hennes dagars tanke och hennes nätters dröm.
De upplysningar, som den parsiske elefantföraren hade lämnat om hennes förflutna, visade sig vara alldeles riktiga. Hon berättade själv, att hon tillhörde den folkstam, som intar främsta platsen i den indiska handelsvärlden. Hon var befryndad med en rik parsisk köpman, som på bomullsaffärer skapat sig en omätlig förmögenhet och till och med av engelska regeringen blivit upphöjd i adligt stånd. Han bodde i Bombay, och det var just en av hans kusiner, som Aoda hoppades träffa i Hongkong, där han hade en högt aktad ställning. Men skulle hon finna huld och skydd hos denne frände? Hon var ej alldeles säker på den saken, men Fogg bad henne inte vara orolig — allt skulle nog gå bra.
Första delen av denna färd var utomordentligt härlig. Vädret var synnerligen gynnsamt; vind och strömsättning tävlade i att påskynda ångarens fart genom Bengaliska viken.
Snart kommo Andamanerna i sikte, och den 732 meter höga bergstoppen »Sadelpiken» på den största av öarna framträdde i all sin storartade fägring. Den utgör ett av de mest bekanta sjömärkena för seglarna i dessa farvatten. Öns små negerliknande infödingar syntes icke till, oaktat Rangoon gick ganska nära kusten. Detta folk tillhör ett av mänsklighetens mest efterblivna och lägst stående och har förut, ehuru med orätt, räknats bland dem, som slakta och förtära sina likar.
Dessa öar erbjödo en tjusande anblick.
Kustlandet var beklätt med omätliga skogar av palmer, bamburör, trädartade ormbunkar, tekträd, som lämna det bästa skeppsvirke i världen, samt väldiga tamarinder, och mot den vackert färgade himlen avtecknade sig bergstopparna som en kolritning. Salanganen, den märkvärdiga svalart, vars bon som en läckerhet ätas i Kina, svärmade vid kusten i skaror av tusental.
För full maskin styrde Rangoon mot Malacka-sundet.