Kanske (Alfthan)
| ← Tröst |
|
Italines slummer → |
Kanske.
O, mina flickor alla,
De flickor menar jag,
För hwilka i min lifstid
Jag warit öm och swag.
I ären många, många,
Af allehanda slag,
Jag wexlat älskarinna
Ju ofta hwarje dag.
Det första bruna öga,
Men mera änn' de blå.
De narrade mitt hjerta
Att ömt och känsligt slå.
Och wisor skref jag alltid,
Till hwar och en wäl twa,
Och suckade i stillhet,
I sällskap wäl också.
Men aldrig har jag funnit
Att någon älskat mig,
Trots poesi och suckar
Blef jag ej älskelig.
Kanske att om en enda
Jag älskat full af tro,
Och skrifwit mindre werser,
Kanske jag funnit ro?
Kanske ock litet mera
Jag wäckte kärleken,
Kanske jag blektes mindre
Och blefwe glad igen?
Hur wore det, min sköna,
Du wet jag menar dig,
Hur were det om fröken
Nu blefwe kär i mig?
