1.
KOmmer här och låter oss HERran Gudh prijsa,
Wår Saligheetz Tröst medh Psalmer och Loffwijsa,
För hans Ansichte med Tacksägning låt oss gå,
Ty HErren är en stoor Konung, mächtigh ock så,
Högst öfwer alla Gudar.
2. HERren wår Gudh alt vthi sina Hand hafwer,
Jorden medh Bärg och Dalar och Hafwet.
All ting hafwer han skapat, både wått och tort:
Intet är honom fördolt thet han hafwer giort:
Ty låter oss tilbidia honom.
3.
Knäfallom för HErranom, then oss hafwer giort;
Han är wår Gudh och wil icke tappa oss bort,
Och wij äre hans Fosterfolk och Fårahiord,
I dagh, om j hören Rösten uthaff hans Ord,
Förhärder icke edor Hierta.
4.
Såsom thet skedde på Försökelsens Dagh,
Ther edre Fäder i Öknenne bruto min Lagh,
Försökte migh och sågo min Wärk dageligh,
Ty war iagh i fyratijo Åhr olustigh,
Alt öfwer thetta Slächtet.
5.
Jagh sade : itt olydigt Folk är migh thetta,
Som hafwa itt oreent Hierta; och ey mina Wägar weta,
Ty wardt iagh wredh och swor ther på,
At the skola theras wälförtiente löön få,
Och til min Roo ey komma.
