Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1764/Beskrifning på en liten Fjäril som utöder Bi-Stockar

Beskrifning på en liten Fjäril som utöder Bi-Stockar av Carl Magnus Blom

BESKRIFNING
På en liten Fjäril, som utöder Bi-Stockar,

Af
CARL M. BLOM,
Med. Doct. & Reg. Coll. Medici Membrum.

---

At Bien ock, hafva sina Fiender, vet hvar och en Hushållare, som äger dem. Ibland Insecter, som skada och dela med dem vaxet och honingen, äro hittils allmänt bekante, Apes fures, Vespæ Crabrones, Pediculi, och Larver at Phalæna Mellonella. Men at ännu flere gifvas, har en händelse nyligen lärdt mig, då jag här i Stockholm, i början af förledne September månad, fann en liten Fjäril af Phalænæ-Slägtet, hvilken, där han får inrota sig, totalt ödelägger Bistockar. Den skal, för 3 eller 4 år sedan, vara inkommen här i Stockholm, med några Bi-kupor, som ifrån Tyskland infördes.

Denna Fjäril är, så vida mig bekant är, ej af någon Naturkunnig här i Sverige förr sedd eller afritad; hvarföre jag har den äran at upgifva beskrifning på honom inför Kongl. Academien, på det han så väl allmänt måtte lära kännas, som nyttige medel framdeles upfinnas, hvarigenom han antingen aldeles kan utrotas, eller åtminstone hindras, at ej få taga öfverhanden och ödelägga Biskötseln.

Bistocken, uti hvilken denna Fjäril inkommit, hade hela sommaren varit sjuk, och sålunda nu skulle slagtas.

Vid öpnandet af luckan, långt ifrån at några Bi syntes eller hördes sorla, blef man varse de yttersta kakorne öfverdragne med en hvit väf, tjock som papp, under hvilken, sedan han något uplyftes, en stor hop grå maskar framkrupo, och en eller annan Fjäril utflög, som jag strax fångade. Jag mente mig få se den bekante Mellonella; Se Kongl. Vet. Academiens Handlingar för år 1762, pag. 20. men fick i stället en liten Phalæne, som jag ej kände. Vid närmare efterseende hos Auctores, har jag likväl funnit den afritad, fast ej aldeles accurat, hos Herr Reamur uti dess Memoires pour servier à l’Histoire des Insectes, Tom. III. Tab. XIX. Fig. 14 & 15, samt, i anledning däraf, nämd af Herr Archiatern och Riddaren v. Linné uti System. Natur. Tom. I pag. 537, i noterne under Mellonella.

Fjärilen är af den Ordo, som kallas Tortrices, och har jag gifvit honom namn af Cereana, efter han i synnerhet tyckes lefva af vaxet i Bistocken. Han skiljes lätt från andre af sitt slägte, med följande Differentia specifica:

Phalæna,

Ph. Tortrix, alis superioribus canescenti-fuliginosis: area dorfali ferruginea exasperata.

Descriptio.

Magnitudo Phalænæ Fuliginosae. Antenna setaceae, articulo infimo clavato, in processum spinosum excurrente, niveum, corpore dimidio breviores. Caput pallide testaceum, (in quibusdam albidum) elingue: Maxillis flavescentibus, barbatis. Palpi 4 vel 6, quorum supremi brevissimi, subfissi: intermedii longiores subulati nigricantes, obtusi, porrecti: infimi setacei, nudi, lutei, paralleli. Oculi nigri, orbita antice candida. Thorax Capiti concolor, macula longitudinali nigra, clavata. Scutellum brevissimum, squamis aliquot albis reflexum. Abdomen cinereum, dorso laevi, cingulis margine fuscescentibus. Alae superiores grifæ, s. canescenti-fuliginosæ, a medio ad marginem interiorem longitudinaliter furrugineo-exasperatæ; (Hinc apparet, dum situ naturali locantur, area s. fascia lata, communis, reliquo disco alarum elevatior, supra dorsum) postice truncatæ, excavatæ s. emarginatæ. Inferiores fusce, versus apicem rotundatæ, nigricantes, linea terminali, margineque ciliari, albicante, fusco maculato. Subtus, omnes pallidæ, ad apicem fuscæ, postice striga transversali e maculis obsoletis, nigricantibus. Femora primi secundique paris infra nigricantia, tertii vero Tibiæ Tarsique abdomini concolora.

Larva 16-poda, fusco-albicans, rugosa, nuda, nec pili nisi quidam rarissimi hic vel illic in corpore. Thorax et Caput ferrugineum, lateribus albidum, ore maxilloso tentaculatoque, nigricante. Pedes evidentiores VI, subulati, articulati, quorum 2 sub pectore, 4 vero sub segmento primo secundoque abdominis: reliqui X, papilliformes (s. spiracula referentes, ore poroque in medio nigro, quem aperire & claudere, pro lubitu potest): horum 8, segmento sexto, septimo, octavo & nono abdominis, postici autem 2, segmento duodecimo, s. caudæ, infident.

Innan jag vidare talar om denne Fjäril, bor jag icke förbigå at nämna, det af honom finnes en liten Varietet, som väl, tillika med den i beskrifningen anförde, af samma maskar utkläckes, men til storleken och färgen något afviker. Jag tror dock, at den blott torde härröra af differentia Sexus, hälst man vet, at, bland Fjärilar, honorne merendels äro större, än hanarne. Denna varietets färg är mera mörk, än den man hos samme Fjäril allmänt finner.

Ryggbältan (area dorsalis) är jämnare, och nästan svart, då däremot på den förre hon är rostfärgad och skroflig.

Den större Phalænen har ock altid 6 palpi, då den mindre endast äger 4; och är ändteligen area dorsalis på varieteten omgifven med en hvit margo, hvilken icke, åtminstone ej tydeligen synes på den, som här ofvanföre finnes beskrifven. I öfrigt är tekningen på bägge aldeles lika.

Hvad denne Bi-Fjärils Oeconomie angår, förtjenar hon så mycket mera at anmärkas, som den är ganska besynnerlig. Det tyckes väl, at Bien, hvilka af Naturen hafva fått de fördelaktigaste vapen, jag menar gadden, til försvar, ej skulle hafva mycket för honom at frukta; men så visar dock den skada han gör, at just han är deras hädskaste fiende, och at de för honom nödvändigt måste rymma fältet, liksom fåret för ulfven, utan at ens bjuda til at försvara sig. Til at vinna et sådant ändamål, har Skaparen försedt Larven, eller masken, med en undransvärd konst, at bygga öfver sig nät-gångar eller hus, under hvilka han kan, uti största lugn och utan at frukta minsta fara för Bien, genomtränga vax-kakorne och söka all den föda han åstundar. Ty så snart som Fjäril-honan satt sina ägg i Bistocken, och dessa, genom varman, blifvit kläkte, börja maskarne, ehuruväl ännu ganska små, at strax spinna öfver sig en rund tub-formig väf, mycket tjock och fast, under hvilken de, likasom under Berceauer, söka sig gångar til vax-hylsorne och i dem upäta vaxet. Dessa gångar äro i början smale, men blifva sedermera bredare, alt efter som Larven växer och dess kropps rymd fordrar. De gå ej eller rätt fram, utan nu hit, nu dit, nu härs och tvärs i vax-kakorne, til alla de ställen masken sjelf godtfinner, och hvaräst han kan få mästa födan. Ämnet, hvaraf de bestå, är en hvit, tät och seg silkes-vadd, hvilken, ehuru fast den i sig sjelf är, maskarne dock, til at gifva mera styrka, klibba på somlige ställen öfver med en skorpa (Crusta) af små vax-korn, eller i brist af dem, sine egne Excrementer, formodeligen til at förvara sig så mycket bättre ifrån Bien, där de äro dem närmast och frukta för dem mästa anfallet.

Under desse gångar lefva maskarne til dess de äro fullväxte och deras förvandlings tid kommer. Men utom dem upställa de ock simpla nät, imellan åpningarne af taket och väggarne i Bistocken, hvarigenom Bien skulle komma imellan sina kakor til honings-hylsorne och nödga dem således antingen at svälta ihjäl, eller aldeles flytta ur Bistocken, samt söka födan på annat ställe.

Huru lång tid utgår innan maskarne förvandlas, och huru det sker, har jag icke haft tilfälle at utröna. At därtil dock fordras flere veckor, ja, kanske månader, tycker jag mig kunna sluta däraf, at jag haft fullväxte maskar sedan förledne September månads början, hvilka ännu icke visat tecken til någon förvandling. Det har jag likväl sedt, at sedan de gått i puppa, hafva särskildta hus varit gjorde af samma ämne, som gångarne, men endast af en tums längd, samt stälde parallelt och hvarftals, det ena öfver det andra, uti hvilka pupporne då legat.

Hvad Larvernes föda beträffar, får jag anmärka, at, ehuru vaxet är den egenteligaste, de dock gripa til annan, ja, sjelfva hårda trädet, då den förra fattas dem. Detta såg jag på en Larv, hvilken jag lade, utan föda, uti en trä-ask, för en tid sedan, i mening, at därigenom tvinga henne at fortare gå i puppa. Sedan hon legat där öfver natten, fants hon, om morgonen, inspunnen uti sitt vanliga Nät-hus. Jag lät henne här uti hvila inemot 5 veckor, då jag ändteligen öpnade det, i tanka at få se henne förvandlad; men hon låg ännu likadan, och utan at hafva företagit sig annat, än endast ätit en grop uti bottnen af asken, så lång som hennes hus var och hon legat.

Detta är, hvad jag om denna Bi-Fjärils egenskaper kunnat inhämta.

Det vore önskeligt at något medel kunde upfinnas, som vore säkert at utöda en för Bi-skötseln så skadelig fiende. Hvad jag allenast föreslår, och hvartil Herr Reaumur uti sin Histoire des Abeilles äfven gifvit mig anledning, är, at de som äga Bi, så snart de ytterste kakorne i en Stock synas med något nät öfverdragne, då göra sig högst angelägne om, at vid ljus om aftnarne, söka Fjärilen, som då ut och in-flyger, honom döda, samt sedermera noga uttaga alla vax-kakor, i hvilka masken finnes, och dem väl sönder-krossa och förstöra, eller koka i hett vatten, på det vaxet, som i dem finnes, ändock kan komma til nytta. Härigenom vinnes åtminstone det, at Fjäril-antalet minskas, som af maskarne annars skulle framalstras, och, kringspridde, omsider så taga öfverhanden, at all Bi-skötsel därigenom ödelades.

För öfrigt, til at gifva befkrifningen något mera ljus, bifogas Ritningar, på hvilka Fjärilen uti alla dess åldrar kan ses, och sålunda äfven af andra, än dem, som äro Entomologister, lätteligen igenkännas.

Tab. II.	Fig. 1.	Fjärilen, uti naturlig storlek, ofvanpå
	Fig. 2.	Samme Fjäril inunder.
	Fig. 3.	Larven.
	Fig. 4.	Puppan.
	Fig. 5.	Nät-husens parallela ställning och hvarf, uti hvilka puppan ligger.