Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Albert Lichtenberg

Albert Lichtenberg. K. T. debuter: 6-24 febr. 1861, 7 ggr; K. Dr. T. 13 och 16 dec. 1867, 2 ggr.

Född i Göteborg 18 aug. 1830. Efter att i flera år ha varit anställd i D. F. Bonniers bokhandel i Göteborg debuterade han i titelrollen i »Narcisse Rameau» på Nya (s. m. Stora) Teatern i Göteborg den 13 jan. 1860 hos Oscar Andersson, hvilkens sällskap han sedermera tillhörde under några månader. Debuterade sedan på Kungl. Teatern som Måns Bengtsson Natt och Dag i »Engelbrekt och hans dalkarlar», första gången den 6 febr. 1861, och som Chevalier Donato Conti i »Strozzi och Martino», första gången den 18 febr. 1861. Då dessa debuter ej föranledde till något engagement, företog han en längre studieresa till Tyskland och Paris; var sedan under åren 1864—67 anställd vid Åhman och Pousettes sällskap, hvarefter han i dec. 1867 ånyo debuterade på den kungliga scenen, denna gång som Ludvig den elfte i »Gringoire», på Kungl. Dramatiska Teatern. Spelåret 1868—69 tillhörde han Josephson och Ahlgrenssons sällskap på Mindre Teatern i Stockholm, 1869—70 var han fästad vid Nya Teatern i Helsingfors, 1870-71 vid Ahlström-Boström-Otterströms sällskap och 1871—73 vid Wilhelm Åhmans stående sällskap i Göteborg, hvarefter han lämnade scenen. Han vistades sedan under flera år i Italien, där han en tid var anställd som bibliotekarie vid Skandinaviska föreningen i Rom. Efter återkomsten till Sverige i slutet af 1870-talet ägnade han sig åt undervisning i deklamation. År 1883 utgaf han en lyckad öfversättning af Nicolo Machiavellis klassiska lustspel »Mandragola» (Trolldrycken), som trycktes i en mycket liten upplaga. — Bland de många vidt skilda roller han på olika teatrar utförde må nämnas Kung Lear, Horatio och Vålnaden i »Hamlet», Pater Hieronymus i »Regina von Emmeritz», Tullförvaltar Gyllenkrans i »Advokaten Knifving», och Pilén i »Det skadar inte». Ehuru en bildad och begåfvad man saknade han dock både inre och yttre betingelser för skådespelarens kall. Han afled i Göteborg den 22 febr. 1894.