Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Anders Victor Dahlgren

[ sida ]

Anders Victor Dahlgren. K. T. 1 juli 1854—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—31 juli 1887; K. Op. gästspel 26 dec. 1890—10 febr. 1891, 15 ggr, och 29 nov. 1891.

Född i Stockholm den 16 okt. 1828 (son af slaktaremästaren Petter Dahlgren och Charlotta Eriksson). Elev vid baletten 1 juli 1846, figurant 1 sept. 1852 och elev vid sångscenen samma dag. Debuterade som Pelle Jonsson Krycka i »Målaren och modellerna» den 14 jan. 1853 och som Daniel i »Alphyddan» den 6 maj s. å. Under många år var han sedermera en gunstling hos publiken, särskildt då det gällde framställningen af komiska figurer såsom exempelvis Donathan i »Nürnbergerdockan», Aignelet i »Advokaten Pathelin» och framförallt Per i »Wermländingarne», en roll hvilken han ännu under [ sida ]sista perioden af sitt lif då han uppträdde som gäst under gamla operahusets sista spelår, 1890—91, spelade med oförminskad komisk kraft. Till hans komiska uppgifter hörde äfven Paris i »Den sköna Helena» och Prins Saphir i »Riddar Blåskägg». Men äfven i rent lyriska partier, såsom Max i »Friskytten», Tamino i »Trollflöjten», Nemorino i »Kärleksdrycken», Tonio i »Regementets dotter», Florestan i »Fidelio», Lyonel i »Martha», Roger i »Muraren», Belmonte i »Enleveringen ur seraljen» m. fl., beredde hans vackra, sympatiska tenorröst och hans känsliga föredrag honom stor framgång. Som enskild person var Victor Dahlgren, tack vare sitt öppna, flärdfria väsen, sitt glada och godmodiga sätt, uppburen och värderad som få. Öfver allt där den jovialiske mannen med det trefliga småleendet och den vänliga blicken visade sig, i ordenssällskap som i enskilda samkväm, blef han en välkommen länk i vänskapskedjan, och då »Vicke» stämde upp några af sina med oförliknelig humor föredragna komiska bondvisor stod alltid glädjen snart högt i tak. Och så blef Victor Dahlgren, under loppet af många år städse bevarande sitt ungdomliga yttre och sitt glada humör, inom olika samhällslager både i hufvudstaden och under konstresorna i landsorten en af alla afhållen och respekterad vän. Den 22 jan. 1883 erhöll han medaljen »Litteris et artibus». Han afled å Sabbatsbergs sjukhus den 23 juni 1892.