Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/August Fredrik Dörum

[ 11 ]

August Fredrik Dörum. K. T:ne 1 juli 1866—1880.

Född i Stockholm den 21 dec. 1841 (föräldrarna voro kopisten i k. norska kansliet Lars Michael Dörum och Emilia Charlotta Falk). Begåfvad med goda anlag för målarkonsten var han under några år elev vid Fria Konsternas Akademi. Men sedan han vid något tillfälle i ett gladt lag hade uppläst ett stycke ur »Fänrik Ståls sägner» och därvid blifvit af Carl Johan Uddman på det varmaste uppmanad att ägna sig åt scenen, beslöt han sig för att följa rådet och söka komma in vid Kungl. Teaterns elevskola. Försedd med rekommendationsbref från en person, som mycket intresserade sig för honom, nämligen de kungl. teatrarnes läkare, professor F. A. Cederschiöld, gick han till elevskolans dåvarande föreståndare, Johan Jolin, som utan ringaste svårighet antog honom till elev från den 1 juli 1863, där han redan under sina tre elevår väckte stora förhoppningar om framtida förmåga som scenisk konstnär. År 1866 fick han kontrakt som skådespelare och som [ 12 ]sådan verkade han vid de kungl. teatrarne oafbrutet intill våren 1879, då en obotlig sjukdom tvingade honom att afstå från vidare uppträdande på scenen. — »Dörums fack var den simplare borgaren eller allmogemannen, vare sig rättfram och hederlig, eller klipsk, eller enfaldig och uppblåst.» Bland hans bästa skapelser voro otvifvelaktigt Träff i »Majorens döttrar» (hvilken roll af författaren, Frans Hedberg, särskildt var skrifven för Dörum) och hans ypperlige Lundestad i »De unges förbund», hvilka båda framställningar voro i sitt slag konstnärliga företeelser af stor förtjänst. Äfven i framställandet af gamla krigsbussar var han utmärkt, och af dessa torde Olof Stenbock i »Kung Märta» och Knut Algotsson i »Bröllopet på Ulfåsa» ha varit de bästa. Bland hans öfriga mera framstående uppgifter må nämnas: Magister Brus i »Blommor i drifbänk», Joli-Coeur i »En öfverste i forna dagar», Einride i »Mellan drabbningarna», Kåre Bonde i »Härmännen på Helgoland», Ludvig XI i »Gringoire», Talbot i »Orleanska jungfrun» och framför allt Skeppsbyggmästaren Aune i »Samhällets pelare». Från 1873 till 1878 förestod Dörum lärareplatsen i deklamation vid Kungl. Musikaliska Akademien. Efter att förgäfves ha sökt återfå hälsan vid Lysekils badort sommaren 1879, måste han i oktober s. å. intagas å Sabbatsbergs sjukhus, hvarifrån han i april 1880 flyttades till Konradsbergs hospital, där han efter en månad afled den 22 maj s. å. — Gift med Helena Sofia Holmberg.