Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Johan Christoffer Jolin

[ 98 ]

Johan Christoffer Jolin. K. T. 1 juli 1846—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1868.

Född i Stockholm den 28 dec. 1818 (son af vaktmästaren och husägaren Bengt Jolin och Maria Elisabeth Thunberg). Student i Uppsala 1840 ämnade han först gå ämbetsmannavägen och skulle just taga kameralexamen då han afbröt [ 99 ]studierna för att på allvar ägna sig åt den sceniska konsten, hvilken han såsom amatör flitigt och med mycken framgång idkat på Stockholms nationssal i universitetsstaden, där han för sina konstnärliga och litterära talanger uppmuntrats till och med af professorerna — män sådana som Israel Hvasser, Geijer och Atterbom. Den 14 nov. 1845 debuterade han på Kungl. Teatern både som författare och skådespelare i »En komedi», komedi i tre akter, i hvilket stycke han utförde den mångskiftande hufvudrollen, studenten Axel Vapensköld. Det var ett första framträdande som lofvade mycket både för den sceniska dramatiken och skådespelarkonsten. Han utförde därefter under en lång följd af år en mängd roller i den komiska genren, af hvilka torde framhållas: Kolmodin i »Mäster Smith», Mathias Berthel i »Barnhusbarnen», Major von Körner i »Ett minnesblad», Rollén i »Smädeskrifvaren» och von Urne i »Mjölnarfröken» (alla dessa stycken författade af honom själf), Briquet i »Nya garnisonen», Per i »Wermländingarne», Acres i »Rivalerna», Michel Lambert i »Kärlek och egoism», Gaspard i »Debutanten och hennes far», Coquenet i »Förtalet», Richardin i »Goda exempel» m. fl. Jolins komik var alltid af det godmodiga och älskvärda slag, som väckte åskådarnes medkänsla, på samma gång det framlockade deras skratt. Jämte utöfvandet af sin skådespelarverksamhet var han litteratör vid Kungl. Teatern 1 juli 1849—30 juni 1856 samt föreståndare för elevskolan 1 juli 1857—30 juni 1868. Den 6 juni 1868 hade han sin afskedsrecett på Kungl. Stora Teatern, hvarvid han ånyo uppträdde som Axel Vapensköld i »En komedi» och i samma roll i ett af honom författadt och endast denna gång uppfördt tillfällighetsstycke, »På gamla dagar».

Efter sitt afskedstagande vid ännu ej fyllda 50 år visade sig Jolin ej mer å de kungliga scenerna. Däremot uppträdde han dels på Nya Teatern i Göteborg under februari och mars 1870, dels hos Stjernström på Nya Teatern i Stockholm i april 1876. Vid sitt afskedstagande från den kungliga scenen utnämndes han till riddare af Vasaorden. Han afled i Stockholm den 13 nov. 1884. — Gift 1851 med Lars Hjortsbergs dotterdotter Matilda Katarina Wigert.

Mer än som dramatisk artist har emellertid Jolin gagnat den sceniska konsten i Sverige genom sina dramatiska arbeten. Med [ 100 ] sällsynt flit skänkte han vår scen omkring fyrtio olika pjäser, däraf ungefär hälften originalstycken, af hvilka, utom de här ofvan nämnda, må erinras om skådespelen »Strid och seger» och »Ung-Hanses dotter», lustspelen »En man som vill ha ro», »Löjen och tårar» och »Min hustru vill ha roligt» samt monologerna »Studentens majnatt» och »Mammas gosse». Under författarenamnet »Jo. Jo.» gjorde han sig för öfrigt känd genom en mängd romaner och noveller, såsom »Affällingarna», »Rosen bland kamelior», »Eremiten», »Vinglaren» samt en myckenhet skisser, utkast och poemer.