Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Robert Gustaf Broman

Robert Gustaf Broman. K. T. 1 juli 1857-30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863-1874.

Född den 5 sept. 1815 i Nyköping, där fadern Erik Gustaf Broman var borgare; modern hette Ingrid Räström. År 1833 blef han anställd vid C. A. F. Berggrens teatersällskap (den s. k. »magister» Berggren — han hade tagit studentexamen), kom 1835 till O. U. Torsslows sällskap, var våren 1844—46 hos Fredrik Deland och därefter hos C. G. Hessler till 1851, hvilket sistnämnda år han öfvergaf teatern och öppnade bryggerirörelse i Tavastehus. Men då detta företag ej hade önskad framgång ingick han åter vid Hesslers sällskap 1852. Förestod jämte J. W. Weselius Södra Teatern 1853—54, kvarstod vid samma scen spelåret 1854—1855, då Södra Teatern öfvertagits af Zetterholm, och tog därefter anställning vid Mindre Teatern, som hösten 1854 öfvertagits af Edvard Stjernström, och förblef där till 1857, då han öfvergick till Kungl. Teatern. »Broman var framför allt natursann, han var realist i ordets bästa bemärkelse, och det låg på botten af hans skaplynne ett drag af djup och lifskraftig humor, som adlade hans ofta kanske nog realistiska skapelser och gaf dem på detta sätt konstverkets prägel. Han hade både förstånd och hjärta och båda pulserade varmt i allt hvad han framställde på scenen.» (Frans Hedberg.) Vidden af den komiska kraft, af hvilken han var [ 142 ]mäktig, ådagalade han ännu under de senaste åren af sin lefnad tydligt och klart i det drastiska sätt, på hvilket han utförde väfvaren Spoles roll i »En midsommarnattsdröm». Bland de roller som han för öfrigt utförde på de kungliga teatrarna må anföras: Dupuis i »Ett hem». Doktorn i »Doktorns marionetter», Pont-au-Choux i »En bengalisk tiger», Thirion i »En papperslapp», titelrollen i »Herr Perrichons resa», Magister Bruus i »Blommor i drifbänk», Olderman i »Smädeskrifvaren», Botvid i »Bröllopet på Ulfåsa», Jemmerling i »Advokaten Knifving», Majoren i »Majorens döttrar» och Formichel i »Familjen Benoiton».

Robert Broman var en skämtsamt anlagd natur, som isynnerhet i sina yngre dagar var mycket fallen för upptåg på scenen. En för honom i detta afseende ganska karakteristisk historia berättas från hans anställning hos Torsslow, som under somrarna spelade på gamla Djurgårdsteatern. I ett af de stora skådespel som där gåfvos, hade man, för att framställa en krigshär på scenen, låtit måla en sådan på fonddekorationen; för öfrigt fingo de aktörer, som ej hade någon roll i pjäsen, tjänstgöra som soldater. Broman var en bland dem. En afton, just som fru Torsslow höll på att utföra en högtragisk scen i truppernas åsyn, märkte hon ett oförklarligt fnissande i salongen, hvilket snart öfvergick till högljudt skratt. »Hvad i all världen skrattar publiken åt? Ar det något i olag med min toalett?» hviskade hon till de närmast stående på scenen. »Nej», svarade en af de medspelande, »det är bara Broman, som går och bjuder de målade gubbarna på snus» ...

Han afled i Stockholm den 25 sept. 1874. — Gift den 1 sept. 1837 med skådespelerskan Augusta Wilhelmina Haglund (död den 23 juni 1874). En dotter till makarna Broman, skådespelerskan Amanda Broman, blef år 1857 gift med litteratören, s. m. intendenten vid Kungl. Stora Teatern, Frans Hedberg.