Låt oss thenna Kropp begrafwa,
Och then Trona altijdh hafwa,
Han skal på Domedagh vpstå,
Och oförgängeligh blifwa tå.
Jord är han, och aff Jorden giord,
Skal ock så åter blifwa Jord,
Aff Jordenne skal han vpstå,
När Gudz Basuun begynnar gå.
Endoch Kroppen förrotnar här,
Lefwer doch Siälen Gudi när,
Som henne frälste aff all Nödh,
Genom sins Sons Pijno och Dödh.
Hans Jämmer, Sorg och Elende,
Är nu kommen til en ände,
Han hafwer dragit Christi Ook,
Är blifwer dödh och lefwer doch.
Siälen lefwer i Gudz Behagh,
Kroppen sofwer til Domedagh,
Tå skal Gudh honom förklara,
Hans Glädie skal ewigh wara.
I stoor Sorg är han här fallen,
Men nu är han wäl behållen,
Hafwer Frögd och ingen Pijna,
Skal som klara Solen skijna.
Sofwe han nu i Fridh och Roo,
Men wij som här på Werlden boo,
Skole altijdh redo wara,
Wij skole och hädan fara.
Christus Gudz Son som är wår tröst,
Then som oss hafwer återlöst,
Han styrcke oss för sin Mildheet,
Honom skee Prijs i Ewigheet, Amen.
