Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/15 Cap
15. Cap.
Om dråp, hugg och slag, å husbonda eller förmann; så ock oqwädins ord emot them.
1 §.
"Dräper tjenstehjon med wilja sin rätta husbonda, eller matmoder; miste hand och hufwud, och warde thertil man steglad, och qwinna i båle bränd."
S. F. Beträdes och öfwerwinnes Jordegumma, som barnaföderska wid förlossningen betjent, med så grof missgerning, att uppsåteligen hafwa förorsakat qwinnans, dess fullgångna fosters eller bådas död; ware hon förfallen till det straff, som 15 Cap. 1 § MB. utsätter för tjenstehjon, som matmoder dräper. 1777 den 14 Oct. Kongl. Regl. 15 §, MW. 11 T. p. 332.
2 §.
"Bär någor upsåteliga hugg och slag å sin husbonda, eller matmoder, äntå att han eller hon ej theraf död ljuter; straffes med tretijo tu par spö, tjugu fyra par ris, eller tjugu fyra dagars fängelse wid watn och bröd. Sker thet af hastigo mode; straffes tå med aderton par spö, fjorton par ris, eller sexton dagars fängelse wid watn och bröd."
S. F. Sätter någon Mästersmältare eller dräng wid Kopparbruken sig upp emot sin Husbonde och Uppsyningsmann, eller Åldermann, med onda ord eller åthäfwor, häldst när de på sitt embetes wägnar något bjuda och befalla; densamme, som därmed skäligen öfwertygas kan, skall böta 40 mark S:mt; men gifwer han hugg eller slag, straffes då med gatulopp, som saken är stor till. Samma straff äger ock den lärodräng att undergå, som sätter sig emot sin Mästare. 1692 den 16 Nov. K. F. 18 §, BergsOrdn. 1 T. pag. 452: Likaledes förhålles om Smed eller dräng i JernBergslagen med oqwädinsord eller slag förgriper sig emot sin Åldermann. 1649 den 6 Julii, Kongl. Ordning för Jernbergsl. 48 §, ibid. p. 169. Då enskilte tjenare, bönder eller torpare, hwilka betjena med arbete eller dagswerken, sätta sig för husbondefolket i försåt, ehwar det häldst är, att dem skada göra till lif eller lem, och sarga dem, eller slå blånad eller blodwite, bör mannen straffas med 32 par spö, och qwinnan med 24 par ris, samt därjämte mista äran och arbeta ett eller flera år på någon Fästning, allt efter brottets grofhet och den brottsliges arghet: Börandes han sedermera, under arbetstiden på fästning, en gång hwarje år undergå samma straff af spö och ris; och det på samma dag, som han första gången det utstått; Och skall denna Förordning å predikostolarne årligen uppläsas 18:de söndagen efter Trefaldighets. 1776 den 16 Julii, KF. MW. 10 T. p. 621. Drängen NN:s brottslighet, bestående däri, att han brutit sig in uti sin förre husbondes Lieutenanten NN:s wagnshus, och för att hämnas öfwer förment oförrätt, som honom under dess tjenstetid skulle hafwa blifwit tillfogad, sönderskurit åtskillig wagns och selredskap, fann Kongl. Maj:t wäl wara af mindre swår beskaffenhet, än att 1776 års Kongl. Förordning till honom kunde lämpas, häldst brottet icke blifwit föröfwat emot Lieutenantens person, utan emot hans egendom, och ej heller af så lindrig egenskap, som då någon af öfwerdåd gör skada på annans egendom; äfwensom till detta brott, någon alldeles lämpelig lag icke funnes; men pröfwade i Nåder rättwist, det drängen NN för ofwanbemälte allmänna säkerheten och husbonderätten störande brott, i likhet med 15 och 20 Cap. MB, borde afstraffas med 15 par spö, samt såsom en grof wåldswärkare äfwen späkas med ett års arbete å fästning, så ock i öfrigt med den tillgång, som hos honom kunde finnas, Lieutenanten NN:s skada ärsätta. 1784 den 26 Oct. KB. Ugglas, 3 T. p. 297.
3 §.
"Fäller tjenstehjon oqwädinsord emot them; böte fyradubbelt emot thet, som i lagen om oqwädinsord stadgadt är.
P. St. Huru för oqwädinsord bötes. LX: 6 MB.
S. F. Sätter betjente, mästerswän, gesäll eller arbetare wid Fabriquerne sig upp emot sin husbonde, eller den han i sitt ställe satt, eller fäller oqwädinsord emot någordera; pligte den brottslige, som i Missg. B. stadgas. 1770 den 2 April, Kongl. HallOrdn. 3 Art. 12 §, MW. 9 T. p. 337.
4 §.
"Sätter sig tjenstehjon up emot them, med hot, eller wanwördiga ord, eller åthäfwor; plichte med fängelse på wiss tid, efter som saken är til.
P. St. Huru för förakteliga ord eller åthäfwor bötes. LX: 6 MB. Böters förwandling i fängelse. X: 1 UB.
S. F. Wisar Hammarsmed eller Brukskarl uppstudsighet emot husbonde eller dess betjente, eller Mästerswen och Smedsdräng emot Mästaren, eller ock någon af dem emot Åldermannen, straffes efter 15 Cap. MB. 1766 den 26 Junii, HammarsmedsOrdn. 27 §, MW. 8 T. p. 7175.
5 §.
"Hwilken som dräper sin förman, then som satt är i husbondans ställe; gifwe lif för lif, mannen skal steglas, och qwinnan i båle brännas."
S. F. Dräper wid krigsstaten någon sin Förmann; miste högra hand, halshugges och steglas. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 6 C. 1 §. Hwar som dräper sin kamerat; miste hand och hufwud. ibid. 2 §. I anseende till Soldaten M. N, som begådt dråp å dess Rotebonde O. M, och därföre, likmätigt Kongl. Förordn. den 19 Dec. 1699, Just. W. p. 1565, blifwit dömd att halshuggas och steglas, förklarade Kongl. Maj:t, att som en Rotebonde icke kunde rätteligen anses för Rotesoldatens förmann eller husbonde, den han lydnad skyldig wore; så hade straffet af steglande i detta mål icke rum. 1728 den 8 Maij, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Åbo HofRätt.
Anm. Orden i denna §, then som satt är i husbondans ställe, tyckas gifwa tilkänna, att icke i denna eller 6, 7 §§ åsyftas förmänn, hwarken wid Civil- eller MilitaireStaterne, emedan ingen Förmann därwid lagligen tillhörer husbonderätt, utan att härmed förstås sådane personer, som wid handels- och andre näringsrörelser företräda husbönders ställen, t. ex. Provisoren å ett Apothek, Åltgesäll å en handtwerkareenkas wärkstad, äldste Betjenten å en Grosshandlareenkas HandelsContoir, Mästaren å en Fabrique, o. s. w. Dock har jag, för ämnenas likhets skuld, trott mig wid detta tillfälle hafwa bordt införa de, angående subordinationen mig weterlige Författningar.
6 §.
"Slår någor sin förman, eller then i husbondans ställe är; böte fyra dubbla böter."
P. St. Huru mycket för slag och såramål i enkel bot ärlägges. XXXIV, XXXV, XXXVI MB.
S. F. Bär någon af Krigsståndet med wäpnad eller obewäpnad hand, hugg och slag å sin Förmann; blifwe arquebuserad. Sker det försåteligen; miste högra hand och warde halshuggen. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 2 Cap. 7 §. Eho af HofStaten, som med försåt, wärjande hand, hotande med swärd, käpp eller sten, emot någon af sine Förmänn, för det de å Konungens wägnar och till Konungens tjenst något bjuda, befalt eller gjordt hafwa, eller eljest, sig uppsätter; miste lif sitt. 1687 d. 16 Dec. Kongl. Hof.Art. 3 Cap. 29 §, Just. W. p. 1161: Jämnför 31 §; skolandes alla brott af Hofbetjeningen emot sådane af främmande Nationer, som för wigtige Riksens wärf och ärender uti Hofwet och Riket wistas, efter deras condition och wilkor, blifwa lika näpste och straffade, som woro de emellan Konungens egne Embetsmänn och Hoffolk gjorde och timade. ibid. 2 Cap. 12 §. Om någon af skeppsfolket bär händer å Skeppare, eller den han i sitt ställe förordnat hafwer, och densamme slår eller sargar, hafwe då den, som sådant gör, förwärkat hela sin lego, och ställes sedan inför Rätta, samt dömes till straff efter 15 Cap. MB. 1748 den 30 Martii, Kongl. Coopv. Regl. 3 Art. 5 §, MW. 4 T. p. 2677. Jämnför 21 Cap. SkipmannaBalken, Sjöl. Just. W. p. 493. Om någon Saltpettersjudare, under påstående möten och sammankomster, samt visitationer och besiktningar, öfwerfaller Inspectoren, eller andre SjuderiStatens betjente med hugg och slag; bör sådant af domaren dömas, såsom förgripelse emot Kronones Embetsmänn, efter allmänn lag. 1746 den 10 Febr. KF. 17, MW. 3 T. p. 2296.
7 §.
"Fäller man oqwädinsord emot them; böte tredubbla böter. För hot och wanwördnad, böte fem daler, eller mera, som saken är til."
P. St. Huru mycket för oqwädinsord och wanwördnad i enkel bot ärlägges. LX: 6 MB.
S. F. Höter någon sin förmann, eller utbrister emot honom i smädeliga, wanwördeliga eller förakteliga ord eller åthäfwor; skall Officer eller UnderOfficer mista tjensten, och sitta 4 år på fästning; mannskap afstraffes för sådant brott med 40 par spö. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 2 Cap. 7 §; sker det af öfwerilning, och det genast afbedes, då förbrytelsen ej är större, än att den därmed försonas kan; straffes extrajudicialiter. ibid. 8 §. Där någon af mannskapet, emot Corporaler och deras wederlikar i lag eller samqwäm, eller eljest utom tjensten, wisar wanwördnad, eller med ord eller gerningar förolämpar; straffes med gatulopp ifrån 2 till 4 hwarf eller extrajudicialiter, efter målets beskaffenhet. ibid. 9 §. Icke nog, att hwar underhafwande wisar sine förmänn heder och aktning på alla ställen där de mötas, är han äfwen förpligtad att, utom tjensten, emot deras wederlikar wid andra Regementer, i akttaga enahanda uppförande. Förgår sig någor härutinnan; warde extrajudicialiter straffad. ibid. 11 §. All Lotsbetjening åligger, så wäl uti som utom tjensten, wisa sine Förmänn wid Lotswärket tillbörlig agtning, och noga efterkomma de befallningar dem gifwes eller gifne äro, till tjenstens bästa och ordnings befordrande; den häremot bryter, straffes enligt Kongl. KrigsArtiklarne. 1799 den 5 April, Regl. för Lots- och FyrbåksBetjen. 20 §. Justitiae- Civil- Cameral- Oeconomie- och Medicinal-Staternes Embetsmänn och Betjente inom hwarje Regemente eller Corps, ware skyldige Befälhafwaren och wederbörande sine Förmänn wördnad och lydnad, i allt hwad Befälhafware och Förmann äger att dem befalla. Den icke fullgör hwad i tjensten under krigstid befallt warder; miste tjensten, och sitte 4 år på fästning: i fred, straffes första gången med 3 månaders arrest, och andra gången med 6 månaders suspension från tjenst och lön; tredje gången ware han förlustig sin tjenst: och ärsätte i alla dessa fall skadan, om någon genom hans försummelse timat. Hwar som öfwerfaller eller förolämpar sin Förmann i tjensten; sker det med hug goch slag; hafwe förwärkat lif sitt. Höter eller undsäger han honom, eller gifwer honom smädeliga, wanwördeliga eller förakteliga ord; warde, därest brott emot DuelsPlacatet ej begångit är, straffad med tjenstens förlust, eller suspension, eller böter och afbön, som brottet och personen äro till. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 2 Cap. 12 §. Öfwerfaller Förmann, utom tjensten, med hugg och slag UnderOfficer eller någon af mannskapet; straffes i förra händelsen med trenne månaders, och i den sednare med en månads arrest. Har allmänn fred blifwit bruten, eller lyte, sår, blånad eller blodwite tillkommit; ökes straffet efter lag, och den brottslige betale ärsättning för läkarelön, hinder, sweda, wärk samt all annan skada. ibid. 31 §. Skulle Förmann förolämpa UnderOfficer eller mannskap med smädeord i eller utom tjensten; straffes extrajudicialiter. Och böra alle Befälhafware sorgfälligt tillse, att ett så wanhederligit bruk ej måtte sig inrota. ibid. 32. Fäller någor af skeppsfolket, medan resen påstår, oqwädinsord emot skepparen, eller den i hans ställe står, då ökes sak hans halft mera. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 21 Cap. 1 §, SkipmannaBalk, Just. W. p. 493. Jämnför 3 Art. 5 § i Kongl. Coopv. Regl. den 30 Martii 1748, MW. 4 T. p. 2677. Fäller någon af HofStaten spottske och håniske ord eller hot emot sine Förmänn; straffes med förwisande ifrån Hofwet, afbön, landsflygtighet, fängelse, eller arbete i Tuckthus, efter omständigheterne. 1687 den 16 Dec. Kgl. HofArt. 3 Cap. 29, 33, 34 §§. Just. W. p. 1161, 1162: gifwer han Öfwerstemarskalken ärerörige ord uti eller utom Embetsbeställning; straffes till lifwet; men för andra skymfeliga ord och miner uti befallningen; straffes de af Adel med ewärdelig landsflygt; är det utan befallning, efter DuelsPlacatets 5 § och allmän lag, men andre med helt års fängelse, eller arbete i Tuckthuset, och förwisas alle sådane Hofwet. ibid. 32 §. Öfwerfaller Saltpettersjudaren Inspectoren, Gewaldigern, Uppsyningsmännen eller någon af Statens betjente, med smädeord, hotelser eller undsägelse; böte 50 till 100 daler S:mt, allt som brottet är till; kommer han annan gången igen, pligte dubbelt, orkar han ej botum, afstraffes med spö, och förwises ifrån SjuderiStaten utan afsked. Gå slike smädeord och hotelser å heder och ära, dömes det, såsom förgripelse emot Kronones Embetsmänn efter allmänn lag. Anförer någon Saltpettersjudare, Uppsyningsmann eller Gewaldiger, utan skäl och orsaker i oträngde mål och på onödigt wis, beswär och klagomål öfwer Inspectoren, hwarigenom han till sin heder och embete något skulle komma att lida, eller oskyldigt för nära ske, en sådan bör, för sitt obefogade tillmäle, efter domarens bepröfwande dömas och afstraffas, samt ifrån Staten utan afsked fördrifwas. 1746 d. 10 Febr. KF. 17 §, MW. 3 T. p. 2295. Gifwer någor af Hospitalshjonen Föreståndarne, presten eller sysslomannen smädelig ord, densamma skall först på någon tid umbära sin kost, och där det intet hjelper, drifwas ifrån Hospitalet. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkolag, 28 Cap. 11 §, Just. W. p. 1068. Skulle Inspectoren eller Skaffaren påtwinga Gratialisterne wid Krigsmannshuet någre odugelige persedlar eller förskämd säd, gifwe då den lidande sådant Uppsyningsmannen tillkänna, hwilken till Directeurens rättande, där det ej eljest ske kan, sådant anmäla bör; men wise eljest ingen owilja eller motsträfwighet med ringaste knorrande, trug eller pockande, ej heller tale någon på den stat och inrättning, som dem förund är. Sker annorledes och alfwarsam förmaning icke hjelper; straffes med innehållande af dess underhåll till så stor del, som förseendet är till, eller med fängelse till mer eller mindre tid, allt som brottet förtjenar. Men där någon af Gratialisterne, eller deras hustrur, skulle finnas hafwa uppstudsat andra emot Inspectoren eller Betjenterne, då straffes den brottslige, efter omständigheterne, med 8 eller 14 dagars fängelse wid watn och bröd. Hafwer uppstudsandet någon skadelig wärkan eller påföljd, miste då alldeles dess underhåll, i hwilken händelse saken med dess omständigheter till KrigsCollegium förut berättas bör. 1739 den 20 Martii, Kongl. Regl. 2 §, MW. 2 T. p. 1418. I Civilståndet skall ingen underhafwande understå sig, att emot sin förmann beropa sig på ärhållen Caractere och rang, utan bör en sådan, wid tjensten ofelbara förlust, om häremot brytes, genom wanwördning eller försummelse, så wäl inom Collegium, som eljest wid tjenstgörande under andre Embetsmänn, så högre som lägre, alldeles med lydno förrätta den syssla, för hwilken han njuter lön, och står på Staten uppförd, likasom han alldrig någon högre rang eller caractere hade bekommit. 1723 den 20 Sept. K. F. 8 §. M. W. 1 T. p. 391. Om någon sin Biskop och förmann, af afwund och illwilja, falskeligen och obewisligen beskyller och anklagar, förförer, beljuger och förtalar, skall densamme icke allenast mista sitt embete, utan ock sedan, efter brott sino, straffas wid werldslig Rätt. 1686 den 3 Sept. Kongl. Kyrkol. 24 Cap. 16. §. Just. W. p. 1056. Jämnför 19 Cap. 32 § ibid. och 19 §. i Prestersk. Priw. den 16 Oct. 1723, M. W. 1 T. p. 495. Angående Kongl. Hofpredikanten Joh. Gabr. Billing, hwilken dömdes ifrån Embetet och till afbön, för det han emot dåwarande Kongl. Öfwer-Hofpredikanten Doctor Uno von Troil i så måtto begådt subordinationsbrott, att han, medelst påskrift å en af Kongl. Öfwer-Hofpredikanten utfärdad tour, till rättelse för Hofpredikanternes tjenstgöring, nekat predika i den ordning berörde tour honom ålagt, se Kongl. Resol. den 12 Febr. 1782. Om inom Hofstaten sidwördnad begås emot förmann, och Hofwets Fruentimmer. Se 3 Cap. 32, 33, 34, 39 §§ i 1687 Kgl. HofArt. Just. W. p. 1162. Och om Förmänns beffallningar icke åtlydas, eller wärkställas, ibid. 28 §. SjömilitiaeCommissarien J. G. L, hwiken uppå ViceAmiralens och Riddaren Baron J. C:s Ordres angående en penningeassignering, genom Memorial förklarat, det han opåmind iakttoge hwad Kronans rätt fordrade samt i den delen ej afbidade någre ordres af hwem de wara måtte, och dessutom wid flere tillfällen i Memorialer klandrat så wäl ViceAmiralens som ÖfwerAmiralsEmbetets till SjömilitiaeContoiret gifne befallningnar, dömdes därföre, att på 6 månaders tid suspenderas och hans lön under denna tid Amiralitetets KrigsmannsCassan tillfalla, samt att göra ViceAmiralen Baron J. C offentelig afbön. 1793 den 16 Julii, Högste Domst. Prot.
8
"Ryttare, kneckt eller båtsman, som slår, eller missfirmar, sin rusthållare, eller rotebonde, eller hans hustru; eller barn eller legohjon för theras föräldrars eller husbondas skul: ligge i tweböte och gälde skadan åter."
P. St. Slår någon öfwermage eller den, som sig ej wärja kann. XII: 2 MB.
S. F. Dräper den, som inquarterad är, sin huswärd, dess hustru eller barn; miste hand och hufwud. – Gör någor wåld med sår, blånad eller blodwite å dem eller wärdens hjon: och sker sådant af Officer; skall han, utom dubbla böter enligt allmänn lag, därjämte pligta 66 Riksd. 32 ss, samt wara sin tjenst förlustig; UnderOfficer pligte som sagdt är, och degraderes på ett år: den af mannskapet straffes med 40 par spö. Är hemfrid tillika bruten; warde straffet ökat med ett års fängelse å fästning. Hot och smädeord ligge i tweböte, emot hwad allmänn lag i thy mål eljest stadgar. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 6 Cap. 4 §. Officer eller UnderOfficer, som wid Möten, Mönstringar, Visitationer eller under Marcher, med hugg och slag öfwerfaller, eller på annat sätt wåldsamt ofredar någon Rust- eller Rotehållare, eller dess ombud; straffes första gången, jämte böter efter lag, med degradation på 2 till 4 månader. Kommer han andra gången åter; miste tjensten, och pligte, som ofwan i denna § förmäldt är. ibid. 6 Cap. 15 §.
9 §.
"I alla thessa mål skal then brottslige gjöra offentelig afbön, tå han ej lif mister."
Anm. Underlydande personer, såsom barn, tjenstehjon, handtwärksgesäller och lärlingar, böra, då de i Preusiske Staterne dömas till afbön, göra det på knä. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 598 §.