Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/14 Cap
14. Cap.
Om dråp å Föräldrar, barn, och syskon; så ock ther
någor slår, eller oqwädar sine Föräldrar.
1 §.
"Dräper fader, eller moder, med wilja och stadgadt råd, barn sitt; eller dräper barn fader sin, eller moder; man hustrun, eller hustru man sin; miste högra hand, och halshugges, mannen warde steglad och qwinnan bränd i båle. Dräper någor sin stjuffader, eller stjufmoder; swärfader, eller swärmoder; stjufswärfader, eller stjufswärmoder; eller dräpa the stjufbarn, eller måg sin; broder, eller syster, hwarannan: the skola halshuggas, mannen steglas och qwinnan i båle brännas."
P. St. Aga föräldrar barn så hårdeliga, att det dör. XXX: 3 MB. Ligger moder ihjel sitt barn. XXX: 2 M. B. Barns arfsrätt efter föräldrar, som dräpa hwarannan. VI: 3 ÄB. Huru med arf förhålles efter barn, som ljuter död af hård aga, eller swårt föräldrars förseende. VI: 5 ÄB. Att brott emot 14 Cap. 1 § MB. skola HofRätt underställas. XXV: 5 RB.
S. F. Gifte Drängen P. L. och Soldaten J. F. dömdes, den förre eller P. L, för det han legt J. F. att emot betalning P. L:s fader L. P. lifwet afhända och J. F, för det han stält sig i försåt för L. P. och honom till döds skjutit, att bägge halshuggas och steglas; dock borde P. L. därjämte förut mista högra handen. 1786 den 10 Martii, KB. till S. H. R. Pigan Brita Björnsdotter, af 19 års ålder, som sökt taga sin fader Björn Swensson, afdaga, igenom förgiftad mat, däraf Björn ätit, men ej döden ljutit, förklarades icke kunna njuta förskoning ifrån det henne ådömde lifsstraffet, ehuru både fadren, som hon sökt lifwet afhända och äfwen modren, för henne förbön fäldt. 1729 den 22 Januarii, Kgl. Rådk. Prot. och Bref till Götha HofR. E. H, som jämte flere, hwilke ohemult angifwit Kronofogden J. H, att om Kronprinsessan Lovisa Ulrica hafwa haft lasteliga och högst förgripeliga utlåtelser, på ett ganska listigt sätt stämplat, att bringa nämnde Kronofogde, som war E. H:s köttslige fader om lif och wälfärd, dömdes till 40 par spö och landsflygtighet för hela sin öfrige lifstid, samt Kronofogdens hustru M. S. E, som i stämplingen emot honom deltagit, till en månads fängelse wid wattn och bröd. 1748 d. 11 Maij, KB. till S. H. R. Gardessoldaten Anders Olsson, hwilken mördat sitt egit barn, Flickan Greta, 10 år gammal; men icke kunnat förmås till tydelig bekännelse, af hwad anledning han fattat uppsåt till förrberörde, af honom sedermera begångna grymma gerning, ehuru det wore troligt, det sådant skedt af ledsnad att lefwa, dömdes, att på Norr och Södermalmstorgen ställas en timme wid en påle, hwarpå hans brott utsattes, samt på hwardera stället, icke af Profossen, utan af en Bödelskneckt med 10 par spö afstraffas, och sedan honom rådrum till en Christelig beredelse blifwit lämnad, på en kärra utföras till afrättsplatsen, att mista högra hand och hufwud, samt på det sättet steglas, att hand och hufwud sattes på en påle, och den öfriga kroppen lades på 4 stegel. 1753 den 14 Nov. KB. till S. H. R. I anseende till Torparen Henric Trast, som på aflidne Fästningsfången C. Thorstedts Enkas Maria Nilsdotters inrådande mördat 2:ne sine Gossebarn, det ena af 4 och det andra af 8 års ålder i hustruns åsyn, och sluteligen henne sjelf med en rakeknif halsen afskurit, skärptes dödsstraffet, för att hos menigheten injaga skräck och afsky, på det sätt, att hufwudet och handen skulle sättas å en påle, och den öfriga kroppen läggas på 4 stegel; men i anseende till Maria Nilsdotters dömande, som nekat till medwetandet, skulle uppskjutas intill dess Trasts yttersta bekännelse blifwit inhämtad. 1798 den 6 Julii, Högste Domst. Prot. och Bref till Åbo HofRätt.' Sedan Kongl. Swea HofRätt i anseende till Uppsättarens J. S:s Hustru M. E, hwilken 5 lefwande foster tid efter annan framfödt, och dem alla, dock utan att därå lägga wåldsam hand, undandöljt och å lön lagdt, förklarat, att emedan hwad 16 Cap. 1 § MB. och K. F. den 20 Januarii 1779 stadgade, egenteligen rörde answar och straff för den, som af oloflig beblandelse blifwit hafwande, men sådant förtegat och i enslighet foster framfödt samt det å lön lagdt, hwilket således icke wore helt och hållit jämnförligt till M. E, såsom gift hustru, samt hwad 14 Cap. 1 § MB. handlade om dråp af föräldrar å barn, icke heller kunde till detta mål lämpas, då ej utrönas kunnat, huruwida M. E. genom någon wåldsam handawärkan sina foster dödat, samt därföre i underdånighet tillstyrkt, att hon borde afstraffas med 24 par ris, samt 10 års Tuckthusarbete, hwarmed Herrar Riksens Råd sig förenade. 1788 den 1 April, Kongl. Rådk. Prot.; så mildrades straffet af Kongl. Maj:t för M. E, i ett för allt till 20 dagars fängelse wid wattn och bröd. 1788 den 18 April, Kongl. Conseille Prot. och Bref till Sw. HofRätt. Sedan Lappmannen Olof Olofsson Walles, blifwit angifwen för andra gången utöfwat snatteri till 15 daler 3 öre K:mts wärde, samt att wårtiden år 1768, på resa ifrån Norrige till Enara i Wästerbottns Lappmark, hafwa kokat och uppätit twänne sine egne, efter hans föregifwande, af åkommen sjukdom döde barns kroppar, hwartill han sagt sig hafwa blifwit twungen af brist på annan spis till sitt lifs uppehälle; hwarwid i anseende till Walles de beswärande omständigheter förekommit, att ehuru han och barnen, efter twänne dagars hwila ifrån deras ankomst till Sömnusware berg, ofelbart kunnat forrtsätta resan till något Kotalag i Utsjocki eller Enara Lappmarker, Walles likwäl sådant underlåtit, och änskönt han, sedan barnen skola dödt, därwid af den slagtade Renoxen haft 8 dagars kost i behåll, samt kunnat på den tiden med skidor gå både till Utsjocki och Enara Kyrkor, ändå uppehållit sig i sin på berget uppsatte koja, och följakteligen utan rätter nöd skridit till ofwanberörde omenskliga företagande; Så förklarade Kongl. Maj:t att Walles, hwilken igenom sitt föröfwade snatteri wisat sig wara till wanart benägen, och igenom meranämnde onaturliga förhållande å dagalagdt en grof och wild sinnesart, borde hafwa sin frihet i samhället förwärkat, samt, i följe däraf och till förekommande af ytterligare skadeligt företagande, wid Sweaborgs Fästning i all sin lifstid, skild ifrån frie medborgare, hållas till arbete; Och sådant i Utsjocki och Enara Lappmarker för Allmogen behörigen kunngöras; äfwensom wederbörande presterskap borde flitigt och troget underwisa Walles, och hos honom söka inplanta en mera grundad Christendomskunnskap än dess uppförande ditintills utmärkt. 1771 den 23 Januarii, K. B. till S. H. R. Karin Håkansdotter dömdes, för delaktighet i tillämnat mord å sin mann Nils Nilsson, hwaraf han likwäl ej döden ljutit, att, jämte kroppsstraffet 30 par ris och 2 års arbete å Tuckthus, undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1785 den 4 Julii, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Götha HofRätt.
Anm. Då Romulus utsatte straff för mord i allmännhet, stadgade han icke något särskilt för Fädermord, emedan han ansåg en så hög grad af otacksamhet omöjelig. Under 600 år ifrån Romerska Republiquens stiftelse, blef ej heller en så grof missgerning begången, men 2:ne dylika mord föröfwade af L. Hostius å sin fader och af Publ. Malleolus å sin moder, gåfwo anledning till Pompejiska Lagen, så kallad, emedan hon under Cn. Pompeji Borgmästareår blef widtagen, hwilken, då föräldrar dödades af barn eller twärtom, ej allenast för sjelfwe missdådaren, utan ock för alla som i brottet, medelst råd eller på mindsta sätt woro delaktige, änskönt de woro alldeles främmande, faststälde det högst hårda och owanliga straff, att instoppas i en säck af läder, tillika med en hund, en tupp, en huggorm och en apa, och sedermera, efter ortens belägenhet, kastas i nästgränsande haf eller å, på det, säger Kejser Justinianus i sin Lagbok, missdådaren, under den korrta tid honom återstod att lefwa, måtte sättas i mistning af alla Elementrens bruk och sjelfwa himmelens ljus, samt efter döden icke ens njuta jorden till sin lägerstad. "Alia deinde Lex asperrimum crimen nova poena persequitur, qu[ä] Pompeja de parricidiis vocatur: qua cavetur, ut si quis parentis, aut filii, aut omnino adfinitatis ejus, quæ nuncupatione parentum continetur, fata præperaverit (sive clam, sive palam id ausus fuerit) nec non is cujus dolo malo id factum est, vel conscius criminis existit, licet extraneus fit, poena parricidii puniatur: et neque gladio, neque ignibus, neque ulli alii solenni poenæ subjiciatur, sed insutus culeo cum cane, et gallo gallinaceo, et vipera, et simia, et inter eas ferales angustias comprehensus, (secundum quod regionis qualitas tulerit) vel in vicinum mare, vel in amnem projiciatur: ut omnium elementorum usu vivus carere incipiat, et ei Cælum superstiti, et terra mortuo auferatur. Instit. Justiniani Imp. Lib. 4, Tit. 18, § 6. I flere Rikens lagar har detta brott med swårt dödsstraff blifwit belagt såsom i Swerige fordom, att mannen skulle steglas och qwinnan brännas. 2 Cap. Högm. B. LL. 2 Cap. Högm. B. St. L. i Preusen, att, efter föregången offentelig spö eller risslitning, släpas till afrättsplatsen, och där råbråkas nedifrån uppåt. Preus. L. 2 D 20 Tit. 873 §. I Frankrike, under fordna Monarchiska regeringen, att, sedan missdådaren blifwit stäld en timme för skampåle, mista handen, råbråkas, kroppen brännas, och askan spridas i luften. Domat, des loix civiles, supplem. p. 209, § 14. Nu förtiden, då i Frankrike guillotinering utgör enda dödsstraffet, skiljas barn, som mördat föräldrar, eller föräldrar, som mördat sina barn, ifrån andre dödsfångar därigenom, att de under förandet till afrättsplatsen, bära på sig en swart klädeshufwa, hwilken betäcker hufwudet och hela ansigtet, samt först aftages, då de läggas på guillotinen. Code Pénal François, Art. 4. Uti Judarnes, Danska och Norrska, Engelska samt Romerska Kejserliga Staternes Lagar har fadermord icke med särskilt straff blifwit belaggt. Se 2 Mose B. 21 cap. 15 v. Danske och Norrske Lagarne 6 B. 5 Cap. 3 Art. Blackstone, 14 Cap. 3 mom. Kejser Carl ¨den 5:s Peinliche Halsg. Ordn. 130 Art. I Storhertigdömet Toscana, där alla dödsstraff äro afskaffade, bestraffas fadermord, lika med alla uppsåteliga mord, på det sätt, att sedan den brottslige, sittande på en åsna, blifwit offenteligen hudstruken, föres qwinna till Tuckthus (Ergastolo) att på lifstid arbeta, och mannsperson till fängelse, att, föresedd med ring och dubbel kedja af jern, barfotad nyttjas till allmänna arbeten af swåraste slaget, under dess återstående lifstid. Lifstidsfångar, af bägge könen, äro föresedde med kläder af särskild färg emot de öfriga fångarnes, hwarå äro tecknade orden högsta straffet. (ultimo supplizio) Se Storhertig Peter Leopolds Brottm. Lag, 55, 67 Art. Ehuru i England, såsom förrbemält är, särskilt straff för fadermördare ej blifwit utsatt, blef dock därstädes en omännsklig son, som nekat sin fader husrum, och därigenom wållat, att fadren frusit ihjel, till döden dömd. Blackstone, l. c. 14 Cap. 3 mom. Om straffet för grofwe mördare i Danemark, att knipas med glödande tänger, se ofwanföre, p. 194, 195.
2 §.
"Slår barn sin egen fader, eller moder; miste lifwet, eller straffes med fyratijo par spö, trettijo par ris, eller en månads fängelse wid wattn och bröd, efter omständigheterna. Slår någor sin stjuffader, eller stjufmoder; swärfader, eller swärmoder; stjufswärfader, eller stjufswärmoder; böte hundrade daler."
P. St. Bäres wåldsam hand å förmyndare. XXII: 6 ÄB. Att mål, som röra hugg och slag å föräldrar, skola HofRätt underställas. XXV: 5 RB.
S. F. Soldaten A. S, hwilken med en eldskyffel slagit fadren, afskedade Corporalen J S, som, öfwerlastad af drycker, med honom ordwäxlat, dömdes till 40 pars spö och 3 års fästningsarbete, samt att undergå en söndags kyrkopligt och inför HäradsRätten göra fadren offentelig afbön. 1770 den 17 Maij, KB. till S. H. R. Oäkta barnet A. S, som understundom war rörd till sina sinnen, dömdes, för det han slagit sin moder, till 30 pars spö och Fästningsarbete å behagelig tid. 1774 den 29 April, KB. till S. H. R. Sedan Bondesonen H. M, som för det han i wredesmode burit händer å sin fader Bonden M. C. D,' samt tillfogat honom swåra sår och lyten på bägge händerne, af Kongl. Åbo HofRätt den 11 December 1787, blifwit dömd att straffas med 40 pars spö, en söndags uppenbar kyrkopligt, göra sin fader inför Rätta offentelig afbön och i 6 år hållas till arbete å Fästningswärken wid Lovisa, efter undergått spöstraff, inför TingsRätten undandragit sig afbönen, och yttrat sig hwarken willja densamma aflägga eller undergå kyrkopligten, ehwad ock honom därföre kunde tillfogas; Så förklarade Kongl. Mja.t, att denne H. M. borde föreläggas wid wite af 6 par spö, att undergå den af HofRätten honom förelagde afbön och kyrkopligt, samt att så framt han ändå i wägrande forrtfor, befordras till till straffet af 6 par spö, ärhålla därefter ny föreställning, och sedermera å Fästningsarbete utöfwer de honom ådömde 6 år förblifwa, intilldess han, till fullgörande af HofRättens utslag, medelst afbön och kyrkopligt, sig beqwäma lät. 1788 den 2 Junii, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Åbo HofRätt. B. C. W som af Kongl. Götha HofRätt d. 10 Martii 1789 blifwit dömd till 28 dagars fängelse wid wattn och bröd, en söndags uppenbar kyrkopligt och att inför domstolen göra sin moder offentelig afbön, för det hon henne skuffat, samt med skjälsord och oanständiga utlåtelser bemött; blef på den grund, att modren målet icke åtalat, och enständigt påstått dottrens oskulld, af gunst och nåde ifrån afbönen befriad samt wattn och brödstraffet förmindskat till 8 dagar. 1789 den 21 Dec. Kongl. Conselle Prot. Förbrytelser emot förfäder i rätt uppstigande skyldskapsled böra anses lika, som hade de emot egne föräldrar blifwit begångne. 1795 den 17 Julii, K. B. Norell, p. 130. Sedan M. J, för det hon burit wåldsam hand å sin Swärfader, blifwit dömd, att, jämte offentelig afbön till Swärfadren inför Rätta, samt en söndags uppenbar kyrkopligt, böta efter 14 Cap. 2 § MB; Så förklarade Kongl. Maj:t, att som M. J:s förbrytelse egenteligen härrördt däraf, att hon welat taga i förswar sin mann, som af Swärfadren warit öfwerfallen; så wille Kgl. Maj:t af nåd lindra hennes bestraffning till allenast 8 dagars fängelse wid wattn och bröd, men för öfrigt lät Kgl. Mja.t i Nåder bero wid afbönen till Swärfadren, samt den uppenbara kyrkopligten. 1787 den 7 Dec. Kgl. Conseille Prot. NN, som slagit sin hustrus stjufmoder, dömdes därföre till lika answar, som hade det skedt emot egen stjufmoder. 1698 den 14 November, KB. Just. W. p. 1527. Bonden J. J, som slagit sin stjuffaders hustru S. E, dömdes till 3 weckors fängelse wid wattn och bröd, afbön och en söndags uppenbar kyrkopligt. 1748 den 4 Martii, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Åbo HofRätt.
Eho, som slår eller smädar egne föräldrar, bör, utom den bestraffning Lagen i 14 Cap. 2, 3 §§ MB. utsätter, äfwen undergå en söndags uppenbar kyrkopligt, men för enahanda förbrytelser emot Stjufföräldrar, Swärföräldrar eller Stjufswärföräldrar, gör det tillfyllest att den brottslige sådant umgäller, på sätt förenämnde 2, 3 §§ uttryckeligen stadga. 1793 den 28 Febr., KB. Norell, p. 52. Skolandes mål, som angå slag å stjuf- eller swärföräldrar, inom 2 års förlopp åtalas. 1782 den 30 Aug. KB. Ugglas, 3 T. p. 272.
Anm. Det kan wisserligen icke nekas, att ett barn, som bär hand på sina föräldrar, bör anses såsome ett moraliskt missfoster, hade det ock blott gifwit dem den obetydeligaste blånad. Samhällsordningen kräfwer ock, att denna blånad bör straffas mångfalldigt hårdare, än om den wore gifwen en annan person. Men månne Samhällets trygghet oundwikeligen fordrar, att förbrytelsen med lifwets förlust skall umgällas? J:fr läsn. i Bl. Ämnen, N:o 29, 30, 31, p. 36. Om i Frankrike barn slå sina förldrar, äkta eller oäkta, så att lem skadas, straffas de med 20 års arbete i jrern. Code Pénal, 166 §.
3 §.
"Fäller barn smädeord emot fader eller moder; straffes med tjugu try par spö, aderton par ris, eller tjugu dagars fängelse wid watn och bröd. Sker thet emot stjufföräldrar; böte femtijo daler. Gjöre ock i alla thessa mål offentelig afbön.
P. St. Att oqwädinsord emot förmyndare ligga i tweböte. XXIII: 6 Äb. Att mål, som röra oqwäden emot föräldrar, skola HofRätt underställas. XXV: 5 RB.
S. F. Där någon på en gång för slag och smädeord emot Stjuf- och Swärföräldrar lagföres och dömes, bör answaret för den mindre förbrytelsen eller för smädeord, anses uti de för den större eller för slag å Swär- och Stjufföräldrar utsatte böter wara inbegripit, och någon särskild bestraffning för det andra brottet i sådan händelse icke äga rum. 1796 den 15 Julii, KB. Norell, p. 172. Sedan N. blifwit ansedd efter 14 Cap. 3 § MB, för det han om sin fader i dess frånwaro fäldt missfirmeliga utlåtelser, förklarade Kongl. Mja:t, att som N:s förbrytelse ej kunde anses wara af lika beskaffenhet, som om det skedt i fadrens närwaro, hwartill det åberopade lagens stadgande endast wore lämpeligt; så borde N, jämte 25 daler S:mts böter, åläggas, att göra sin fader offentelig afbön. 1770 den 5 Julii, KB. Norell, p. 309, på hwilken grund Bonden N, som i Swärmodrens frånwaro, emot henne fäldt smädeord, i stället för ådömde 50 daler S:mts böter; förklarades böra böta 10 daler S:mt och göra Swärmodren offentelig afbön. 1798 den 9 Maij, KB. ibidem. Hökaren J. E, som af Åbo HofRätt blifwit dömd till 24 dagars fängelse wid wattn och bröd, offentelig afbön och uppenbar kyrkopligt, för det han skulle hafwa oqwädat sin fader Tullnären E. och kallat honom hundswott, förklarades wäl, i anseende till witnens stridiga utsagor, ej kunna bindas till den missfirmande utlåtelsen; men som af ransakningen inhämtades, att Hökaren J. E. både uti tal och åthäfwor förhållit sig, på ett sätt, som utmärkte föragt för fadren, och hwarigenom den agtning och wördnad barn sina föräldrar äro skyldige, blifwit i märkelig måtto åsidosatt; så borde Hökaren J. E. umgälla sin brottslighet med 14 dagars fängelse wid wattn och bröd, göra dess fader offentelig afbön, samt undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1788 den 21 Julii, Kongl. Rådk. Prot. Med fastställande af Kongl. Åbo HofRätts utslag den 11 Dec. 1792, dömdes Rusthållaren M. M. som wåldsammeligen ur sin moders händer borrtryckt en stenskål, och tillförene för wanwördeligit uppförande emot henne warit lagförd, oaktadt modrens för honom nu fällde förbön, under åberopande af 14 Cap. 3 § MB, till 24 dagars fängelse wid wattn och bröd; att göra sin moder offentelig afbön, och att undergå en söndags uppenbar kyrkopligt. 1793 den 27 Maij, Högste Domstolens Prot. H. v. V, som sin moder Enkan B. M. S, utan tillfogad åkomma, i axlarne fattat, därföre att, efter hans tycke, hon sine morgonböner wårdslöst fullgjordt, dömdes, med fastställande af Götha HofRätts utslag den 14 Sept. 1790, såsom den där sig oanständigt och wanwördeligen emot henne uppfört, till 20 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt att inför HofRätten göra modren offentelig afbön; hwarjämte och som ransakningen utmärkte, att H. v. V, mindre av naturlig sinnesförwirring, hwartill dock hans i den underdåniga förklaringen omnämnde uppenbarelser gåfwo någon anledning, än i och för en lättjefull lefnad och begifwenhet på starka drycker, kommit därunder, att utöfwa lastbara gerningar, som allt mer kunde forrtsättas till Samhällets oroande samt dess moders ofredande, däräst han utan twång och bättrings försök, lämnades i sitt sjelfswålld, borde v. V. tills widare hållas i förwar på Christianstads Fästning, för att där, till sin förbättring, nyttjas till något med hans kroppps och sinnes tillstånd passande arbete, samt Commendanten å samma fästning till HofRätten hwarje halft år inberätta, huru v. V. sig uppförde. 1790 den 11 Oct. Högste Domst. Prot.