Linköpings Wecko-Tidningar 1793-02-16

←  N:o 6
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 7
N:o 8  →


[ 30 ]
N:o 7.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 16 Februarii 1793.

I morgon 1 Söndag. i Fasta Predika

I Domkyrkan: Comminist. Nordwall Ottesången, Comminister Lindhagen Högmässan och Adjuncten Schelin Aftonsången.

I St. Lars: Magister Wimermark.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.

Nästk. Fredag, blifwer Passions-Predikan af Magister Wimermark.



Död: Borgaren och Sejlaren Christian Sigismund Brussel, 55 år, af slag.


Godhet.

Hwad man kallar godhet, war hos honom uti den högsta grad och med den fördelen, at godheten war tydeligen utmärkt uti hans ansigte, åtbörder, tal och gärningar – Man anförtrodde sig helt och hållen åt honom, utan annan borgen – Lyckliga, men sällsamma dygder, hwilka icke fordra annat bewis, än det man både snart och precist kan hämta af blott utwärtes wärckningar.

De omåttligen goda menniskor, äro gemenligen oförsigtiga, äfwen i utöfningen af deras godheter – Och å andra sidan äro försicktiga menniskor sällan goda.

Han feck det tilnamnet. den goda. En långt [ 31 ]ärofullare titel än den som är grundad på Furstars högmod och millioner menniskors olycka.

En man som förwärfwar sig sina underhafwandes wördnad genom godhet, lefwa i sitt hus snarare som en Prints än såsom en enskild – Han älskas, hans befallningar emottagas med tilgifwenhet, och en allmän täflan at wärkställa desamma, är deras erkänsla och hans belöning.

At försäkra sig om en menniskas godhet, bör man undersöka, om den härflyter utaf en wärckeligen god god naturel, af god blod, om den håller strek wid sjukdom och hälsa – i medgång och motgång – emot högre och lägre. Ty om godheten förändrar sig uti någondera händelsen, så kan den icke anses annorlunda än såsom en hastig själens öfwerilning, förorsakad utaf en ny tankarnes inflytelse, eller såsom en wärkan af blodets omlopp, stundom lättare, stundom trögare.

Eljest, fastän de goda och ädelmodiga äro så få, och förtjäna ju mycken högacktning framför totaliten, at man kunde med skäl tro dem härstamma ifrån et ädlare släckte; så är dock likwäl naturens en och den samma, drifwen af lika wärkningar, försedd med lika egenskaper — men upbrukad och förbättrad igenom upfostran. Watten är et flytande ämne, både winter och sommar, både när det är til is förwandlat eller när det befucktar och wederqwecker jorden. — Likaså med menniskohjertat – det wil utwidga sig – känna dygden – älska nästan: Men när inneslutes innom sig sjelf – lemnas åt sin medfödda onda böjelse – saknar uplysning och goda efterdömmen; så får det smak för den förderfweliga egenkärleken – för egna nycker – för kallsinnighet emot medmenniskor: Lika såsom den eljest goda naturen wore bottenfrusen och aftynad uti sina wärckningar igenom någon emotstridande kraft. Hwilken stadnar qwar i ödemarken? Ingen, ty där finnes icke annat än bittert watten. Menniskor och alla Creatur söka det friska.

Den som är upriktigt god, nöjd med sin lått, bär et fullkomligt förtroende til det Högsta Wäsendet, uti hopp om en ärofull odödlighet – den, säger jag, beskådar alt det som oss omgifwer, med et kärleksfullt [ 32 ]öga – med wälbehag. Likt träden, planterade uti fruktbar jord, hwilkas grenar, nedertryckta utaf den ymnoga frukten, tilbjuda den samma godwilligt åt alla som wilja förnöja sig derutaf.

Ibland alla Guds stora egenskaper, är Godheten den synbaraste, om menniskorne wille det eftertänka. Utan at gifwa sig ut på djupet af Hans oändeliga godhet i andeliga ting, hwad godhet är det icke, at hafwa sammanbundit alla wåra nödvändiga gerningar, med wårt nöje, och at hafwa gjordt menniskorna skickelige til uti et oändeligt antal ämnen? – Man kan fritt säga at menniskorna äro mera fallne för bedröfwelse och sorg, men det är icke så. Och om det så wore, så böra wi derföre icke misskänna Guds stora godhet, emedan det är lätt at se, det de nöjen wi smaka komma af de goda Lagar som han nedlagt uti alla tings natur, och at största delen af wåra bekymmer komma af wårt förnufts missbrukande. Men det är icke sant at menniskor här i werlden lida mera ondt än godt – det är wår otacksamhet, wårt högmod, wåra omåtteliga begär, som inbilla oss det. Mennssko-slägtet är i allmänhet det lyckligaste af alla släckter, lyckligare än det förtjänar at wara, och om stundom någon bedröfwelse oss intager, så få i deremot känna tusende nöjen, om wi wilja wara derpå upmärksamme.

Den godhet som härflyter af ett godt temperament, har stort företräde för den som bewises för wissa orsakers skuld. – Det gifwas menniskor som hwarken kunna älska eller hata, och hwilka följakteligen tjäna til ingen ting, äro obetydeliga Medlemmar i Samhället, emedan man kan hwarken hoppas något af dem, eller fruckta för dem.



L. s. st. Matfriaren: wissa Fruntimmers Budbärare. Wälment warnas min Herre, at såsom drifwen af ert Chalusie, icke widare blanda edra annars wanliga raporter med osanningar och söka en dock misslyckad adiense på sjelfwa oskuldens bekostnad och jag beklagar Er såsom blottstäld för en allmän misscredit, samt namn och Caracter utsatt i nästa Blad om Ni än widare fortfaren. Nitisk Patriot.

[ 33 ]De respective Fruntimmer som dels hemma i sina hus tillåtit min upwaktning, äfwen hedrat mig med besök för at profitera af min lilla kunskap i spådomskonsten (aber Glaub) averteras aldraödmjukast det jag i nästa weckas slut ärnar resa härifrån, hwaraf kunde hända at många af mina Gynnarinnor skulle komma i den bekymmersamma belägenhet och saknad af de uplysningar en långlig ärfarenhet mig bibrakt, deräst jag icke i tid gaf min bortresa tilkänna.



Kungörelser:

I afton kl. 5 e. m. upfördes på härwarande kgl. Priviligerade Theatern på begäran: De Okände, eller Werldsförackt och Ånger, Drame uti 5 Acter, at Herr Björn. — Äfwenledes får man äran Avertera at de dagar Theatern härstädes öpnas är Tisdag, Torsdag och Lördag, samt blir blott härstädes 6 Spectacler til upförde.

Wid fordna KronoBränneriet här i staden finnes til köps et par Qwarnstenar som någon hugad köpare kan på stället därstädes om priset Accordera.

En Öfwertäckt Wagn och en Dite fyrsitsig på Tjälkar, tillika med Wagnshus, är til salu; hwarom köpare kunaa få widare underrättelse hos Bokh. Schog.

En munter om 16 eller 17 års ålder, hwilken wäl och snält kan räkna och skrifwa, hälst den någon tid warit i handel kan så anwisning til Condition af Gustaf Tinnerholm.

Förleden 20:dedags marknad pansattes af en okänd Qwinsperson för 32 sk. lån, et silfwer Instrument som inom en timma skulle igenlösas, men då hon sedan den tiden sig icke instält, och pantens wärde wida öfwerstiger lånet, så har man anledning förmoda at samma Instrument warit stulit; det warder fördenskuld härigenom uplyst, och kan af ägaren på beskrifning och ärlaggande af de låntagne 32 sk. samt Intimations kostnaden återfås hos Nils Tornberg.

Et Sidenband med spänne återfås wid Tryckeriet.



N:o 8 utgifwes Lördagen d. 23 Februarii kl. 4 e. m.