Linköpings Wecko-Tidningar 1793-04-27

←  N:o 16
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 17
N:o 18  →


[ 70 ]
N:o 17.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 27 April 1793.

I morgon 4 Sönd. efter Påsk, Predika

I Domkyrkan: SlottsPr Mag:r Wongenberg Ottesången, Mag:r Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

I St. Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Regim. Past. Fast.

Nästa Fredag. Extra Ord. Bataill. Predikanten Isaac Scharff Pastoral-Predikan.



Döde i DomkyrkoFörsamlingen: Saltbittersjudaren Ekebergs Doter Maja Caisa, d. 16 i denna månad af Bröstfeber, 1 år, 5 w. och 2 dagar gammal. Ullkammaren Wollqwists doter, Magdlena, d. 16 dito, i mässling, 8 år gammal. Skräddare Wibergs Son Gustaf, af mässling, på 3:dje året. Trägårdsmästaren Palmgrens Doter Margareta, af mässling, 8 år 5 m. och 3 w. Ringk. Ålderm. Olof Anderssons Son Eric Peter, af mässling, i dess 5:te år, Nattwäcktaren Nils Perssons doter, af mässling, 6 m. 10 w. och 5 d. Stadstimmermannen Adolph Tiburtzons doter Rebecka, af Mässling, 49 weckor. Pigan Maja Persdotters oäckta Son Carl [ 71 ]Fredric, af mässling, 8 w. Afl. Ringkarlen Carl Håkansons Son af mässling, 8 år och 5 mån. Klensmeden Sandströms doter Greta Helena, efter mässling, af bröstfeber, 9 m. Förre Fabriques Arbetaren Dandanells Son Anders Adam, 11 en half månad gammal, af bröstfeber.



Criticus. Granskare.

En Criticus är i allmänhet den, som på egit bewåg fäller sitt omdöme taliter qualiter, öfwer andras skrifter tahl och gerningar. Öfwer det som andra menniskor tänka och tro, äger han ingen rättighet at döma.

En moralisk Granskare, winner den förnuftigare dehlens bifall och Credit, ty han iaktager den sunda Critiquens reglor. Dessa äro förnämligast: En god urskillning emellan det sanna och osanna — emellan det rätta och det orätta: att hålla sig wid saken — icke til personen: Att wederlägga med skäl — corrigera med höflighet — förbättra med wänlighet — upbygga med godhet: Att wara owäldug, utan afseende på Auctorens Stånd eller willkor, mindre göre derutaf någon tillämpning: Att bewisa i wärket det han, Granskaren, skrifwit talat eller gjort något bättre — något Sublimare något nöjsammare — något upbygeligare, til det Allmännas tjenst, än det han criticerar.

Med dessa principers — dessa reglors i akttagande, är Critiquen en skön, behagelig och intagande konst — långt ädlare — högre acktad, än den att wara Författare, ty sådant kunna alla, äfwen de olärdaste, wara.

En omoralisk Criticus häremot, winner wäl den mindre tänkande dehlens bifall och Credit — men derjemte den förnuftigare delens förackt. Ty han [ 72 ]bryter emot den sunda Critiquens reglor och förbyter det wackra namnet af Granskare, uti det af en usel häcklare och tadlare.

Woltaire, denne allmänt såsom klok man erkände Woltaire, beskrifwer desse sålunda: ”Man måste låta desse små Wers och critique-makare (aboyer) eller som man det will öfwersätta, skrifwa fritt. Man skulle göra sig lika löijelig med dem, om man förlorade tiden at swara dem, eller at läsa deras critiquer: Men när det angår betydeliga saker, måste man ibland, för sanningens skull, nedlåta sig för at förwilla desse förackteligaste menniskors osanningar: Man är skyldig sanningen, at förswara henne emot den skymf de wilja henne tilfoga, ach hwad kunde wi icke gå långt! Hwad för sköna Arbeten skulle icke framkomma! om Herrar Critici, hwilka uphäfwa sig til Dommare, besinnade sig något litet, innan dommen fälldes! Om de med sagtmodighet och godhet rättade en ny begynnare, — icke i början förqwafde den i själen uptände eld, hwilken uti födslen warit, likasom hos dem sielfwa, en liten gnista. Men deras egen oskicklighet, elaka hierta, skrifklåda, wälld eller afund, göra, at de willja Lysa öfwer andra — icke tåla någon jemte sig — och det går som med den unga Konstnären, hwilken förtryckt uti Fäderneslandet, reste bort i främmande Land, förkofrade sig i tysthet med samma Förnufts gåfwa som i Fäderneslandet, och wann snart priset, heder och förtjänsten af alla sina hemmawarande Ämbetsbröder. Så mycket ondt kan en illa afpassad critique åstadkomma.”



Bättre sent än alldrig.

Min Herre.

Uti Norrköpings Tidningar genomläste jag Ert [ 73 ]Pasquill, til innehållet lögnaktigt och til skrifsättet ohyfsadt.

Ert Företal til den omnämde Fabeln, skall, sådant jag det emottagit, blifwa infört i desse Tidningar.

Nedrige, jag förlåter Ert brott. Ni är nog straffad då Sanningens wänner förakta och hata Er. Utg.



Kungörelser:

Hos Rådman Lunderberg finnas Citroner och Pomeranser.

Et Fickur af Silfwer är til försäljning som wid Boktyckeriet kan beses och om priset öfwerens kommas.

Flere Tjåg Råghalm är til salu; Köpare få wid Boktryckeriet anwisning på säljaren.

Flere rum at hyra äro lediga, hwilka wid Boktryckerit beskrifwas.

På stora gatan nedanför st. Torget är en liten Silfwer-hallsknapp uphittad, som rätta ägaren på beskrifning kan återfå wid Boktryckeriet, emot Intimationskostnaden.



Desse Tidningar säljas styckewis hos Handelsman Westman wid stora Torget, samt wid Boktryckeriet.


N:o 18 utgifwes Lördagen d. 4 Maji kl. 4 e. m.