Linköpings Wecko-Tidningar 1793-07-01
← N:o 25 |
|
N:o 27 → |
N:o 26.
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Måndagen d. 1 Julii 1793.
För mellankommande hinder, har utgifwandet af denne Tidning icke kommit at ske förr än i dag, som torde af Herrar Prenumeranter för denne gång ursägtas, emedan sådant på flere ställen händer. Utgifw.
Herre! Du Ewige förutseende Gud, som frambringat alt i en wälsignad ordning. Efter Din befallning födas människor, och alle äro syndare. Ingen kan berömma sig af sin egen rättfärdighet. – Du uptager snarare den förlorade Sonen, än den stolte och högmodige Phariseen til nåd. Jag erkänner Din godhet Herre, som icke will syndarens död. Du förlåter oss de gröfsta brott, då wi dem upriktigt ångre. Wåre medmänniskor gå så långt i ondska, at de waka efter wåra lif. Men Herre, Du beskyddar och Din godhet wakar öfwer oss. Utsatt at blifwa et Offer för illasinnade människor, gaf Du mig styrka at förswara mitt lif mot mordgewären. Jag är för swag at tacka och lofsjunga Dig för denna wälgärning. – Uptag dock detta Offer och beweka de hatfulla. Jag söker ingen anna hämd, utan beder, Herre! förlåt de brottslige sine djerfheter. Deras Namn och brott skola aldrig yppas. Bewara mig widare, Herre, för de anfall som hota mitt lif. Okänd.
Bref til en Läkare.
Min Herre!
Om affecternas Cur också hör til Eder wettenskap, så wil jag berätta Eder: Ja är kär! men ock! jag älskar olyckligt. Min grymma bringar mig inom kort tid i Grafwen, om intet J min wän skynden at rädda mig. Jag kallar min intet annat än den olyckligt döende Aminto.
Swar.
Min Herr Aminto.
J måste skingra Edra tankar och beflita Er om andra ämnen at tänka på än Eder kärlek; ty jag kan wäl tro Er, at det icke är någon lätt död, at dö för en grym. I stället för at J nu intet kännen annat än kärlek, så intagen 15 gran kåda af Jalappa. Den wärkar häftigt och går mycket magref. Min J skolen ock derunder förgäta Eder grymma, och all werldens lust skall synas Eder som et intet.
Något om Inbildningskraftens wärkan på Mänskliga kroppen.
Den torde kunna kallas en moder för minnet och upfinnings-kraften. Den är en, sinnenas efteraperska. Då inbildningskraften blifwer upeldad, och känslornes finhet tillika blir flög gjord, kunna inbildningarne understundom erhålla en stark grad af liflighet, at de likna känslorne; och wid et sådant tilfälle råka menniskorna i et tilstånd af dårskap, hwilket är en nog allmän sjukdom; och hwarutinnan de tro at alla ting äro wärkligen närwarande, som deras upeldade och wärkande inbildningskraft dem föreställer. Detta kan man se på dem som äro druckne och förryckte. Bland månge andre, har jag läst berättelse om en drucken man, som om aftonen kommit på en gata, hwilken warit upfyld af månskenet. Denne åsynens likhet med watten, satte honom den inbildningen i hufwudet at han stod wid en flod; hwarföre han afklädde sig kläderne och wille sima genom månskenet. De förrykte se och höra ofta saker, som icke äro tilfinnandes, och blifwa så lifligen öfwertygade om sin mening, at man fåfängt skulle anwända all wältalighet til deras öfwertygande om något annat. Denna Inbildningskraftens liflighet, stiftar så mycket elände bland menniskor, at det torde tillåtas något orda härom. – Inbildingen torde få kallas et känslornes Eko. – Ärfarenheten stadfäster inbildningskraftens wärkan på wår kropp. Åskådandet af någon spis, hwaraf man förut haft någon upkastning, förordsakar en wämjelse eller kräkning, ehuru man då intet njuter honom. Ett ansikte af en menniska, som liknar någon annan, hwilken wi älske eller hate, uprepa äfwen den glädje eller wredesrörelse, som skulle man wärkligen se honom. Det är aldeles säkert at man af blott inbildning kan blifwa sjuk. Man har många exempel derpå af Läkare anförde, bland hwilka kan nämnas, om en som påstådt sig hafwa nedswälgt en spik, men blifwit frisk så snart man gifwit honom et Vometiv, hwarmedelst han blef skilgd från en tryckande magslem, och kastat en spik i kärlet. Dock gifwes äfwen helt dåraktige och wilda inbildningar, som blott grunda sig på fördomar, fåfänga och Melancolie, hwaraf exempel äfwen kunna anföras. En Doctor bodde i Rötmånaden längst uppe i winden, på det han intet måtte blifwa sönderkrossad, emedan han desse 4 weckor trodde sig wara en lerpotta. Bagaren som icke trodde sig gå til ugnen, emedan han trodde sig wara af smör. En General som hade hetsig feber, och i stället för hjertstyrkande, nedswälgde et skedblad Gurgelwattn, beredde sig med mycken oro til döden, emedan han trodde Gurgelwattnet wara förgiftigt, och hade af sin inbildnings oro förlorat både förnuft och sinne då Läkaren kom och försäkrade at han utan skada kunde dricka flere glas deraf, då oron tillika med inbildningen förswan och den sjuke blef frisk. Det har ofta händt at sådane inbildnings dårskaper blifwit curerade, blott med en dårskap som warit satt twärt emot; som om man med blottad wärja öfwerfaller en människa som tror sig äga ben af halm, så at han af räddhåga springer undan, på et öfwertygande sätt måste känna sine bens styrka.
Kungörelser:
Åstundas at köpa en wäl conditionerad och modern Fajtong, som lätt kan dragas af et par hästar; en eller twåsittsig dör det samma, med eller utan Selar qwittar köparen lika. Den en sådan har at aflåta behagar sig hos Handelsman Westring anmäla.
Har äran ödmjukast avertera, det jag instundande
Permesso marknad härstädes har til afsalu af egen
tilwärkning alla sorter kammar, Franska Friseurs,
Schiliongs- och slängkammar, som Elpehnbens och
blykammar, Kruthorn och Diverse Kammakare-Arbete,
Norrköping d. 26 Juni 1792.
P. Solenius.
Kammakare.
En ung och god mjölke-ko är til salo. Underrättelse om ägaren fås wid Boktryckeriet här i Staden.
Twänne rum at uthyras, en Sal och kammare, finnas neder på storgatan, om hyressumman fås öfwerenskommas med utgifwaren af desse Tidningar.
N:o 27 utgifwes Lördagen d. 6 Julii kl. 4 e. m.