Linköpings Wecko-Tidningar 1793-07-20
| ← N:o 28 |
|
N:o 30 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon 8 Söndag. efter Helge Trefaldighets Predika
I Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.
I S:te Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Pred. Apelberger.
Något om Indbildning.
Mode-sjukdomar och Mode-läkmedel gifwas, som likna flyttfoglarne, hwilka man wissa tider ser öfwer alt, och sedan på intet ställe.
Det war en tid man intet allmännare fruktade än Engelska sjukan hos barn och för lungsoten hos ungt folk. Derpå wart Hyppocondri en allmän sjukdom, sedan kom skörbjugg och hwar man klagade deröfwer. Härpå kom alla sjukdomar af inflammation i bloden, och ändtligen fölgde vapeurs. Lika så gick det med läkemedlen. En tid war tobaksrökande, och en annan, warmt dricka Universal-Medicamenter. Efter detta fölgde at nedswälna små stenar, emedan Falkenerare curerade Falkar på detta sättet. En wiss Läkare ukom med det modet at bota alla hetsiga Febrar och sjukdomar med kallt wattn, hwaraf man måtte dricka så mycket som möjligt war. Widare, utprässade safter af örter och stålpufwer, jemte wissa droppar som woro sammansatte af mångahanda saker. Det går med detta som med Klädedrägterne, hwilka hwar ock en eftergör, och håller för de bästa så länge de äro nya, men bortkastar så snart de komma ur moden.
Då Läkarena wid åtskilliga tilfällen icke weta några besynnerliga hjelpmedel, föreskrifwa de, wisligen, måtligheten, förnämligast til at förebygga alt det onda, som kan komma af en förderfwad mage. Det är sant, Läkaren kan löpa fara, at hos gemene Man förlora sitt anseende, då han ofta måtte säga en sjuk, at han icke har något läkemedel af nöden, eller då han blott måste föreskrifwa reglor at lefwa måttligt och återhållsamt. De mästa tro, at de derföre icke behöfwa gifwa någon belöning.
Den 15 Julii 1793.
Min Wän! sörj ej för morgondagen!
Misströsta ej! — Det blir nog wäl. —
För Bacchi Hjeltar är den lagen:
Bekymra ej din glada själ!
I med- och motgång altid lika,
Förnöjsamhet är deras lott.
Det enda som de efterfika
Är et glas win, som smakar godt.
De ej af girighet intagas —
Nej! De fördöma Mammons träl;
Af fåfäng ära ej bedragas —
Nej! Den förakta de med skjäl;
Ty uti höghet aldrig winnes
Det, som är deras föremål,
Men däruti allenast finnes
Förträt och tusend gjöromål.
Fördenskull lyd Naturens lagar!
Och all onödig sorg slå bårt!
Njut nu det goda dig behagar;
Ty wet wår ungdoms-tid är kårt.
Se Drufwans saft i glasen rinner,
Nu hurra lustigt! — höj din röst!
En ljuflig låga redan brinner
I detta erkänsamma bröst.
Kom bröder! kommen mine wänner!
Och samlens nu kring denna Bål!
Hwar en ibland oss säkert känner,
At nu skal drickas Bacchi skål.
Friskt! uti glasen fatten alla!
Och dricken på en gång! Gutår!
Hör! wåra röster hurtigt skalla.
De anstå wåra unga år.
En Frus Trohet.
Grefwen af Nithisdale, war dömd til döden för delaktighet i uproret 1716 angående Pretendentens återsättande på Engelska Thronen. Dagen förr än dess afrättande skulle ske, lemnades hans Fru tilstånd at taga afsked af honom i fängelset; hon infant sig och leddes af 2:ne Fruntimmer med näsduken för ögonen, at utmärka sin djupa sorg. Sedan hon inkommit, upmuntrade hon sin Herre, at byta kläder med hwarannan, emedan de woro af nästan lika storlek, och på samma sätt begifwa sig derifrån; hännes wagn wäntade honom wid Temsen, och förde honom til en båt, som satte honom til et segelfärdigt skepp til Frankrike. Detta alt aflopp wäl och Grefwen undkom lyckligen; Hwarefter Grefwinnan äfwen lösgafs, och reste sedan til sin man i Frankrike.
Kungörelse:
På et Krog-ställe här i staden åstundas en Piga nästa Michaëlii, hälst för närwarande utan barn, emillan 20 a 30 år gammal. Lika godt om hon icke är en utwald Skönhet i ansigtet, endast hon icke är osnygg och orenlig. Denna brist af fagerhet kan ersättas med en wacker kroppsställning, intagande och tjusande Manierer, rask och munter, wid minsta wink eller ord färdig at Gästerne betjena med hwad, som requireras och hon kan åstadkomma på stället. En så beskaffad Person, som är med desse kroppsförmohner begåfwad, böjd och hugad för ombytelser i lefnadssättet, för underrättelse om stället der desse Tidningar utgifwas.
Et par hwitrandige och med isydde knappar af samma tyg färdiggjorda wästframstycken samt en fyrbladig pännknif med brunt skaft äro nyligen bortstulne här i staden. Den om det stulna äger kunskap torde det tilkänna gifwa wid Tryckeriet.
N:o 30 utgifwes Fredagen d. 26 Julii kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegr. Enka.