Linköpings Wecko-Tidningar 1793-11-23
| ← N:o 46 |
|
N:o 48 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
J morgon, 26 Söndagen efter Helge Trefalldighets, predika
J Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.
J S:te Lars: Slotts-Pred. Mag. Wångenberg.
J Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.
J morgon blifwer Fångpredikan kl. half tolf, på wanligt ställe.
Faste-Bref på et Fruentimmer.
Allom them, som se och höra,
En och hwar som läsa kan,
Wil jag här med kunnogt göra,
Så för Qwinna som för Man,
At på Sjutton Hundra-talet,
Och det Sexti-fjerde år,
Just när Kräftan släpper skalet,
Och man Hö af Ängen får,
Kom för mig, som Tingmål hade,
Dom-Herrn uti Åkerbo,
Och sitt Document framlade
På en Qwinnas ja och tro;
Och som laga stånd skall wara,
Ej det minsta klander händt,
Bad han mig, at fast förklara
Fånget hans på pergament.
Nu emedan af alt thetta
Ljusligen jag skjönja kan,
At hans åtkomst är med rätta,
Jag in actis ock befant,
At han trenne Uppbud tagit
Uppå detta Godset sitt,
Och at Lagfart sig tildragit
Taddellöst och klander-fritt:
Ty sant jag i stöd af lagen,
Kärleks-Balk och gammal sed,
Skäligt, at från denna dagen
Lägga andras anspråk ned;
Och fördenskull må han hänne
Med alt hwad, som thertil hör,
Äga, nyttja, styra känna
Bäst han gitter och sig bör,
Så i wåto, som i torro,
Så i närby, som i fjär,
Ja, i all ting, & sic porro,
Jntet undantagit är.
Trygg och säker från all wånda,
Hända sig hwad hända må,
Skall det dock för honom stånda,
Först i döden återgå.
En och hwar jag jämwäl råder,
At ej tadla på dess lott,
Then thet gör; skall utan nåder
Böta, som för domqwals-brott.
Thetta är min Doms förklaring,
Then jag och besegla will,
Till mer wisso och förwaring,
Med mitt namn och mitt Sigill.
Cupido.
(L. S.)Anecdoter.
En af framledne Konungens af Preussens Lif-Husarer skref en gång til sin käresta i Potsdam: ”Älskade lilla Lovisa! Jag kan på 5 dagar icke få se dig, emedan den gamle Björnen icke mår wäl, ock under hela den tiden icke kommer ut.” Husaren tappade Billetten, och Konungen fann den. Genast lät han kalla Hussaren til sig, och frågade honom om han kunde läsa och skrifwa? Ja, swarade karlen. — ”Så sätt dig ned och skrif.” — Glad satte sig Hussaren, och Konungen dicterade: ”Älskade lilla Lovisa! Jag kan på 5 weckor ej åter få se dig: ty den gamle Björnen skickar mig til Spandau, at wara där under den tiden.” Denne Billett måste Husaren afsänd per posto til Potsdam, och häruppå sjelf wandra til Spandau.
Twänne Bönder blefwo på en gång warse på stranden en upkastad Ostra, och oense om hwem den skulle tilhöra. Tredje man kom gåendes förbi och anmodades af dem at wara Skiljeman dem emellan. Han tog Ostran, öpnade den samma, åt sjelfwa Ostran och gaf häruppå hwardera parten et skahl, sägandes: DÄr hafwen J nu lika mycket. På lika sätt utföras ock många Processer af Advocater; och bästa sinnebilden på twå Advocater finnes i Danske Skalden Tulins blandade Tankar: De likna skalmarne, säger han, på en Sax, som tyckas klippa hwarannan, men klippa blott det, som kommer emellan dem.
Kungörelser:
Apothekaren Nils Nyströms Afhandling om Eldsläckningsämnen, såsom nyttig wid Eldswådor, finnes til köps hos Rådman Gabr. Lunderberg för 3 sk. Exemplaret.
En ung, snygg och rask människa, åstundar med det första Ammetjenst. Den en sådan behöfwer, behagade det wid Boktryckeriet anmäla, til widare underrättelses erhållande.
Förleden måndags, förlorades på wägen emellan Linköping och Smedstad, en swart Hatt med blått sidentygs-foder, samt et swart sammets-band spändt omkring kulle: den som uphittadt nämde hatt, anmodas, at emot hederlig wedergällning den samma aflemna på Boktryckeriet.
N:o 48 utgifwes Lördagen d. 30 November kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.