Linköpings Wecko-Tidningar 1794-10-10

←  N:o 40
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 41
N:o 42  →


[ 97 ]
N:o 41.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Fredagen d. 10 Octob. 1794.



J Morgon 4:de Store Bönedagen, predika

i Domkyrkan: Comminister Schelin Ottesången, Extr. Bataillons-Predik. André Högmässan (Pastoral Predikan) och Comminister Schelin Aftonsången.

J S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen Ottesången och Högmässan.

J Hospit. Kyrkan: Extr. Ord. Bat.-Predik. André. Gudstjensten börjas kl. 11.


Öfwermorgon 17 Söndagen efter Trinitatis, predika

i Domkyrkan Comminister Schelin Ottesången, Hospit.-Predik. Apelberger Högmässan och Comminister Schelin Aftonsången.

J S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen.

J Hospit.-Kyrkan: Hospit.-Predik. Apelberger. Gudstjensten börjas kl. 11.



Råd och Tröst til de Missnöjda Männer.

(fortsättn. och slut.) Se Tidn. N:o 39.

J jämt på Torg och Krogar spöken
Och slösen tiden bort med spel.
En arbetskraft blir matt och stel;
Då Edra nöjen blott J söken.

[ 98 ]

   Är det ej Edra Hustrurs lott
At hemma draga dubbel börda?
At sig med swalt och omsorg mörda?
Och framgent intet annat skörda,
   Än uselhet, föragt och spott.

Jag ser, at J Er kunnen kläda
   Som Herrar uppå bästa sätt.
   Om då en Maka ock är nätt,
Ho kan derföre hänne häda?
   Hur kunnen J wid Båsens dunst
En Hustrus slöserie bekika
Och om besparing dumt predika?
Får hon sig sjelf ej ofta swika,
   At winna Eder strupes gunst?

Men håll! — Jag hörer någon ropa:
   Det är en arm hugswalare.
   Med idel spe och hädelse
Han här oss synes öfwerhopa.
   Men gifwen eder wäl tilfreds.
Om J til sansning kunnen bringas;
Skal Könets ofog wisst betwingas,
Och alt missnöje platt förringas. — —
   Jag är med Råd och Tröst tilreds.

Är Hustrun ond: låt hänne fräsa;
   Dess wrede ju ej farlig är.
   Bör man wäl göra sig beswär,
At för så litet hänne snäsa?
   Men är hon gladlynt, öm och god;
Hur lätt är det, at hänne böja?
De känslo-krafter, som sig röja
Kan man til dygdens kärlek höja
   Med jämt förstånd och stilla mod.

Men ack! hwad utwäg skal man taga
   Med den, som aldrig liksint är?

[ 99 ]

   Och stålthets rasande begär
Hur skal man dem från hjertat jaga?
   Här finns knapt bot — Dock hör et råd:
Låt manlig ifwer sagta låga;
Tag til Satirens lätta båga.
Låt se hwad neslig harm och plåga
   De winna med sit öfwerdåd.

Förgäfwes wreden hos dig brinner
   Om Hustruns kraf dit sinne bryr.
   Om sjelf du yppigheten flyr,
Kan ske at hon sig öfwerwinner.
   Men är hon kraffull: — se det ej;
De man ej ser kan ej beswära.
Räck fram det bröd, hon skal förtära,
Men kommer hon, at mer begära
   Och påckar hon: så swara Nej!

Men hwem kan slöseriet stänga,
   At det ändå ej bryter fram?
   At wara karg är större skam,
Än annan dårskap och fåfänga.
   Du har fått pengar. — Åh! ja wäl.
Dem kan du utan fara gömma.
Låt Evas Döttrar dig fördömma.
Hwad dårskap, at sin pung uttömma
   För at med dessa slippa gräl.

   Du wisst med ofog missnöjd är,
Som släckte dräggen efter andra.
Bjud aldrig til dit Öde klanda;
   Men dina horn i stillhet bär.
   Det blifwer nu din enda tröst
Om du kan skammen af dig twätta;
Din makas ras du ej kan rätta,
Och aldrig kan du qwalet lätta,
   Som Hemligt fräter i dit bröst.

[ 100 ]

Du råkat en utaf de arga:
   Men ack! hur kan du wara skygg?
   Ju mera hon är karg och stygg
Ju mer skal hon sit hjerta sarga.
   Hör hännes mummel med föragt.
Le — när hon börjar mest at brumma;
Låt hännes hot ej dig förstumma;
Men när hon rör sin Larme-trumma,
   Så war ock du uppå din wagt

Du stackare, som dig beklagat
   Utöfwer Hustrurs härskefot,
   Du bäfwar då för hennes hot;
Och hwad har dig wäl så förswagat?
   Ack! dölj din slappa Mese-art,
Och wisa mod, fastän du skrämmes.
När hon ser mandom, straxt hon skämmes;
Den starka härskelustän dämmes,
   Och du får frid och sällhet snart.



Kungörelser:

Til matredningen för de sjuka uppå Läns-Lazarettet, åstundas en renlig och trogen människa, som om willkoren får underättelse hos Rådman Enebom.

Kåhl och Rötter, samt äfwen utwalda sorter Potatoes eller Jordpäron, finnas til köps wid Smedstad och Blästad uti S:te Lars Sochn.

En Koo som denna weckan kalfwat, utbjudes til salu tillika med sin kalf; stället och priset nämnes på Boktryckeriet.


N:o 42 utgifwes Lördagen d. 18 October kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.