Linköpings Wecko-Tidningar 1794-12-06
| ← N:o 48 |
|
N:o 50 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon, 2:dra Söndagen i Adventet,
predika
i Domkyrkan: Hosp. Predik. Apelberger Ottesången, Lector Nicolai Högmässan, och Comminister Schelin Aftonsången.
I S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen.
I Hospit.-Kyrkan: Hosp Predik. Apelberger.
Et ondt Samwete.
Min satts är sann och god, at den som illa gör,
Han altid plågad är och straffet med sig för.
Af Kain ser man lätt, se’n han sin Broder mördar,
At han af sorger tårs och ingen glädje skördar.
Han flyr för minsta löf med bäfwan i sitt bröst,
Den wäcktarn som där bor, ger honom ingen tröst.
Han fåfängt bjuder til, at ljufwa hwilan njuta,
Han spritter hastigt up, när ögat sig wil sluta,
Och desse bistra qwal igenom hiertat gå - - -
O Gud hwad det är swårt och hur det kostar på!
Hans hjerta lik en ström som ned för klippan forssar;
Det af förtwiflan trycks och sorgen det förkrossar!
Det blytungt i hans bröst med dubbel styrka slår
Och i hans mörka själ ej Nådens ljus upgår.
Från Himlen hörs en röst som efter Abel frågar?
Men Kain ganska grym af djerhet swara wågar:
Skal jag uppå min Bror beständig upsigt ha?
Det fåfängt är för Gud, en sådan utwäg ta.
Från jorden up till Mig[1] din Broders blods röst klagar,
Förbannad ware du, som gjordt hwad Mig misshagar,
Du flygtig wara skall. Förbannad ware Du.
Ach! hwilken gruflig Dom hans hjertat kände nu!
Min gärning säger han, kan aldrig mig förlåtas,
Hon wida större är, än at hon kan begråtas.
Jag dräpit har min Bror — hans blod har kräfwit hämd
från Himmelen hit ned — och Domen är bestämd - -
När Kain detta sagt, förtwiflan handen räcker,
Ty hwarut tanken går han nya plågor wäcker,
Än Kain, Abels kropp, för sina ögon ser,
Och denna bistra syn ej honom glädje ger.
Än med en Ängla-mun, han hörer honom tala:
Min Bror! så höres han, min död skull’ den betala
Den rena ärlighet som jag har wisat dig?
Men hwad Du redan gjordt, det har Du blott gjordt mig,
Jag det förlåta bör, hos Gud en förbön fälla
At du den sista Dag får räknas bland de sälla.
Men ångra detta brott, för Gud dig kasta ned,
Säg, Fader, jag har gjordt Dig på mig ganska wred!
Mig ångrar detta mord, jag om förskoning beder;
Min synd har wist förtjent, den lön, som synd bereder,
Men Herre store Gud, mig swage nådig war,
Tag mot en brottslig son Du warelsernas Far.
Men Kain lika hård, han i förtwiflan rasar,
Han utaf wrede tärs för sitt hjerta fasar:
Ej finnes någon ting, som muntra kan hans själ,
Han blifwer som han är en syndens slaf och träl.
Som Kain mången än här ökar sina brott
Förhärdar sig mot Gud, ej gör nån’ män’skja godt.
Man lastar andras fel, men icke för dem ömmar,
Men ser en Broders nöd och Enkors tåreströmmar
Och swäljer samwetsiöst den penning man bör ge
En orklös tiggare.
Procentenhjelm är Rik — han ökar Capitalet,
Han binder Packar hop, och läser in Metalet;
Han lefwer af procent. — Den nakne ser han ej,
Är denne fri från qual, och säll och lycklig? Nej!
Metallen, Dårars gud, ej hjelper Er i nöden,
Men störtar Mammons barn uti fördärf och döden.
I. L.
Kungörelser:
Skaldeqwäde i Twännr Sånger, öfwer Götheborgs Befrielse 1788, genom Högstsalig Konung GUSTAF 3:djes ditkomst och wisa anstalter, från et hotande Danskt anfall, Författadt af Hans Olof Sundelius, säljes wid Boktryckeriet för 8 sk.
Öfwerflöds-Förordningen, införd i desse Tidningar, säljes wid Boktryckeriet för 2 sk. 6 r.
En rund Pappmachée Snusdosa med Perlemo medailon på låcket, klädd inuti med skjöldpadd, samt med 4 Ordemanheims ringar beslagen, är borttappad den 30 sistl. November emellan Handelsman Westmans och Rådman Jerns Bodar; den som den uphittat, får nöjaktig wedergällning då det tilkännagifwes på Boktryckeriet.
En spräcklig höna som någon tid tagit sitt tilhåll på et främmande ställe, kan af sin rätta ägare återfås mot Intimations-kostnaden då anmälningen sker på Boktryckeriet.
N:o 50 utgifwes Lördagen d. 13 December kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.
- ↑ Gud talande.