1.
Lova vill jag Herran, Herran,
Ty han haver hört min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran,
Dock min starkhet, sköld och tröst:
Han de ondas kraft förtager
Och sitt barn ur faran drager.
2.
På min Gud i liv och döden
Har jag min förtröstan satt;
Han har hulpit mig i nöden,
Och mitt hjärta är nu glatt.
Därför vill jag honom prisa,
Honom evig ära visa.
3.
Herre, var de trognas styrka
Och din Smorde hjälp beskär;
Fräls ditt folk och stöd din kyrka
Som ditt arv och eget är;
Låt dem här i dig förnöjas
Och till evig tid upphöjas.
