Mannen, som skulle sköta hushållet (1868)

42.

Mannen, som skulle sköta hushållet.

Det var en gång en man, som var så ondsint och vild, och aldrig tyckte han, att hustrun gjorde nog i huset. Så kom han hem en qväll i slåttertiden, och grälade och bannade henne. ”Käre, var då inte så ond, far,” sade käringen; ”i morgon skola vi byta arbete; jag skall gå ut med slåtterkarlarne och slå, så får du sköta hushållet.” Ja, det tyckte mannen bra om, och ville det gerna. Tidigt om morgonen tog käringen lien på axeln och gick ut på ängen med slåtterfolket och skulle slå. Mannen skulle då till att ställa om huset. Först skulle han till att tjärna smör, men då han hade tjärnat en stund, blef han törstig, gick ned i källaren och skulle tappa i öl. Medan han höll på att tappa ur öltunnan, fick han höra, att grisen var kommen in i stugan. Han åstad med tappen i handen, och [ 203 ]opp för källartrappan som aldra hastigast och skulle passa grisen, att den inte skulle välta omkull tjärnan; men då han fick se, att grisen allt hade slagit tjärnan öfverända, och stod och smakade på grädden, som rann utöfver golfvet, blef han så rasande arg, att han rent glömde öltunnan, och efter grisen det fortaste han kunde. Han nådde den i dörren, och der gaf han den en duktig spark, så att den blef liggande på fläcken. Nu kom han ihåg, att han gick med tappen i handen; men då han kom ned i källaren, hade allt ölet runnit ut ur tunnan. Han gick då i mjölkboden igen och fick så mycket grädde, att han fick tjärnan full, och så gaf han sig till att tjärna; för smör ville han ha till middagen. Då han hade tjärnat en stund, kom han ihåg, att kon stod inne ännu, och hvarken hade fått vått eller torrt, fastän det var långt lidet på dagen. Han tyckte, det var för långt att gå till hagen med den, och så tänkte han, att han skulle släppa den upp på taket; det var torftak på stugan, och der stod långt präktigt gräs. Stugan stod vid en brant backe, och om han lade en planka på taket, så trodde han nog, att han skulle få kon ditupp. Men tjärnan tordes han inte heller släppa, för den lilla ungen hans for och kraflade om på golfvet; den kunde väl slå den öfverända, tänkte han. Tjärnan tog han på ryggen och gick så ut, men så skulle han vattna kon först, förrän han släppte den på taket. Han tog då en bytta och skulle taga vatten i brunnen med, men då han böjde sig ut öfver kanten, rann grädden ut ur tjärnan och ned i nacken på honom och så ned i brunnen. Det led nu till middags, och smör hade han ändå icke fått; så tänkte han, att han skulle koka gröt, satte så en gryta med vatten i på spiseln. Då han hade gjort det, kom han till att tänka på, att kon kunde falla ned af taket och bryta benen eller nacken på sig, gick så upp på taket och skulle binda den. Den ena ändan af repet band han om halsen på kon, släppte det ned igenom skorstenen och band andra ändan om [ 204 ]låret sitt, för vattnet kokade allt i grytan, och han måste till att vispa i gröten. Medan han höll på dermed, föll kon ned af taket likaväl och drog mannen upp i skorstenen med repet; der satt han fast, och kon den hängde utanför väggen och sväfvade mellan himmel och jord, och den kunde heller icke komma lös. Hustrun hade väntat både länge och väl på, att mannen skulle komma och ropa hem dem till middagen; men det blef icke något af. Till sist så tyckte hon, det dröjde allt för länge, och gick ändtligen hem. Då hon fick se, att kon hängde så illa till, gick hon dit och högg repet af med lien; i detsamma föll mannen ned igenom skorstenspipan, och då käringen kom in, stod han på hufvudet i grötgrytan.