Maria. En bok om kärlek/32
| ← XXXI. |
|
XXXIII. → |
XXXII.
Jag sitter och glömmer.
Rundt omkring mig ljuder skratt och munterhet, simpla ord och fina ord af kvinnor, som äro på fest. Jag ser hvita kroppar, röda munnar, armar, som gästfritt öppnas, barmar, som böljande vänta.
Det är fest hos mig, som aldrig förr. Jag sitter och ler, medan larmet växer. Festen drager mig förbi, en dansande kedja af kvinnor, som leende spetsa munnen till kyssar och stöta sina glas mot mina och hviska mig i örat, att de älska mig.
Kedjan dansar mig förbi, och jag sitter ensam kvar och glömmer. Glömmer, att det har varit fest, glömmer ansigtena, som dragit mig förbi, glömmer alt, utom att Maria icke var med. Glömmer också det, medan dagarna gå.