←  Dragsmark
Efterlemnade dikter
av Edvard Fredin

Marstrand
En dödsmask  →


[ 63 ]

Marstrand.


Kväll är inne: domnad dyning
rullar sakta upp mot land.
Jämna årtag: stilla glida
vi å mörknad fjord från strand.

Tända fönsterrader glimma
rundt om foten af Karlsten
öfver Pater-Nosterskären
darrar fyrens blanka sken.

[ 64 ]


Och för hvarje gång som åran
lyfter sig ur djupets bad,
droppa hafvets mareldslågor
från dess våta, blanka blad.

Bländhvit fosforstrimma skälfver
ännu länge efter oss . . .
Och från ofvan tindra klara
kvällens tusen stjärnebloss.

1886.