Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Carl Michael Bellman
| ← Gustaf Adolf Sparre |
|
Abraham Bäck → |
CARL MICHAEL BELLMAN.
Född d. 4 Febr. 1740 eller 1741. Hofsekreterare; Sekreterare vid K. Nummerlotteriet. Död d. 11 Febr. 1795.
1.
Åts. C. M. BELLMAN. Hufvudet, h. s. — Nedanför: c. e-
Fråns. Utan inskrift. En lyra omslingrad af en vinranka.
Diam. 9 lin. (6 storl.). Grav. af C. Enhörning. (St. på K. Myntet). Slagen af några skaldens vänner kort före hans död. — K. Mk. o. B-n i silfver.
2.
Åts. CARL MICHAEL BELLMAN. FÖDD 1741. DÖD 1795. Hufvudet, h. 8., med en krans af lager och vinranka. — Under kanten: c m.
Fråns. HVI SKILDA OFFER HONOM ÄGNA: HANS SÅNGER ALDRIG SKILT OSS ÅT. Två bevingade piltar, Amor med kogret och Comus, de glada samqvämens genius, med facklan, linda en murgrönsranka kring en thyrsus, en antik flöjt och en herdestaf. — I afskärn.: c. mellgren.
Diam. 14 lin. (11 stod.). Grav. af C. M. Mellgren 1833 för en af honom utgifven serie af minnespenningar öfver Svenska skalder, konstnärer och vetenskapsmän. Thyrsen är sinnebild af den bacchanaliska, flöjten och herdestafven af den idylliska dikten. Stamparne förvaras nu hos ordenssällskapet Par Bricole, inom hvilket minnespenningen utdelas som prisbelöning åt talare vid sällskapets årsfest på Barbara-dagen. — K. Mk. o. B-n i silfver.
3.
Åts. CAROLUS MICHAÊL BELLMAN. Hufvudet, h. s., med krans som på N:o 2. — Nedanför: p. h. lundgren.
Fråns. PER AUDACES NOVA DITHYRAMBOS VERBA DEVOLVIT. En svan, ofvan molnen, sträcker sin flygt mot den strålande solen. I afskärn.: exsequialia cecinit mdccxcv.
Diam. 1014 lin. (7 storl.). Grav. af P. H. Lundgren. (St. på K. Myntet). Slagen af Svenska Akademien 1849. — K. Mk. o. B-n i silfver.
4.
Åts. C. M. BELLMAN. F. 1740. D. 1795. Hufvudet, h. s., med krans af lager och vinranka, kopieradt efter N:o 2. — Nedanför: l. bormann. — Utan frånsida.
Diam. 1312 lin. (11 storl.). Grav. af L. Bormann i Stockholm 1858, på anmodan af några Ledamöter i ordenssällskapet Par Bricole. Stampen, som förvaras hos gravören, blef icke härdad och Frånsida har icke blifvit graverad. — K. Mk. o. B-n i tenn, galvanoplastiskt försilfrad.
Bellmans lefnad och samhällsställning förete ingenting märkvärdigt. Vid 17 års ålder antogs han som Extra ordinarie i Banken, men uteslöts derifrån 1764 för bristande ordentlighet. Naturen hade icke danat honom för torra tjenstemannabestyr, hvarför han ock lemnade åt en vikarie att sköta sekreterarebefattningen i Nummerlotteriet, den enda ordinarie tjenst han mottagit. Som skald, i sin art utan like, har han vunnit odödligt nanm. Hans dikter äro på samma gång musik och målning. De måste sjungas på de melodier han sjelf anordnat, för att rätt uppfattas. De måla naturen med det Ijufvaste behag och tidens, särskildt hufvudstadens, folklif i komiska drag med förtärande trohet. Att detta folklif icke kan i moraliskt afseende gillas, förringar ej målningens värde. Det vemod, som röjer sig i skaldens både anletsdrag och dikter, och den karrikatur, som vanligen genomgår hans teckningar, vitna att hans eget hjerta kände ömkan öfver det glada elände han beskref. Svenska Akademien har ytterligare hedrat sångarens minne genom att resa en vacker vård öfver hans graf på Clara kyrkogård i hufvudstaden. Hans vänner uppställde 1829 hans bröstbild, i bronz af Byström, på Djurgården, hvars sköna nejder han så ofta besjungit.