Några ord om Wisby fornlemningar m.m.

Några ord om Wisby fornlemningar m.m. av Carl Johan Sjöberg

(Index)

NÅGRA ORD

om

WISBY FORNLEMNINGAR

M. M.

utgifna

såsom Upplysningar till Kartan öfver Wisby

af

C. J. SJÖBERG.

Förord.

Som meningen med detta lilla arbete ingalunda kunnat vara, att sammanskrifva någon egentligen historisk afhandling om Wisby och dess många märkvärdigheter, utan att blott, såsom titeln tillkännagifver, lemna några upplysningar till kartan, för resande som på egen hand önska skaffa sig kännedom om stället, så torde sådant få lända till ursäkt för arbetets ofullständigheter.

För mången af dem, som uppvuxit bland våra åldriga minnesmarken, och för de resande, som äro i tillfälle att skaffa sig till ledsagare bland Wisby fornlemningar personer, som äro hemmastadda i historien om deras öden, kan således detta arbete icke innehålla någonting nytt; skulle det deremot hos andra kunna väcka hågen, att närmare lära känna hvad Wisby har märkvärdigt, och sålunda bidraga till ställets välförtjenta uppmärksamhet, äfven utom ön, så vore afsigten i dubbelt mått vunnen.

Efter afhandlingen om kyrkorna följer, i alphabetisk ordning, adresserna på offentliga byggnader och på ställen, som af resande kunna i ett eller annat afseende efterfrågas; derefter angifvas de ställen i stadens närhet som förtjena någon uppmärksamhet, och till slut lemnas tvenne förslag till utresor åt landet, för dem som hafva håg och tid att offra en dag för att taga en flygtig kännedom om ön.

________

Om tiden för anläggandet af staden Wisby har man sig intet med visshet bekant, likasom egentliga anledningen till dess namn. Man uppgifver enligt gamla sägner, att när Staden Wineta på Ysedom i Pommern öfversvämmades vid pass år 800 efter Christi födelse, öfverflyttade och nedsatte sig en mängd af dess borgare i Wisby. Dess namn söker man att härleda från göthiska ordet Wi, som betyder: «heligt rum« eller «offerställe«

I 12:e, 13:e och förra hälften af 14:e århundradet var Wisby mäktigast, och då år 1241 staden upptogs i Hanseförbundet, var den redan en af de förnämsta handels-städer i Norra Europa. Borgrarnes antal nämnes i Krönikan hafva vid denna tid uppgått till 12,000, utom handtverkare och arbetsfolk som bodde i förstäder. Staden ägde inom och bredvid sina murar 18 kyrkor, samt många kloster och gildehus. Öfver Wisby gick Indiens handel från Ryssland till det öfriga Norra Europa. Wisby hade sin egen Sjörätt, hvilken för de nordliga farvattnen var det samma som Pisas Sjörätt för Medelhafvets kuster. Handlande af flera nationer nedsatte sig här, i synnerhet Tyskar och Nederländare, och Rådet i Wisby bestod af 12 tyska och 12 gottländska män.

Så steg Wisby i makt och anseende till år 1361. Med rikedomen hade modet vext, och att staden satte sig upp emot svenske Konungen Magnus Erikssons fogdar, då dessa ville uttvinga pålagorna, var orsaken till stadens fall.

Magnus Eriksson begärde hjelp att tukta Wisbyboarne hos danske Konungen Waldemar III. Atterdag, och Wisby blef tuktadt, men svenska Kronan förlorade dervid, för nära 300 år, besittningen af staden och landet.

Efter trenne fältslag, af hvilka det sista stod med Wisby Borgare utanför staden den 24 Juli nämnde år, deri 1,800 gottländska stridsman stupade, intågade Waldemar som segervinnare i Wisby, brände och plundrade staden, sköflade kyrkor och kloster, samt lade landet under danska Kronan.

Förnyade fiendtliga härjningar och danske ståthållares förtryck fullbordade under århundraden Wisby ruin.

Sedan år 1645, då vid freden i Brömsebro Gottland och Wisby blef till Sverige återstäldt, har ön, utom vid Danskarnes besök år 1676 och Ryssarnes 1720 och 1808, i fredslugn fått tillhöra svenska Kronan.

Wisby Stad, som i följd af verldshandelns förändrade vägar, väl aldrig mera skall uppstiga till dess fordna rikedom och makt, räknas dock nu till andra klassen af Sveriges handelsstäder, och skall, med lättade communications-anstalter och en förbättrad hamn, under skydd af en vis regering, ännu uppblomstra till välstånd och anseende.

Staden hade år 1850, 4,500 innevånare; är säte för Länets Höfding och Stiftets Biskop, har ett Gymnasium, en förenad Lärdoms- och Apologist-Skola, en Navigations-Skola, ett Linie-Officers- och ett Artilleri-Informationsverk, ett Folkskolelärare-Seminarium samt flere privata undervisnings-anstalter.

________

Stadsmuren, som åt landtsidan gifver staden utseende af en befästad plats, och hvars ståtliga torn ifrån hafvet främst ådraga sig den resandes uppmärksamhet, har säkerligen blifvit bygd under flere perioder.

Efter den strid, som år 1288 uppstod emellan borgrarne i Wisby och landtboarne, och som utkämpades två mil från staden vid Högbro i Roma socken, 3:e Söndagen efter Påsk, ålade Konung Magnus Ladulås allmogen att bygga murarne omkring Wisby. Dessa blefvo färdidiga 1299. På några sidor byggdes omkring murarne vallar, hvaraf tydliga spår ännu finnas på flera ställen. Vid en sednare tid synas Skansarne hafva blifvit anlagda och embrassurer for eldvapen uthuggna i portarne.

Åt landtsidan utgör murens längd omkring 3,600 alnar och åt sjösidan omkring 2000. Vid hvarje 130:e aln är åt landtsidan ett torn af huggen sten af 60 à 70 fots höjd, med fyra à fem våningar och skottgluggar för pilskjutning; öfverst har varit en väktar-gång. Emellan hvarje af dessa torn, är ett mindre, likaså med skottgluggar och tinnar försedt. Af tornens antal, som lärer utgjort 45, år blott 38 i behåll och en del af dem skadade. Af muren äro långa stycken nedramlade och åt sjösidan är den till stor del inbyggd i hus och försvunnen. För närvarande finnas fem portar, förutom en i sednare tider uppbruten, som leder till Tyghuset utom staden.

Muren, som öfver allt upptill varit afspetsad af på kant mot hvarandra lutade stenar, är ett stycke invid södra porten crenelerad. De 13 tinnarne mellan dessa creneauer skola, enligt en gammal sägen, beteckna, att Konung Waldemar här nedbrutit muren för att kunna intåga med 13 rotar i front, efter segern utanför staden 1361.

Af tornen äro fyra i sednare tid med tak försedda, och begagnas dels af Kronan och dels af enskildta personer.

Jungfrutornet, der sagan förtäljer att Ung-Hanses dotter lefvande blef inmurad, till straff derföre, att hon förrådde staden åt Konung Waldemar, är det andra åt sjösidan från murens Nordvestra härn. I Mynttornet dernäst, i sjelfva hörnet af muren, lär myntet blifvit slaget under den tid Severin Norrby residerade i Wisby. Af taket på detta torn bär ännu gatan, som derifrån går åt norra porten, namnet Silfverhättan.

________

Wisborgs Slott, som varit beläget vid södra stadsmuren åt sjon, grundlades af Konung Erik XIII år 1411 och fullbordades 1436 af Riddaren Truid Hase. Här lefde sedermera bemälde Konung som sjöröfvare i tio års tid; här bodde som enväldig, den djerfve och listige Severin Norrby, som kallade sig: «Guds vän och all verldens fiende«, och som visste att bedraga de trenne makter, som år 1526 förbundit sig mot honom till Slottets intagande. År 1679 sprängdes det i luften af danske Öfversten Martens, som genom Commendanten Michael Schulses förräderi år 1676 hade intagit detsamma. Lemningarne deraf, till stor del huggen och slipad sten, blefvo sedermera brände till kalk i den ugn, som svenska Kronan, på Carl XI:s tid, låtit för sådant ändamål derinvid uppbygga. Af det stora och prydliga Slottet återstår nu endast ett stycke af en grof hörnmur i fortsättning af södra stadsmuren.

________

Kyrko-ruinerna:

Af de 18 kyrkor, som historien omtalar att Wisby stad ägde i 13:e seclet, finnes nu blott qvar en enda i bruk, samt ruiner efter 10, deraf 3 äro mycket förstörda.

Tidens åverkan, för hvilken dessa åldriga minnesmärken, ifrån deras första förstörelse, i århundraden varit utsatta, har icke ensamt kunnat försätta dem i det förstörda skick, hvari de nu befinnas; bristande konstsinne och en ohejdad egennytta, hafva här, som annorstädes, misshandlat dessa dyrbara medeltids-monumenter. Ehuru Konung Fredrik I. i Dannemark år 1532 förklarade Ödekyrkorna vara Wisby hospitals tillhörighet, hindrade dock sådant icke enskildta, isynnerhet närboende personer, att ur dem hemta passande byggnads-material. Så nedbrötos pelare, portaler och contreforter och inpassades i nya byggnader och trappor; så inreddes tempel-ruinen till stallrum och vagnslider m. m., ty de närboende hade vant sig att anse den såsom deras egendom. Skyddet och föredömet ofvanifrån var icke bättre: År 1783 befallte Serafimer-Riddarne, som hade högsta vården om Hospitals-väsendet i Riket, att «Ödekyrkorna skulle på offentlig auction försäljas«; lyckligtvis instälde sig ingen köpare, och ruinerna räddades den gången från total förstöring.

Ifrån år 1805 daterar sig deras bättre tid; då blefvo de fridlysta och vitesförbud utsatt för åverkan på dem. Sedermera hafva tid efter annan författningar utkommit om deras vård, och anslag blifvit gjorda för deras tillsyn och underhåll. Detta föredöme uppifrån, har i de flesta fall verkat fördelaktigt på stadens innevånare; stallen och vagnslidren hafva sjelfmant borttagits och ruinen frigjorts från hvad som kan misspryda den; den anses ännu i folkspråket såsom de närboendes egendom, men en egendom, hvilken de vårda och pryda, ty utom det egna nöjet af det intressanta granskapet, utgör det deras glädje att ruinen beundras, att den uppmätes och aftecknas.

Uppgifterna, som man äger om dessa kyrkors ålder, torde kanhända ej vara tillförlitliga; emellertid vilja vi angifva dem såsom de i Strelows «Gottlandische Krönike«  af år 1633 äro antecknade. Om vi börja i norra delen af staden så träffa vi först

S:t Nicolaus, byggd år 1097 af handlande och sjöfarande; den är 100 alnar lång och 31+3⁄4 alnar bred samt hel och hållen af huggen sten. Mellangångens hvalfbågar hvila på 10 stycken fyrkantiga pelare, som vid väggarne hafva motsvarande half-pilastrar till stöd för sidogångarnes hvalf. På en af pelarne är inhugget i en upphöjd sköld «Jacob Charra Π«, möjligen byggmästarens namn och monogram. Skeppet upplyses af 22 fönster af olika storlek. Ett af dem, öfver den ena af de södra portalerna, är rundt, och ornamentet af en enda sten, bildar en stor rosett, som fyller hela fönstret. Choret är upplyst af fem stycken 45 fot höga fönster, emellan hvilka, på inre sidan, äro fina half-kolonner med capitäler af löfverk, och på yttre sidan contreforter af slipad sten. Kyrkan har trenne stora ingångsportar. Portalen till den största, har bestått af 12 slipade marmorpelare, men hvilka äro bortbrutna, blott baserne och de fint arbetade capitälerna återstå; uppå de sednare hvilar en halfcirkelformig marmorsten, uti hvilken S:t Nicolai och S:t Augustini bilder äro inristade. Genom en spiral-trappa i norra sidomuren kommer man upp på kyrkans hvalf. På vestra gafveln äro formade i yttre muren tvenne stora rosetter, i midten af hvilka tvenne carbunklar skola hafva sutit. Sagan förmäler att dessa ädelstenar ansågos så kostbara, att om dagen hölls vakt vid dem af två gånger tolf man, och om natten vågade ingen vid lifvets förlust nalkas stället. De lyste i mörkret de sjöfarande. Konung Waldemar säges hafva bortröfvat dem 1361 , men fartyget hvarpå de voro lastade, sjönk vid Carlsöarne.

Till kyrkan har hört ett Dominikaner-kloster, hvars privilegier voro lika gamla med de äldsta klostrens i Sverige. Kyrkan och klostret brändes år 1509, då Lübeckarne sköflade stadens norra del, och dervid klostret alldeles förstördes. Kyrkogården är numera en vacker trägård, der valnötter, mulbär och vindrufvor vexa.

(— Ingången till ruinen är genom tomten N:o 384 Smedjegatan —).

S:t Gertruds Capell, beläget snedt emot den förra, är bygdt år 1167. Kyrkan har varit ganska liten och är nu nästan till grunden nerrifven. Nederländske köpmän tros der hafva hållit sin Gudstjenst. Öfver porten finnes inristad bilden af S:t Gertrud, bärande på venstra armen ett hus, som man tror föreställa klostret Nivelle i Brabant der hon var Abedissa; på ömse sidor äro Tott’ska och Bonde’ska vapensköldarna inhuggna.

Helig-Ands-Kyrkan, af huggen sten, en af de minsta och äldsta, men af architeckter den mest beundrade, bygd år 1046. Sjelfva Kyrkan är åttkantig och består af 2:ne våningar. Choret, som varit gemensamt för bägge våningarne, är 16 alnar långt och 12 1⁄2 alnar bredt, och hela kyrkan 42 alnar lång. Nedre våningens hvalf uppbäres af 4 stycken åttkantiga 7 alnars höga pelare. Midt i hvalfvet är en stor åttkantig öppning omgifven af slipade stenar. Öfre våningens till en del qvarstående hvalf uppbäras af 4 runda 5 alnars höga pelare. Dit upp leda tvenne trappor. I choret på båda sidor om altaret, finnas celler, tvenne öfver hvarandra.

Hvad har varit meningen med denna tvillingkyrka? Hafva möjligen Barmhertiga Systrar i den öfre, osedda, bevistat Gudstjensten, som hölls i choret der nere; genom öppningen i hvalfvet och det gemensamma choret; hafva de blifvit delaktige af messorna och rökoffren.

Från hvalfvet af öfversta våningen, har man en herrlig tafla af staden, dess murar och ruiner, och derutanför hafvet.

Man vet ej med säkerhet om kyrkan brunnit år 1509, då Lübeckarne satte eld på norra delen af staden, eller 1610 då Hospitalet lades i aska.

Derinvid har legat Helig-Ands-Kyrkan den mindre, som bygdes 1628 och nedrefs 1790.

(— Ingången är från Hospitalsgatan. Nyckeln till denna och till ett par af de andra ruinerna, fås hos Hospitals-Waktmästaren boende inne på Hospitalsgården —).

S:t Clemens, 75 ½ alnar lång och 28 alnar bred. Byggnads-året förmodas vara omkring år 1086. Tornmuren är ännu nästan oskadad, men hvalfven hafva rasat, blott en rundbåge qvarstår som skiljer kyrkan från Choret. På ena muren har varit målad de sjöfarandes Skydds-helgon, S:t Clemens’ bild, med ett ankare, men målningen är nu nästan helt och hållet utplånad.

Sagan förtäljer här om en dyrbar skatt, en gås med 24 ungar af guld, som legat någorstädes inmurad och fördold i denna kyrka. En tysk Skomakare-Gesäll vid namn Hans Saltzwedel, fick af en händelse åhöra ett samtal mellan tvenne munkar, på ett värdshus i Italien, om nämnde skatt, hvarvid den ene för den andre, noga beskref stället der den fanns förvarad. Saltzwedel vänder genast sina steg mot Norden, kommer öfver Hamburg och Danzig till Wisby, begifver sig jemte flere personer till kyrkan, och finner munkarnes utsago besannad. Rik genom fyndet, öfvergifver han sitt yrke, blir köpman, rådman och slutligen 1617 Borgmästare i Wisby.

Kyrkan tros vara uppbränd af Lübeckarne är 1526.

(— Ingången är från N:o 430 Smedjegatan —).

S:t Olof. Blott en liten del af tornmuren qvarstår; allt det öfriga är raseradt. Den grundlades af Konung Erik Eyegod, som år 1102 företog en resa till Christi graf för att försona ett begånget brott, men af motvind blef uppehållen på Gottland. Den uppfördes Olof den Helige, till ära. Kyrkan blef afbränd 1509.

(— Den är belägen i en åker vid S:t Olofs gränd —).

S:t Drotten, är bygd år 1086, den är 50 alnar lång och 24 aln. bred; hvalfven och pelarne hafva rasat och portalerne äro borttagna, blott tornet och yttermurarne qvarstå.

Här sammanträdde år 1288 deputerade af borgerskapet och bönderna, för att bilägga de tvistigheter, som föranledt det inbördes kriget.

Kyrkans namn tror man härleder sig från det gamla göthiska ordet Drottin som betyder Gud.

Tiden för dess förstöring, har man sig icke bekant.

(— Ingången från N:o 436 S:t Drottens gatan —).

S:t Lars, är bygd år 1046, således en bland de äldsta. Den är 52+1⁄2 alnar lång och bygd i korsform. Fyra grofva pelare af huggen sten, hafva uppburit hvalfvet som nu är ramladt. Märkliga äro de tvenne rader gångar, öfver hvarandra, med öppningar inåt kyrkan i södra, östra och norra murarna, samt en (penitence?)-cell nere i norra muren. Skeppet har haft tre stora ingångsportar, hvilkas colonner äro nerbrutna. Kyrkan tros hafva tillhört i Wisby bosatta köpmän från Wismar. Om denna och den nästförutnämnda kyrkan, förmäler en sägen, att tvenne systrar. hvilka ej kunde trifvas i samma kyrka, bygde åt sig hvar sin; den ena S:t Lars och den andra S:t Drotten, hvarföre de än i dag kallas Systerkyrkorna.

(Ingången är från Syskongränd eller från stora Torggränd).

S:t Catharina, är bygd 1160. Den är utom förhuset 92 alnar lång och 33 alnar bred. Den har tillhört Franciskaner-orden, som derinvid ägde ett kloster. Två rader fina åttkantiga pelare med sex i hvarje rad, hafva uppburit hvalfven, som nu längesedan ramlat; blott de lätta hvalfbågarne hänga ännu qvar. Choret, som tyckes vara bygdt sednare än sjelfva kyrkan, är uppfördt i ren göthisk stil, med sju höga fönster, utvändigt skiljda genom contreforter af slipad sten. Kyrkan har haft tre ingångsportar. Till förhuset, hvars hvalf qvarstår, är dörr på vestra sidan. På södra sidan är ett stort hvälfdt jordfästnings-kapell, öfver hvilket funnits en sakristia, dit en trappa inifrån kyrkan leder. Under den gröna gräsmatta, som nu betäcker kyrkans golf, äro grifthvalf och konstiga gångar, men hvilka för närvarande ej äro tillgängliga. Fönster-sirater, colonn-capitäler och listverken i choret, äfvensom sakristi-dörren på norra sidan, förtjena särdeles beundran.

Öfver vestra hvalfvet är uppfördt ett torn med urverk år 1605. Tornet har i år varit föreslaget att nedtagas.

Kyrkan var i bruk ännu i början på förra århundradet.

(Ingången är från N:o 274 S:t-Hans-gatan).

S:t Hans. Af denna kyrka qvarstår obetydligt. Den bygdes 1130 och har varit en af stadens förnämsta kyrkor. Här predikades, för förstå gången på Gottland, Luthers lära, under mycken opposition af Biskop Brask, som år 1527 hitkom, att fördrifva de lutherska Presterna. Den har länge varit begagnad och underhållen, men tiden, då den öfvergafs, är ej känd.

(— Ingången är från S:t-Hans-plats N:o 250 —).

S:t Göran, belägen straxt utom norra stads porten, är af alla uppräknade kyrkor den yngsta. Den öfverhandtagande folkmängden i norra förstaden föranledde dess uppbyggande 1218. Den är 60 alnar lång och 19 alnar bred. Tiden då kyrkan upphörde att begagnas, vet man ej, men kyrkogården har sedan vid farsotstider någon gång tjenat till begrafnings-plats.

Dessutom har i Wisby funnits: S:t Peders, S:t Jacobs, S:t Michaels, Ryska Kyrkan och Slotts-Kyrkan, samt S. O. från staden Solberga Kloster-Kyrka.

________

S:t Maria, den enda nu i bruk varande kyrkan, grundlades 1190 af Lübeckarne, och invigdes 1225^[1]. Hon är 88 alnar lång och 37 1⁄2 alnar bred. Hvalfven uppbäras af sex fristående pelare. Kyrkan upplyses af fjorton dels smala rundbågiga och dels breda ogiviska fönster. Choret ligger några trappsteg högre än sjelfva kyrkan, och hög-choret åter derofvanför. Kyrkan har fyra ingångs-portar, deraf man kommer till de båda på södra sidan genom vidbygda kapell. Längst mot öster, på denna sida, är Brud-kapellet, ditbygdt år 1769, och mot vester, Stor-kapellet uppfördt i 1300-talets rent gothiska stil, men hvars façade efter kyrkans brand år 1774, blifvit restaurerad i renaissancens stil. På kapellets framsida äro fyra contreforter, deraf på de två mellersta sitta fragmenter af baldakiner, och öfverst på de två yttre åter, äro vattenrännor föreställande de vidunderligaste figurer. Portalen består af fina half-colonner och spetsbågar af marmor. Gafvelsidorna och spetsen äro prydda af vackra pinakler. Kapellets längd är 35+[2]⁄4 alnar och bredden 12+1⁄2 alnar.

Kyrkan har 3:e torn, ett på vestra och två på östra ändan. Det vestra tornet är fyrkantigt och groft; ofvanpå stentornet är lanterninen af trä med en balkong. De båda östra tornen äro fina åttkantiga byggnader af en beundransvärd skönhet, och lanterninerna derofvanpå af trä, rikt sirade. Alla trä-tornen äro uppbygda efter branden 1744.

På kyrkans norra sida är, år 1778, vidbygdt det såkallade Consistorii-rummet.

Inträda vi åter i kyrkan, så se vi Orgelverket, ombygdt år 1837. Predikstolen, ett vackert arbete af valnöt och ebenholtz, skänkt till kyrkan år 1684 af Johan Wolters. Dopfunten, af röd Gottlands-marmor, i choret vid norra sidoskeppet. Altaret, ett enkelt träkors, vid hvars fot hvilar Guds Lam på boken med de sju inseglen, ditsatt vid reparationen 1830 i stället för en grann theater-decoration, som då med rätta blef borttagen. Den ursprungliga altar-prydnaden, ett skåp med helgona-bilder på guldgrund, såldes år 1684 till Kellunge kyrka, hvars prydnad den nu utgör. På väggarne i choren och i kyrkan sitta Epitaphier öfver märkliga män och familjer som här äro begrafne. Kyrkogolfvet är sammansatt af en mängd grafstenar, hvilkas inskrifter erbjuda ett rikt fält för forn-forskaren. Prinsen, Länsherren, Borgmästaren och Handtverkaren hafva här sina grafstenar invid hvarandra. I Consistorii-rummet hänga på väggarne porträtter af Stiftets Biskopar, och i ett skåp der, förvaras rika chorkåpor från medeltiden. I kyrkans gömmor finnas dessutom skulptur-arbeten, såsom S:t Göran till häst, en Maria med barnet, en Christus-bild m. fl.; likaså finnas gamla harnesk och svärd.

På Kyrkogården, hvarest numera inga begrafningar, med ytterst få undantag, få ske, är mot öster under berget en vacker rabatt med poppelskuggade grifter, dem man hvarje Söndag får se, enligt landets vackra sed, smyckade med blommor. Utmed kyrkogårdens mur vexa åldriga kastanjer, bokar och lönnar. Af kyrkogårdsportarne utmärker sig den norra för sitt gothiska byggnadssätt och den södra af sandsten i renaissancens stil.

________

Apotheket. N:o 48 Strand-gatan. Ett bland de äldre husen i staden med trappformig gafvel i hanseatisk stil.

Arbetshuset. N:o 5 Strand-gatan. En gammaldags byggnad, med en vacker restaurerad gafvel.

Artilleri-gården, med Artilleri-vaktens Corps de garde och Arrest-rum. N:o 209 Södra Torget.

Bad-inrättningar. För kalla och varma Bad i N:o 266 S:t-Hans-gatan. För gyttje- och saltsjö-bad vid södra hamn-armen.

Biskops-huset. N:o 423 Biskops-gatan. Bostället för Stiftets Biskop. Har en vacker trädgård med åldriga Mulbärs- och Valnöt-träd samt Vin-kaster.

Boklådor, Hr Ridelii i N:o 250 S:t-Hans-plats. Hr Andersins i N:o 480 Bremer-gränd och Demois. Molanders i N:o 29 Birgers-gränd.

På det sednare stället finnes äfven ett Låne-bibliothek i Roman-litteraturen.

Boktryckeri i N:o 263 S:t-Hans-gatan.

Brobäckska huset, (Gamla Burmeisterska) N:o 21 Strand-gatan. Har en gammaldags Sal, ornerad på 1660-talet.

Drottning Desiderias Skolhus, N:o 421 Biskops-gatan. En uppfostrings-anstalt för värnlösa flickor. Stiftad och dirigerad af välgörande fruntimmer.

Fattighuset, N:o 253 S:t-Hans-gatan.

Folkskolehuset, N:o 251 S:t-Hans-gatan.

Gymnasiihuset, N:o 6 Strand-gatan. Innesluter ett Bibliothek, samt för provinsens historia och natur upplysande Mynt-, Petrificat-, Vext- och Fågel-samlingar, hvilka för närvarande äro öppna en timme hvarje Onsdags e. m.

Hospitalet, Lazarett och Curhus. N:o 420 Norra Kyrko-gatan. Lazarettet som anses för ett bland de bättre af dylika inrättningar i Riket, försattes i sitt närvarande skick år 1833, i synnerhet genom d. v. Landshöfdingen m. m. von Hohenhausens nitiska omsorg.

Högre Lärdoms-Skolan. N:o 444 Skol-gatan. Med fyra Lärdoms- och tre Apologist-klasser, numera förenade. Här förvaras en liten samling curiosa från China.

Klockare-bostället. N:o 422 Norra Kyrko-gatan. Här fås nycklarne till S:t Mariæ kyrka.

Krono-Magazinet. N:o 195 Magazins-plan.

Landshöfdinge-Residenset. Lands-Canzli, Lands-Contor, Landt-Ränteri, Låne-Contor, Militär-Befälhafvare-Expedition och Militär-Bibliothek. N:o 1 Strand-gatan.

Länshäktet. N:o 609 Södra Mur-gatan. Efter ett här till fängelse-rum inredt torn som hette «Cæsar« kallas stället ännu «Kejsaren«.

Militär-Förråden, Tygförvaltare-boställe och Gevärs-verkstäder. N:o 144 Mellan-gatan.

Post-Contoret. För närvarande i huset N:o 138 Mellangatan.

Rum för Resande med Wärdshus hafva C. J. Chasseur, N:o 10 Strand-gatan; Blombergs Enka, N:o 30 Häst-gatan, och F. Wickman N:o 241 S:t Hans-Plats.

Rådhuset med Stadens Auctions-kammare. N:o 257 Kloster-plan.

Samlingar; utom de vid Gymnasium och Lärdoms-Skolan omnämnda, finnas hos enskildta personer Petrificat- och Antiqvariska Mynt- och Konst-samlingar.

Sjö-tullen. N:o 9 Skeppsbron.

Sparbanken, stiftad af Sällskapet D. B. W. Öppen hvarje Lördags afton kl. 6—7. F. n. i huset N:o 274 S:t Hans-gatan.

Stads-Caplans-bostället. N:o 424 Biskops-gatan.

Stadshäktet. (Gamla Rådstugan) N:o 245 S:t Hans-gatan.

Stadsvaktens Corps de Garde. No 272 Kloster-plan.

Tyghuset. Utom Stadsmuren på östra Byrummet. Förvaringsrum for 2:ne Batteriers artilleri-materiel.

_________

I Stadens närhet finnas:

Kopparsvik, vid kusten, ett par tusen alnar söder om Staden. Källor, som framkomma utur det ofvanför belägna berget drifva några vattenverk, tillhöriga Staden och en enskildt person.

Högklint och Getsvältan. Om man från Wisby betraktar kusten af den vik hafvet här bildar, märker man att den slutar längst i söder med en i vattnet rätt nedstupande klipp-brant. Denna kallas Högklint, och är belägen omkring 3⁄4 geogr. mil från Staden. På en tredjedel från höjden af denna klippa är en grotta i berget, som bär namnet Getsvältan, och till hvilken man nedkommer på en stege i en smal remna i berget. Hunnen dit ner, befinner man sig på en vacker gräsplan; öfver, hvälfver berget sin skrofliga massa och djupt inunder, rulla de rastlösa vågorna.

Röfvar Liljas håla, bekant genom Fru Carléns roman Jungfrutornet, ligger, svårt tillgänglig, ett litet stycke söder från Högklint. Grottan bildas af ett berget frånskiljdt klippstycke, som nedstörtat i hafvet.

Wisborgs Kungs-Ladugård. En Kronan tillhörig utarrenderad egendom, 1⁄4 mil söder från Staden. Har ett Schäferi.

Lenna. (Plantagen) Ett täckt landtställe ett par tusende alnar S. O. från Staden. Har ett vackert Corps de logie, drifhus samt täcka alléer och berceauer.

Skolbetningen. Ett samlingsställe på eft. m. den vackra årstiden för Stadens unga tjenstemän och handlande, der de, i det gröna, förlusta sig med national-lekarne: spela pärk och kasta varpa; belägen ett litet stycke öster från Lenna.

Kyrkogården. S. O. från Staden, med en dit ledande allée. Planteringarne äro ännu unga och grafvårdarne få, men snart torde ett Jordfästnings-kapell, hvartill frivilliga bidrag i många år insamlats, komma att utgöra en värdig prydnad för denna plats. Näst härintill ligger

Korsbetningen, en hviloplats för de i striden med Konung Waldemar Atterdag den 24 Juli 1361 fallne 1800 Wisby-Borgare. Waldemar lät öfver dem uppresa ett kors, som ännu qvarstår och hvarpå med munkstil en latinsk inskrift är ristad. Den lyder i öfversättning: «År Ett tusen Trehundra Sextioett efter Christi börd, Tredje dag efter S:t Jacobi, föllo framför Wisby portar, Gottlänningarne i Danskarnes händer. Här begrafne. Beden for dem«.

Härinvid tror man att Solberga kloster varit beläget. Då det ena der stående Krutmagazinet byggdes, fann man lemningar efter gamla murar och en brunn af huggen sten.

Jägare-Gillets Skjutbana invid stadsmuren utom Österport. Der firar Gillet årligen den 4 Juli sin högtidsdag, med täflings-skjutning om utsatta priser.

Troja-borg ett litet stycke norr om S:t Görans ruin, är en stenläggning på marken i en slags labyrint-form, hvaruti barn om Söndagarne springa och leka. Lika säkert som de djupt i jorden nedsjunkna stenarne vittna om denna besynnerliga anläggnings höga ålder, lika visst är ock, att många sagor berättas om tillkomsten af denna irrgång. Så omtalas bland annat: att en Jungfru en gång togs tillfånga af Röfvare, som hade sitt tillhåll uti den, i berget derofvanför befindtliga grottan, ännu Röfvarekulan kallad. På sina böner om frigifvelse fick hon den dom, att hon skulle lägga en sten hvarje dag till denna borg, och först då den blef färdig, skulle hon blifva lösgifven.

I en af salarne i det ur askan uppgräfda Pompeiji, skall finnas ett golf af Mosaik inlagdt i samma form.

Snäckgärdet en hafsvik 38 mil norr om Staden. Stället gaf anledning till stiftelsen af Sällskapet D. B. W. Dess topografi är poetiskt beskrifven i C. J. Bergmans Gottländska Minnesblad, år 1849, i hvilka blad man äfven får upplysning om nämnde Sällskaps samhällsgagneliga och vördnadsvärda verksamhet.

Skälsö, ett litet landtställe med en romantisk belägenhet, under en klippbrant vid en liten vik af hafvet, 34 mil norr om staden.

För resande, som besöka Wisby och hafva en dag öfrig att göra en färd åt landet, lemnas här tvenne förslag till resor, hvilka hvardera kunna på en dag med direkt skjuts eller förut beställda hästar, medhinnas.

Endera till Slitehamn, med vägen dit genom Bro, Tingstäde och Othem socknar, samt åter genom Dalhem och Roma; eller ock till Klintehamn, genom Follingbo, Björke och Mästerby socknar; samt åter genom Sanda, Eskelhem och Stenkumla.

I förra fallet bemärkes:

Bro Kyrka; märkvärdig ej allenast för sitt byggnadssätt, med portaler af marmor och beundransvärdt väl arbetade capitäler i haut-relief, utan ock för den folk-tro, som qvarlefver om denna kyrkas undergörande egenskaper. Så offra ännu till kyrkan långväga sjöfarande efter en väl öfverstånden resa; makar lemna sin gåfva för ett lyckligt äktenskap och sjuklingen gör löften till kyrkan för återvinnande af sin helsa. Ännu händer det att man påträffar mynt instuckna vid kyrkodörren, offer af okända händer för ett vunnet mål.

Martebo Myr, till vidden omkring 10,000 tunnland; det största af de fält på ön, som äro föremål för ett industriöst bolags odlingsföretag.

Tingstäde Kyrka med ett vackert torn och andra märkliga architektoniska detaljer. Der invid ligger på ena sidan den lilla insjön Tingstäde Träsk, och på den andra den vackra egendomen Furubjers.

Lenna hamn och egendom, under berget invid Slite-viken. Der omkring finnas af vågorna förunderligt formade s. k. stenjättar.

Slitehamn, en bland de bästa i Östersjön; en djup hafsvik med holmar och skär utanför, och tvenne smala inlopp. Från Qvarnbacken har man utsigt öfver hela hamnen och holmarne; Enholmen med karantäns-inrättningen, der fordom Carlsvärds fästning varit belägen. Denna fästning, som Drottning Christina år 1653 lät uppbygga, emedan ön då var i saknad af en befästad punkt, sedan Wisborgs slott var förfallet och Wisby ringmur efter tidens stridssätt ej kunde anses utgöra något försvar, lät Konung Gustaf III år 1788 rasera såsom varande onödig, onyttig och kostsam att underhålla. Vidare ser man härifrån i N. O. på 1 geogr. mils afstånd, en högt belägen udde; på denna byggde Konung Olof Haraldsson den första Christna kyrka på landet, år 1028. Stället heter ännu efter honom S:t Olofsholme, men kyrkan är nedrifven och den enda lemningen, en ljuskrona af jern förgyld, hänger nu i Dubbeska grafven vid Jacobsberg. Vänd åt motsatt håll ser man insjön Bogevik med Boge kyrka längst i bakgrunden, och Sjuströmmar, eller de små gräfda kanaler som förena insjön med hafvet.

Från Slite är genaste vägen till Wisby 3+1⁄4 mil. Den återväg, som här föreslås är visserligen 2 mil längre, men vackrare och mera passande att gifva en resande, som ej har tid att göra en större tour på ön, ett rigtigt begrepp om landet; Den går förbi Wallstena kyrka genom Hörsne, Dalhem, Halla, Roma och Follingbo socknar.

Dalhems Kyrka förtjenar särskildt att beses, såsom varande en bland de äldsta och vackraste kyrkor på landet: ett ståtligt torn, portaler af slipad marmor och ett chor-fönster med vackra glasmålningar.

Roma-Klosters Kungsgård, Landshöfdinge-bostället, passerar man nära förbi. Här var fordom ett Bernhardiner-Kloster, men dess byggnader nedbrötos omkring år 1730 af Landshöfdingen Grönhagen och klostret förändrades till ett stall och blef som Linné sager, »det dyrbaraste fähus i Riket«. Ett litet stycke norr om gården, ligger Norder-ängen, en mönsterbild af de gottländska ängarnes fägring.

Vägen går sedan förbi Roma kyrka och genom Barlingbo och Follingbo socknar. Man passerar egendomarne Stafva och Hallfreda m. fl. Har man någon tid öfrig bör man ej försumma att taga vägen om Rosendals egendom och bese Lusthuset och Grafven vid Jacobsberg. Härifrån har man, i klart väder, en herrlig utsigt öfver en betydlig del af ön. På Rosendal finnes för närvarande en Landtbruksskola, samt en vacker trädgård med drifhus.

För touren till Klintehamn som bör tagas genom Follingbo och Roma socknar passerar man förbi Björke och Mästerby kyrkor till Klinte-berget, hvilket man ej bör underlåta att bestiga för att från Lusthuset öfver Bönders gård få njuta af en bland de herrligaste utsigterna på Gottland. Detta berg innehåller en af de rika grufvor på ön, hvarutur Naturforskaren samlar förstenade djurarter.

Klintehamn en fjerdedels mil derifrån; en liten köping med en betydlig export-handel. Stället, som ligger öppet för hafsvindarne, anses för ett bland de sundaste på ön, under den varma årstiden.

En och en half geogr. mil S. W. från Klintehamn ser man Lilla Carlsö resa sin klippiga kust, likt höga sönderbrutna murar, utur hafvet, och ett litet stycke der utanför Stora Carlsö.

På återvägen till Wisby passerar man en vacker väg förbi Sanda, Eskelhem och Stenkumla kyrkor.

Den resande, som har tid dertill, bör bese alla de kyrkor, som ligga vid hans väg, enär de merändels i något afseende äro intressanta.

Gästgifvare-gårdarne och afstånden på dessa tourer äro:

På Slite-resan:		På Klinte-resan:
Från Wisby till Stenstu	1+1⁄4.	Från Wisby till Hagvards	7⁄8.
till Myrvälder	3⁄4.	till Busarfve	7⁄8.
till Slite	1+5⁄8.	till Isums	3⁄4.
på Slite tages skjuts från Westers		till Båtels	1⁄2.
		till Sandäskes	3⁄4.
till Guthe	1+1⁄4.	till Sicklings	3⁄4.
till Gandarfve	1+3⁄8.	till Qvarna	1+1⁄2.
till Busarfve	1+1⁄4.	till Gardrungs	3⁄4.
till Hagvards	7⁄8.	till Wisby	1+3⁄8.
till Wisby	7⁄8.

---

WISBY. Theodor Norrby. 1851.

.

1. Dessa årtal äro bland Wisby-kyrkornas byggnadsår, de enda fullt säkra.