Nannas Vandringsönskan
NANNAS VANDRINGS-ÖNSKAN.
Ack! som en sylf, en vestanvind,
Jag ville kring hvar blomma svinga,
Och kyssa deras rosenkind
Och dem till fjärilar bevinga.
Och hvimla om i glädtig dans
Med alla fåglar genom häcken,
Och leka med hvar stråles glans
Och hvarje liten våg i bäcken.
Jag skulle spela på hvart blad
I lind, och asp, och björk och viden,
Och svalka mig i daggens bad
På gräsets matta, fin som siden.
Ack! hvad jag skulle hinna snart
Högt opp i himlens ljusa rike,
Och följa silfvermolnens fart,
Och bli en lärkas glada like.
Jag skulle till hvart fönster fly,
Att som en eolsharpa spela;
Och i hvar ton, så skär och ny,
Med vingen sorgens hjerta hela.
Och så med vänligt sångar-ljud
Jag skulle hviska i hvart öra:
”Var trogen mot Naturens bud!
Låt Konst ej enkla sinnet störa!”
Men sist, då Nordans drifva kom,
Jag ville se den fjerran glindra;
Och frälst, i Ljusets helgedom
Som Svanen eller Lyran tindra.