Ned i en död av namnlöst ve
| ← Du som oss älskat |
|
Som Guds Israel i forna dagar → |
| Femte upplagan |
160
Ned i en död av namnlöst ve
Din kärlek kunde gå
Att ifrån domen rädda oss,
Den starke nederslå.
2 Vår skuld, ja allt på Dig, Guds Lamm,
I denna stund blev lagt;
Du kände våra synders tyngd,
Guds dom och satans makt.
3 Den storm, som här Dig övergick,
För evigt stillad är,
Och vi få njuta evig frid,
Du segerns krona bär.
4 Ditt lov vi evigt sjunga få
I Fadrens hus en gång;
På jorden, där Du led och dog,
Vi höja re’n vår sång.