Som Guds Israel i forna dagar
| ← Ned i en död av namnlöst ve |
|
Fader! Vi din kärlek prisa → |
| Femte upplagan |
161
Som Guds Israel i forna dagar
Må vi ledas blott av Herrens ord!
Anden än och ordet oss ledsagar,
Och hans arm har stora under gjort.
Låt oss lägra oss var helst Han bjuder,
Men ock villigt draga ut igen,
Om hans röst till uppbrott åter ljuder
Genom töcken eller stormar än.
2 Aldrig morgondagens omsorg lades
Till den dag som var, den låg på Gud;
Ty de hörde vad av Herren sades,
Dröjde eller reste på hans bud.
Och om molnskyn höjde sig om natten
Eller dagen, dock åstad det bar
Genom öken eller djupa vatten,
Där ej väg, ej stig för ögat var.
3 Herren ledde dem — Han kände vägen
Samt var dags behov, och aldrig än
Konungarnes Konung stått förlägen,
Eller stängt sin godhets dörr igen.
Herren ledde dem, och de berodde
På sin Gud från dag till dag i allt;
Själv i tält med Israel Han bodde,
I hans vård de hade sig befallt.
4 Låt oss alltid varje börda kasta
På vår Gud i tron uppå hans namn,
Och framåt i Jesu fotspår hasta,
Tills vi vilan nått i himlens hamn;
Ty vad än var dag oss månde bringa,
Det vår Faders goda vilja är.
Må hans lov blott mer ibland oss klinga
Och Han själv oss bli allt mera kär!