Nyårskort till månen
| ← Nyårsnatten |
|
I en Karantäns-läkares minnesbok → |
Nyårskort till månen.
För dig, du höge andlige magnat
I solens himmelsvida kyrkostat,
För dig, o måne i det klara loftet!
Jag bugar mig med näsan uti stoftet;
Ty det är min och mina bröders sed,
Att när vi buga, buga vi oss ned.
Som snö i rymden flyga offerbladen
Med granna namn kring eleganta staden:
Med söndrig rock jag på terassen står
Och önskar dig ödmjukast godt nytt år.
Det höfves ingen, som poet är vorden,
Att allt för mycket fästa sig vid jorden:
I molnen bör man bygga, bo och så;
Om det ej duger, bör man så ändå. . . .
Må andra om det jordiska bestyra,
För dig i dag jag strängat har min lyra;
Jag älskar dig, men vet dock ej hvarför;
Jag vet med visshet blott att jag så gör.
Tag då min helsning på det nya året!
Från fotens spets till spetsen utaf håret
Jag badat mig uti ditt milda sken:
O! att jag blefve, såsom du, så ren!
Af ljus och skugga skiftar menskans lefnad,
Af underbara trådar är dess väfnad,
Än ljus som skyn, än mörk som jordens grus ―
Skall min bli mörk som natten, eller ljus?
Det står derofvan. Nu farväl, du gode!
Till nyårsgåfva ger jag dig mitt ode.
