O-Teatralisk Återblick
| ← Andra öppningen |
|
O-Teatralisk Återblick
på Tidnings-pressens ställning under den redan förflutna början af det nya året, föranledd derutaf, att föregående Teaterpjes, genom oförmodade hinder, utkom mer än en månad senare, än ämnadt var:
Det med så mycken svårighet framvärpta Bihanget är redan upplöst. Detta ägg, ur hvilket, som det sades, den hämnande Nemesis skulle framgå, för att med bart huggande svärd på rent allvar kittla till räfbenen på den Aftonbladistiska Jätten, tog vid värpningsproceduren en bakvänd rigtning och blef ett tupp-ägg, hvars verkan är allom bekant.
Aftonbladet och Dagligt Allehanda tyckas då och då taga hvarandra under armarna, som om de nu först börjat inse nödvändigheten af att på det Allmänna Intressets altare uppoffra det enskilta småsinnade agget; men man står för nära prenumerationstiden, för att af denna förändring kunna sluta till något fortvarande godt.
Aftonbladet, som likväl tyckes ha bra svårt för att, som man säger, hålla sig på mattan, framräcker som oftast sitt vanliga krokben; hvarföre också Indragningsmakten helt nyligen föll öfver detsamma. — Att Indragningsmakten gör allt hvad den kan för att indra sig sjelf; är icke någon nyhet.
Dagligt Allehanda börjar blifva en verklig Tidning; — håll ut med slupen bara!
Statstidningen och Stockholms Dagblad fortsätta sin surkålstrampning; — något annat har man ej att säga om dem.
Minerva och Freja, de såta vännerna, hafva fått en såkallad tidningsräfst i sina hufvuden. Undras likväl billigt, hvart deras egna värda personligheter, i dylikt fall, skola taga vägen; så framt det ej går som man spått: att de sjelfva, innan nästa Riksdag, redan äro borträfsade.
Journalen, som ganska öfverflödigt kom att slinka med i Pjesen, lärer långt för detta lagt sina ögon tillhopa, utan att, lik Argus, äga något hopp om uppståndelsen.
Granskaren röker än; men det tyckes som vore veken i denna dank redan utbrunnen, och att det blott är oset deraf, som ännu sticker i näsan.
En sig såkallande National-Tidning framträdde på rännare-banan; men försvann, efter att åt dess förmente utgifvare, en Herr Gruhl, hafva förvärfvat ett till namnet passande rimslut.
Ett Litteratur-Blad, som icke längre trifdes bland Upsala Litteratur-Förenings dammande och flammande, gnistrande och flistrande Folianter, har nyligen börjat fläkta frisk luft kring Publicitetens qvalmiga slätter. — Ingen Fyris-älta — inga Devouements-chörer mer! — Bort derföre med er, J Kolare- och Skärsliparegossar! ty nu blir det ”ord och inga visor!”
Detta lilla tillägg trodde sig Författaren böra göra, öfvertygad, att den som orkar med laxen, icke försmår löken, äfven om den icke skulle vara en purjolök.
— — den 17 Februari 1838.
