1.
O, huru ljuvlig är
Din boning, Herre kär,
Ditt tempel och din kyrka,
Där sig min själ får styrka
Och med ditt ord sig spisa
Samt all din godhet prisa!
2.
Min själ stor längtan har
Och glad sin tillflykt tar
Till dina helga gårdar,
Där dina barn du vårdar,
Där de, i dig förnöjda,
Sig av din kärlek fröjda.
3.
Som fågeln fri och snar
Till kända nästet far
Att där i frid få vara
För oro, våld och fara,
Så själen till dig längtar
Och till ditt altar trängtar.
4.
Ty se, det håller hon,
O Jesu, för din tron,
Där nåd du henne skänker,
När hon sin plikt betänker
Ditt ord och bud att lära
Och dig av hjärtat ära.
5.
Ack, sälle de som bo
Uti ditt hus med ro
Och hjärtat städse vända
Till det som mest kan lända
Dig, Gud, till pris och söka
Sin tro med ordet öka.
6.
Ack, sälle äro de
Som livets vägar se,
Av nådesolen lysta,
Och, uti hoppet tysta,
Rätt vandra, tåligt lida
Och Herrens hjälp förbida.
7.
Fast de med sorg och kval
Igenom jämrens dal
Sin vandring måste taga,
De nöjde allt fördraga;
Ty livets brunn de finna,
Där mod och tröst de vinna.
8.
Ja, deras lärare
Med hjärtans hugnad se,
Att Herrens bud bli lydda
Och de med seger prydda,
När ondskans välde stäckes
Och trones liv uppväckes.
9.
Ack, Herre, hör min röst!
Du är min enda tröst:
Befrämja Kristi rike,
Och satan dädan vike!
Låt mig en lem där vara
Den du vill själv försvara.
10.
Att tjäna dig en dag
För mig har mer behag
Än all den fröjd och ära,
Som världen kan beskära.
Det hus jag sällast aktar,
Där man ditt ord betraktar.
11.
Du är min sol i köld,
I strid är du min sköld.
Min tro kan du upptända,
Allt ont ifrån mig vända,
Mig nåd och ära giva
Och låta salig bliva.
